Svenska ElektronikForumet

Jo det finns många vägar att gå. Det viktigaste som sagt är att man själv engagerar sig och hjälper till i början så det inte blir tvärstopp. Det är som en missbrukare att dom behöver hjälp att ta sig ur det dom håller på med och efter ett tag så blir dom förhoppningsvis självgående.
Förhoppningsvis så finns det några ungdomar här som läser detta och tänker till litegrann
Per

PerE: Du har nog kanske rätt i att de behöver hjälp i början för att bryta mönstret. Jag ger tårtan vidare till dig för ditt engagemang!

Jag har jobbat några år som lärare med ungdomar i de övre tonåren och där iaktagit vissa saker. Föräldrar till barn som inte hade det så lätt i skolan, det var de föräldrarna man verkligen vill träffa och prata med på föräldramöten. Men det var (nästan utan undantag) just de föräldrarna som aldrig kom på föräldramöte. De undomar som det gick bra för i skolan, deras föräldrar kom alltid på föräldramöte, fastän de inte "behövde" eftersom allt gick bra.
Av det här drog jag den mycket lekmannamässiga antagandet att: Kanske gick det bra just pga att föräldrarna brydde sig om dem.

speakman: väskan jag tror att du nämde heter project lab och är faktiskt ganska skoj

Den finns här:
http://images.google.se/imgres?imgurl=h ... %26hl%3Dsv