Sida 3 av 4

Postat: 30 juni 2008, 11:31:41
av xxargs
BJ skrev:Det var ju tydligen ganska stor skillnad på effekten till och från högtalare.
Stereon som jag hade var nog på 2 x 25 W tror jag.
Om vi säger att jag höll mig på den första femtedelen så blir det (kanske) 25 / 5 = 5 W. Mellan 0 och 5 W då.
Så det får nog bli den på 2 W eller 15 W.

Lite frågor:
Varför har dom satt sin bild över bilderna i pdf-filen? Man ser ju inte allt. :roll:
Är det nån som vet om 15 W-förstärkaren startar och stänger av sig utan att det smäller?
Och den på 2 W... Hur kan man välja modulerings-frekvens så att det inte behövs nåt filter på utgångarna?

Utan att mäta över polskruvarna (över 8-16 Ohm resistans på förstärkaren) vid normal spelnivå så är det mycket svårt att gissa sig fram vilka nivåer det handlar om - ofta är det mycket mindre nivå än man tror.

din inställning av 1/5-del på poten säger heller inget om inte poten är graderad i dB och du känner nivån på signalnivåer - samt känner slutstegets förstärkning (dvs hur mycket insignal på ingången som krävs för att få full sving på utgången när poten är vriden max volym)

klippningar och annat hörs inte alltid på signaler av hög frekvens när man överstyr förstärkaren, övertonerna är utanför hörselområdet men kan lätt förstöra/bränna en diskanthögtalare om det är lite större slutstegseffekt

---

Någon filter/induktans måste det alltid finnas någonstans på en PWM-slutsteg - är det 'filterlöst' så nyttjar man induktansen i högtalaren vilket kanske går bra för enkla en-elementhögtalare typ liten datorhögtalare - PWM var för övrigt den första metoden man nyttjade för att få annat än pip i datorhögtalaren på PC-AT tiden (och lät hemskt) och innan ljudkort blev standard. använder man flervägshögtalare så kan det bli vanskligt då all hög frekvens hamnar i diskanten och delningsfiltren hindrar att något alls på lägre frekvens tar sig till mellan och basregister-högtalare.

med andra ord bör man ha en LC-utgång från puls/PWM-slutsteg om det skall kopplas till vilken högtalare som helst

Postat: 30 juni 2008, 12:10:41
av BJ
Okej. Tack. :) Då får det nog bli den med filter. :) (Den på 8 W.)

Nej, pc-högtalare låter inget vidare. Jag har hört både melodier med pip, och sånger från protracker spelas med den.
Och det fanns nåt skidspel för dos tror jag (Slalom) där musiken... påminde om elgitarr.
Det är som du skrev. Det låter hemskt. ;)

Postat: 30 juni 2008, 16:04:15
av zarck
Blir nog till att bygga denna : http://www.electronickits.com/kit/compl ... l/k143.pdf
(bara ett litet problem, hittar inte tda2005 hos nån av de återförsäljare jag brukar använda mig av)

Ge gärna kommentarer på detta eller bättre alternativ.

Postat: 30 juni 2008, 17:30:09
av BJ
zarck:
Den här då?

http://www.kjell.com/?item=87792&path=

Den är färdigbyggd, men det behövs väl potentiometrar och så.
Den var visst mono, så man får ta två stycken i så fall.


Här finns det bilder på den som jag har tittat på:

http://www.sure-electronics.com/product/goods.php?id=5
Ebay, Sure electronics, MPS 7720

Postat: 30 juni 2008, 19:20:23
av zarck
BJ: Nja, är inte så sugen på nått färdigbygge, får jag ju inte leka med etsvätska osv =) tack ändå.

en IC som det går att direkt ersätta tda2005 med vore dock av intresse. (Hittar bara tda2005M som tydligen bara är för att brygga två mono med)

Postat: 30 juni 2008, 19:30:31
av BJ
Jaha. Ja, det vill man ju inte missa. :)

Postat: 30 juni 2008, 19:54:26
av mri
xxargs: Ahhh, både Schmack's horn och Lowther element har jag läst om, men aldrig fått uppleva i verkligheten. Dagspriset på PM7 verkar vara 2095 USD per par. En niotummare med "Maximum Voice Coil Travel" på bara +/- 1mm är nog definitivt avsedd för horn. :-) Häftiga grejer! Du kör helt utan filter och någon extra diskant?

Postat: 1 juli 2008, 11:38:52
av xxargs
Två sladdar rakt ifrån förstärkaren till spolen på högtalaren - det är allt - inga filter, inga extra diskanter ingeting emellan alls. Mina öron sluta numera tyvärr vid 15625 Hz så att elmentet börja rulla av högre upp spelar inte mig så stor roll längre...

- För det mesta står eq i olika uppspelarprogram i datorn på 'flat', men jag kan dra upp lite på basen när jag spela svagt för att simulera den bordglömda konsten 'loudness' som verkar vara fullständigt bortglömd konst idag (ser man på örat känslighetskurva vid olika ljudtryck så förstår man varför man vill ha loudness vid svaga ljudnivåer) - det var väl senast på slutet av 70- som någon förstärkardesigner tittade på det och dataprogramerarna för uppspelarprogram har inte hitta den alls och dessutom missat helt vad 'log' är när det gäller volymjustering...

- dock generar jag högtalarna just nu med lågkvalitativ signal i och med att jag använda dom som 'gatorhögtalare' - brus, dynamik och dist är ju alltid mycket sämre från datorn (plus fläktljudet sänker akustisk dynamik i rummet) än om den kommer från CD-spelar. Men jag är pragmatisk och använder högtalare till dom ljudkällorna jag använder. Det var länge sedan man höll på att jaga den 'perfekta ljudet', jag nöjer med 'tillräkligt bra' numera. - skall man jaga perfekta ljudet så är inte hornen ett lämpligt val eftersom den har sina färgningar - men det är väldigt trevligt och spelglatt ljud, lite som rörslutsteg...

Och det är mycket riktigt som du nämner att högtalarmebranen rör sig knappt alls vid normal spelnivå ens vid låga frekvensgångar (så länge den håller sig över sin gränsfrekvens runt 35-40 Hz - den har ett minimum vid 43 Hz där mebranet rör sig +/- 0.14 mm vid 2.83 Volt över polskruven (1 Watt över 8 Ohm) och 105 dB SPL, allt enligt Hornresp), under det så ökar mebranslaget väldigt fort utan någon nytta ljudmässigt - man bör alltså ha en Högpasskaraktär på förstärkaren så att elementet inte fladdrar av subsonic-frekvenser (läs skivspelare) om man tänker spela högt

- har man inte varit vid hornhögtalare tidigare så tror man knappt sina öron och ögon då vid högre spelnivå så kan saker i omgivningen skaka mera av ljudet än vad högtalarmebranet gör - så för mig är stora 18" som buffar i musikvideon 'waste of energy' - ser liksom framför mig hur mycket reaktiv energi som bara pumpas mellan elementet och slutsteget och blir bara värme i kylflänsarna av det. Det är omgivningen som skall skaka - inte högtalarelemenetet ;-)

Re: bygga stereoförstärkare för ett par 8w 4ohms högtalare

Postat: 29 januari 2011, 12:03:57
av IngOehman
xxargs skrev:Hornhögtalare kan byggas för ca 50% verkningsgrad vilket ger ungefär 109 dB/W SPL
112 dB/W gäller för 100% verkningsgrad på högtalare - sådana fins inte, men det finns horn som kan nå uppåt 70%.

Njae...

Verkningsgrad och känslighet är inte direkt översättbara till varandra, men om man ändå vill göra det, så är det viktigt att
inte göra det till en potentiellt falsk tumregel, det vill säga glömma den faktor som bestämmer hur stor känslighet som mot-
svarar den ena eller andra verkningsgraden - nämligen spridningen.

Såhär är det: 120 dB är ekvivalent med 1 W/m2, under planvågsförhållanden (vilket betyder att vi för tillfället måste bortse
ifrån de lägre frekvenserna om vi använder ett betraktningsavstånd om 1 meter från högtalarna, vilket är den dominerande
standarden för angivande av känslighet).

Om en högtalare strålar ljud i alla riktningar så har man en klotyta om 4*pi*r2 = 12,566 m2, om r = 1 meter. Varje kvadrat-
meter genomströmmas alltså av en effekt om 1/12,566 W, det vill säga 11 dB mindre än 120 dB = 109 dB. Det vill säga man
man påstå att 109 dB motsvarar 100 % verkningsgrad.

Om man å andra sidan ser till så att samma högtalare bara kan stråla i halsfär (t ex sitter infälld i en vägg) så blir dock effekt-
tätheten dubbelt så stor och varje kvadratmeter kommer att exponeras med 1/6283 W, det vill säga 8 dB mindre än 120 dB.
Det är 112 dB det.

Men i båda fallen utgår man ifrån en helt homogen strålning inom strålningkonen, som i första fallet är 4pi steradianer och i
det andra 2pi steradianer. Så strålar ingen verklig högtalare, så tittar man på en verklig högtalare som har en känslighet om
109 eller till och med 112 dB (det finns faktiskt) så är det ingalunda högtalare med verkningsgrader som tangerar 100%. För
de har i regel en mycket smal spridning i de aktuella registren - avsevärt mycket smalare än 2pi steradianer.
xxargs skrev:Horn har också exellent transientrespons beroende på mycket lätta koner även för låg frekvens och är bredbandigt över flera oktaver mha. exponetialutvidning.
Det kan diskuteras. Jag har aldrig sett något hornsystem som, isolerat betraktade, kommit ens i närheten av den transient-
respons som kan åstadkommas av de bästa direktstrålande högtalarna, båda av elektrodynamisk och av elektrostatisk typ.

Snarare är nästan alla hornsystem plågade av inombandiga resonanser och grupplöptidsproblem associerade med de branta
flankerna och små bandbredder som brukar bli resultatet.

Fast det beror förstås på hur man väljer att se problemet, eller rättare sagt hur man ser på ljudkällan: Om man räknar högtal-
are + rum som en enhet, så kan man med fog säga att hornsystem ofta är en väg till bättre transientrespons, på så vis att
direktljudet låter sig smutsas mindre av reflexioner från rummet, vilket ju beror just på den höga riktverkan som hornsystem
oftast får.

Sedan kan man ju fråga sig vad "bättre" transientrespons betyder. Är det egenskaper som sorterar under linjära eller olinjära
beteenden man menar? Hornsystem har ofta, inte minst genom sin höga verkningsgrad, en stor förmåga till ljudtryck utan en
massa kompression (även om distorsionen ofta är hög så utgörs den ofta av en dominerande kvadratisk komponent, som inte
ger kompression eftersom den komprimerar ena vågformshalvan lika mycket som den expanderar den andra). Så vill man spela
över 110 dB för en hel 500-1000-hövdad biografpublik (stor biograf) så är det ofta hornsystem som gäller om man skall klara
av att uppnå både den riktverkan som behövs och den utnivå som de stora avstånden kräver.
xxargs skrev:PA högtalare brukar ligga runt 99-102 dB/W med ca 5-10% verkningsgrad - basreflex har dålig transientrespons då det är ett andra ordnings system medans tryckkamarhögtalare som är första ordningens system har mer resonabel transientrespons om man använder så lätta basmebran som det går - men har i stället ca 6 dB lägre verkningsgrad än basreflexhögtalare för samma storlek.
Slutna lådor är andra ordningens system och basreflexlådor är fjärde ordningens system. Och om bandbredden är lika finns det
fog för påståendet att den slutna lådan ger, om jag för undvika det diffusa begreppet transientrespons, ett snyggare stegsvar.
Men jämför man stället två system med samma känslighet och storlek, så är det inte lika självklart längre att så är fallet. För
även om en brantare avskärning (br-systemet) ger större fasvridning och därför större vågformsförändring, ger även en tidigare
avrullning (sl-systemet) en större vågformsförvrängning. Vad som är "värre/sämre" är en en subjektiv fråga. Och till råga på allt
blir frågan ännu svårare att besvara när man sätter in högtalarna i ett faktiskt rum, eftersom de beledsagande resonanserna från
rummet är så totalt dominerande över de hyss som högtalarna själva ställer till (om de är välkonstruerade). Men en intressant
och nästan alltid förbisedd sak, är att ett basreflexsystem driver rummet med en lägre akustisk impedans (bättre anpassning),
vilket i sin tur faktisk gör att de exiterar rumsresonanserna något mindre. Om det sedan blir en större fördel än den intrinsiska
fasvridningens nackdel, finns det inget färdigförpackat svar på, utan det skiljer från fall till fall, och jag menar nog också att man
gör sig själv en otjänst om man inbillar sig att det finns ett entydigt korrekt och förutbestämbart sätt att väga två olika sorters
fel mot varandra.
xxargs skrev:Bättre HiFi-högtalare hamnar ofta runt 95 dB/W SPL och därmed runt 2% verkningsgrad
Om man definierar "bättre" som högre känslighet så kan man ju hävda sådana saker, men verkliga känsligheter om 95 dB är i själva
verket extremt ovanligt. Och det är faktiskt väldigt sällsynt med verkningsgrader om 92 dB också. Tittar man på medelvärdet av
känsligheten för bättre HiFi-högtalare så ligger den snarare på 87 dB@2,83 volt, 1 meter. Notera att jag angav 2,83 volt och inte
1 W, det vill säga de 87 dB jag nämnde tar ingen hänsyn till impedansen. Gör man det blir medelkänsligheten ännu lägre, typ 84 -
85 dB, eftersom fler högtalare ligger i närheten av 4 ohm än av 8.

Man kan för övrigt ifrågasätta hela idén att tala om watt och ohm, när högtalares impedanser ser ut som de gör. Den verkliga verk-
ningsgraden är nästan alltid extremt frekvensberoende, och tur är det, eftersom tonkurvan skulle bli förfärligt färgande annars. Så
de "watt" och "ohm" man som regel talar om, är nominella mått, inte verkliga. De standarder som finns beskriver bara hur mycket de
verkliga måtten (impedans) för understiga repsektiva överstiga (effekten) de nominella, vid någon frekvens. Men högtalartillverkarna
bryter ofta mot dessa standarder, och tittar man på engelska högtalare är det inte alls ovanligt att de specificerar den nominella
impedansen till "8 ohm (not below 3 ohm at any frequency)"...

Som sista ord vill jag även nämna det olämpliga i att ange i enheten "dB/W SPL". Dels är impedansen som sagt nominell och det man
påför högtalarna är en spänning och inte en effekt. Därför är det bättre att tala om den påföda spänningen. Men dessutom är det
utomordentligt fel att plocka in ett bråkstreck som ger enheten intrycket att illustrera ett matematiskt samband som är helt tossigt
när man har ett log-mått till vänster om bråkstrecket.

För en högtalare med känsligheten 87 dB@1W kommer INTE att ge ifrån sig 174 dB av 2 watt, tro mig. ;)

Till sist så bör man även alltid se till att få med mätavståndet, för högtalare spelar inte utan hänsyn till lyssingsavståndet. På 3,16
meters avstånd är det 10 dB mindre ljud än på 1 meter om högtalaren inte är en linje- eller planstrålare.

Så summa summarum bör bråkstrecket ersättas med ett at-tecken(@), insignalnivån bör anges i volt och inte i watt och avståndet
skall (kommaavskilt) vara med.

Då ser det inte ur såhär "87dB/W", utan "87dB@2,83V, 1m".


Vh, iö

Re:

Postat: 3 februari 2011, 22:11:34
av IngOehman
xxargs skrev:Två sladdar rakt ifrån förstärkaren till spolen på högtalaren - det är allt - inga filter, inga extra diskanter ingeting emellan alls. Mina öron sluta numera tyvärr vid 15625 Hz så att elmentet börja rulla av högre upp spelar inte mig så stor roll längre...

- För det mesta står eq i olika uppspelarprogram i datorn på 'flat', men jag kan dra upp lite på basen när jag spela svagt för att simulera den bordglömda konsten 'loudness' som verkar vara fullständigt bortglömd konst idag (ser man på örat känslighetskurva vid olika ljudtryck så förstår man varför man vill ha loudness vid svaga ljudnivåer) - det var väl senast på slutet av 70- som någon förstärkardesigner tittade på det och dataprogramerarna för uppspelarprogram har inte hitta den alls och dessutom missat helt vad 'log' är när det gäller volymjustering...
Njae... det där stämmer väl inte. Praktiskt taget alla volymkontroller som används i hifi-utrustning är icke-linjära. Vissa helt elektroniska är dessutom
utmärkt nära en sann logaritmisk funktion, och vissa visar till och med gain i dB i en display. Även med linjära potentiometrar kan man med lite finurliga
kopplingar åstadkomma en funktion ("nivå/vridgrad") som går i varje fall i riktning mot en logaritmisk funktion.

När det gäller loudnessens vara eller icke vara, går det inte att bevisa att "det är en bra idé", ej heller motsatsen, att det är en dålig ide. Man kan dock
ha åsikter och det, och vad man kan göra är dessutom såklart att argumentera för eller emot, men ställningstaganden för eller emot loudness är alltid
subjektiva, hur objektiva sanningar än någon anser att det finns om det hela. Men det är inte en objektiv självklarhet att det finns ett egenvärde i att
klangen vid spelning på en viss nivå, låter som den gör vid en annan nivå. Man kan till och med argumentera att den absolut inte får göra det om man
skall kunna åstadkomma en återgivning med hög fidelitet, eftersom vår hörsel ser ut som den gör, och det därför är helt onaturligt att höra låga och
höga frekvenser lika starkt om man spelar svagt. I verkligheten förekommer dock ofta möjlighet att höra ljud med akustiskt ursprung olika starkt, och
då hör man dem utan loudness när de är svaga.

Min uppfattning är att loudness-kompensering vid avspelning vid svaga nivåer, är en lika onaturlig och ologisk åtgärd som att försöka bevara hörbar-
heten av svaga ljud med hjälp av en kompressor. Ändå kan man hävda att man bör göra det, med ungefär samma argument som de man tar till för att
försvara loudness. Och man kan alltså hävda att man om man spelar mycket svagt, säg 10 dB över hörtröskeln, bör, med loudness och kompressor,
se till att tränga ihop alla ursprungliga ljud precis över 0-phon-linjen...

Men min uppfattning är å andra sidan att det inte finns några skäl att moralisera om musik(eller andra ljud)-återgivning. Den som trivs med loudness
skall självklart få ha knappen intryckt. :) Och detsamma gäller kompressor. Själv tycker jag dock att båda låter förfärligt illa. Om man promt skall spela
på en mycket svagare nivå än musiken var avsedd så tycker jag isåfall att det är bättre att använda en mindre dynamiskt instabil processning än en
kompressor, t ex en lagom olinjär rörförstärkare. Och att utgår ifrån högtalare som i sig har god bandbredd (något annat än Lowther kanske?) så är
mycket vunnet redan där, och behovet av loudness upphör ofta.
xxargs skrev:- dock generar jag högtalarna just nu med lågkvalitativ signal i och med att jag använda dom som 'gatorhögtalare' - brus, dynamik och dist är ju alltid mycket sämre från datorn (plus fläktljudet sänker akustisk dynamik i rummet) än om den kommer från CD-spelar. Men jag är pragmatisk och använder högtalare till dom ljudkällorna jag använder. Det var länge sedan man höll på att jaga den 'perfekta ljudet', jag nöjer med 'tillräkligt bra' numera. - skall man jaga perfekta ljudet så är inte hornen ett lämpligt val eftersom den har sina färgningar - men det är väldigt trevligt och spelglatt ljud, lite som rörslutsteg...
Jo, man kanske kan säga att "det perfekta ljudet" är en subjektiv fråga det också. Ett begrepp som man inte bör blanda ihop med "den perfekta
återgivningen".
xxargs skrev:Och det är mycket riktigt som du nämner att högtalarmebranen rör sig knappt alls vid normal spelnivå ens vid låga frekvensgångar (så länge den håller sig över sin gränsfrekvens runt 35-40 Hz - den har ett minimum vid 43 Hz där mebranet rör sig +/- 0.14 mm vid 2.83 Volt över polskruven (1 Watt över 8 Ohm) och 105 dB SPL, allt enligt Hornresp), under det så ökar mebranslaget väldigt fort utan någon nytta ljudmässigt - man bör alltså ha en Högpasskaraktär på förstärkaren så att elementet inte fladdrar av subsonic-frekvenser (läs skivspelare) om man tänker spela högt

- har man inte varit vid hornhögtalare tidigare så tror man knappt sina öron och ögon då vid högre spelnivå så kan saker i omgivningen skaka mera av ljudet än vad högtalarmebranet gör - så för mig är stora 18" som buffar i musikvideon 'waste of energy' - ser liksom framför mig hur mycket reaktiv energi som bara pumpas mellan elementet och slutsteget och blir bara värme i kylflänsarna av det. Det är omgivningen som skall skaka - inte högtalarelemenetet ;-)
Men ändå är basreflexlådan faktiskt den verkningsgradseffektivaste per lådvolym, även jämfört med horn. Det är därför som nästan alla stora och
kvalificerade hornhögtalare bara är horn ned till en viss frevkens, varunder de övergår till att vara basreflexhögtalare. Självklart finns det undantag,
men de är antingen rätt så oförmögna i basregistret, eller också så blir de kolossalt stora.


Vh, iö

Re: bygga stereoförstärkare för ett par 8w 4ohms högtalare

Postat: 4 februari 2011, 07:43:12
av mri
Välkommen till forument IngOehman! :tumupp:

Du verkar ha mycket kunskap att ösa ur! Mycket intressant läsning. Synd bara att mitt audio-intresse svalnade för många år sen. Skulle jag kunnat vrida tillbaka klockan 10-15 år hade jag nog bombaderat dig med massvis av frågor! :)

Re: bygga stereoförstärkare för ett par 8w 4ohms högtalare

Postat: 7 februari 2011, 15:28:56
av IngOehman
Tack för välkomnandet!

Har väl egentligen inget audio/hihi-intresse heller, utan bara ett intresse av musik. Men då kan det ju vara roligt
att komma den senare nära, så en sorts bieffekt kan det kanske ses som, att jag bryr mig lite om fideliteten. ;)
Men egentligen är det ju elektroniker jag är. Det vill säga även om jag hållet på med ljudåtergivning i sisådär 45
år så är det som elektronikkonstruktör (Geotronics, Spectra precision, Trimble) jag arbetat mest.


Vh, iö

Re: bygga stereoförstärkare för ett par 8w 4ohms högtalare

Postat: 7 februari 2011, 21:26:06
av kimmen
Ja välkommen! Visst är det ändå rätt intressant med ljudåtergivning, men jag måste säga att jag lite tappat intresset på grund av allt svammel som finns inom den branschen. Magi som ersättning för kunskap kanske skulle kunna vara en beskrivning? Jag tycker din inställning till ämnet är mycket sund! :)

Förresten verkar det blivit något skumt med dina inlägg, något liknande att det kommit radbrytningar där det inte skall vara. Jag har råkat ut för det om jag klipper-och-klistrar från "Anteckningar" men det går att lösa om man stänger av "Automatiskt radbyte" innan man kopierar från det programmet. Kan det vara något sådant som spökar?
Njae... det där stämmer väl inte. Praktiskt taget alla volymkontroller som används i hifi-utrustning är icke-linjära.
Nu var det väl datorprogram som avsågs. Windows Media Player är ju kanske ett ganska välkänt program och åtminstone versionen som följer med Windows XP har linjär volymkontroll. Man kanske skulle kunna vänta sig att ett program av så hög profil skulle vara mer genomtänkt, men inte då... :mrgreen:

Re: bygga stereoförstärkare för ett par 8w 4ohms högtalare

Postat: 8 februari 2011, 00:15:53
av IngOehman
Aha, ja Windows Media Player vet jag just ingenting om. Jag är i själva verket bara med nöd
och näppe datorkompatibel. ;)

Att mina inlägg har radbrytningar beror på att jag lägger in sådana. Skall man inte göra det?
Jag tycker det blir mycket lättare att läsa när inte raderna är för långa.


För övrigt håller jag med om det du säger om Hifi-branschen. Mera dumheter är nog svårt att
hitta i någon annan bransch. Å andra sidan är jag kluven på så vis att många av dem som klart
ser all voo-doo (till skillnad från dem som inte ser/förstår skillnad på det som är fysisk verklighet
och det som är faktiskt eller potentiell inbillning) som förekommer, ofta ändå går vilse genom att
de förenklar saker så att de inte blir sanna längre, och även om jag är en av dem som mera än
de flesta ogillar mystifieringen av ljudåtergivning, så tycker jag faktiskt att förenkling är lika illa.

Vad jag vill säga är egentligen att ljudåtergivning är lite småkomplicerat om man skall vara noga
med allting, och det som i en enkel betraktelse kan verka sant och självklart, är det inte längre
när man drar in stereosystemets alla intrinsiska färgningar, samverkan mellan högtalare och rum
och våra egenskaper som hörande organismer - kort sagt, när man inkluderar det psykoakustiska
perspektivet.

Ser ofta även i skrift förenklingar där man tappar bort skillnaden mellan hantering av data versus
realtidsbearbetning av digital ljudinformation (som har analoga element som man lätt tappar bort
om man inte har hela förloppet klart för sig).

Men... jag brukar säga att de flesta problem här i världen beror på att så många har en drivkraft
inom sig, att bilda sig uppfattningar, att de gör det även utan att det finns skäl att tycka något.

Som om det skulle ha något egenvärde att ha åsikter om saker som är objektiva. ;)

Men, många verkar vilja tro något om saker som det kanske hade varit bättre att inte tro något
om alls utan istället hålla det öppet (tills det tid och de resurser som behövs för att noga under-
söka det finns). Jag tycker ibland att det som ut som om jakten på något som är "enkelt" (läs de
tumregler eller andra dogmer som så ofta substituerar kunskapen om verkliga samband) att tro på
är en sorts försök att spara tid genom att ta fasta på en förenkling som går snabbare att lära sig
utantill.

Men för det mesta tycker jag nog att det ser ut som om sådant mest leder till tidsslöseri genom
att det leder vilse, och dessutom så är ju en bägare full av tumregler i behov att tömmas innan
den kan fyllas med kunskap. Eller som Yoda sa, "-To learn, you must first unlearn". Eller för att
komma åter till ämnet: Jag har lite hopp för dem i hifi-världen som har varit med så länge att de
redan "kan allt", för hur skall de då kunna lära sig något? I en så spröd och för suggestionseffekter
så lättpåverkad värld, måste den som varit med ett tag och som vill lära sig något på riktigt, vara
beredd att överge nästan alla sina övertygelser.

Huga vad jag pladdrar...


Vh, iö

Re: bygga stereoförstärkare för ett par 8w 4ohms högtalare

Postat: 8 februari 2011, 04:49:05
av SM3BDZ
IngOehman!

Har läst dina inlägg med stort intresse och känner att jag, trots att timmen är tidig pga påkallad uppstigning, vill ge lite feedback till dina tänkvärda reflektioner och konstateranden.

Själv har jag intresserat mig för, och sysslat med musik sedan mycket unga år och parallellt med det, elektronik. Precis som du antyder, tycker jag att det finns otroligt mycket "gråzons-vetenskap" inom området ljudåtergivning liksom när det gäller de rent fysikaliska sambanden. Möjligen kan detta ha sin förklaring i att musik- och ljudupplevelse är en högst subjektiv historia. Att, som du skriver, bra ljud inte behöver vara liktydigt med bra/god återgivning och tvärt om, är en elegant sammanfattning!

Ett område som enligt min mening omsluts av mycket tro, tyckande och voodoo-mystik i sammanhanget är kablar! Det är för mig obegripligt att någon kan gå och köpa en 10m lång högtalarkabel a' 500kr/m eller mer och känna sig övertygad om man fått så mycket bättre ljud...

Här har sannerligen reklammakarna/marknadsföringen lyckats föra ut sitt budskap i en bommullsmjuk dimma, där man på ett till synes vederhäftigt sätt vill beskriva, och skrämmas med, effekter av löptider, ledarens renhet, fasfel etc - vilket slukas med hull och hår av de hungriga konsumenterna...

Jojo, godmorgon!

Lasse