Jag måste säga att jag är anhängare av
Douglas Selfs åsikt om vad förstärkarens enda uppgift är:
Att återge insignalen så exakt som möjligt inom det önskade frekvensrummet. Den enda skillnaden ska så klart vara amplituden.
Eventuella ljudfärgningar hör hemma i effektsteg
innan slutsteget. Här är exempelvis rör välkomna, om man så önskar.
Visst är rör vackra skapelser med speciella egenskaper, och en rörstärkare
är kanske en relativt enkel och robust konstruktion, men tyvärr fruktansvärt ineffektiv rent energimässigt (åtminstone i klass A). Därför hör de i bästa fall hemma i mindre skala i signalvägen, innan slutsteget. Om det endast är rörljudet man är ute efter så finns det inte någon anledning att dyrka röret som allsmäktigt aktivt element. Dess egenskaper är sedan länge dokumenterade, och så länge man har skaffat sig en matematisk modell eller på annat sätt djupare förståelse över de speciella fenomenen så går det att återskapa dem minst lika bra på annat sätt!
gvs skrev:www.softube.se Dom utvecklar halvledarförstärkare med rörljud
Det bygger på signalbehandling i DSPer.
Det här verkar riktigt intressant, ett typiskt företag jag är intresserad av att jobba för, efter mina fortsatt fördjupande studier i (digital) signalbehandling.
Jag tycker det är forskning och framsteg på hög nivå när man gör precis som softube: Tar fram modeller för gamla analoga fenomen som folk inte vill släppa, och låter återskapa dessa på en, i många avseende, lättare väg.
Jag ser framför mig en framtid där allt blir mer inriktat på att vara strömsnålt och effektivt, inte minst med tanke på den nuvarande energipolitiken (suck, om det diskuterar vi redan i ett flertal andra trådar). Vem vill då ligga inne med värsta klass A-steg när det kostar en mindre förmögenhet att driva/använda?
Ett scenario i min drömvärld är den dagen då någon har utvecklat en gitarr/basstärkare (varför inte båda samtidigt!?) som är helt digital, men kan låta precis som dendär Marshall-stärkaren (you name it) du alltid drömt om. Det första som händer i signalvägen är så klart en AD-omvandling, sedan en kraftfull DSP och sist ett KlassD-steg som inte står och bränner all effekt du
inte använder. Via ett minneskort bestämmer du vilket sound du önskar, och parametrarna ställer du via rattar precis som vanligt.
Prylen blir så klart inte större än vad den behöver vara, energisnål och dessutom har den en hygglig chans att bli billig.
Som sagt, en liten spinoff. Jag hoppas att den dagen inte är långt borta. Det är ändå ett par år tills jag ska ut på arbetsmarknaden
JimmyAndersson skrev:(...)
Exempel 2: Lyssna på bandet Kent's skivor. Visst låter det som de har bra trumljud? Trummisen låter ju riktigt säker. Det roliga är att de senare skivornas trummor är fusk. Trumljuden är digitalt inspelade, isärklippta och ihopsatta för att låta bättre. Än så länge har jag inte hört något negativt om deras trummor. Tvärt om; det är många som berömmer deras trummis...
(...)
Jag är sedan länge en anhängare av Kents musik, och jag måste säga att jag upptäckte rätt tidigt att det var något som inte var äkta med deras trummor. Sedan såg jag i någon annan tråd att just JimmyAndersson påpekade att de var syntetiska och så föll bitarna på plats. Dock vet jag inte om jag vill hålla med om att det låter bättre, snarare "för bra" rent taktmässigt, och för rent för att vara slagverk, på något sätt.
evert2 skrev:(..)
Låt såga att man mäter upp frekvenssvep med två olika högtalare å kollar resultatet. Jag är inte HELT säker på att den högtalare som hade den rakaste frekvenskurvan självklart är "den bästa"..eller i alla fall kommer bli mitt val. Det kan ju visa sig att det är helt andra parametrar som är avgörande. T ex transientförmåga mm.
(...)
Att mäta (komplex)överföringsfuktion på en högtalare är allt du behöver göra för att även få ut transientsvar, såvida du sveper långt nog. Som du säkert vet så är ju en transient bara uppbyggd av en massa övertoner...
