Svenska ElektronikForumet

O inte långt ner till mig strax utanför Vänersborg heller vid Hästefjorden.

Ja se dessa orgelbyggare.
Två vita ut från likriktaren, sedan en tvåpolig plint men plus går bara förbi.
Båda polerna har blivit minus med en vit bygling och ut så är det två svarta och en vit för minus. Pluspolen är vit. Man har kladdat med lödtenn men så grov kabel ska man inte löda så en ledare har brutits loss.

Sedan för er yngre, de gröna fyrkantiga plattorna är en selenlikriktare. Har ett betydligt lägre framspänningsfall än kiseldioder men blir stor och klumpig. Bränner man en sådan så luktar det pest och kolera.

Jag tror att det är en 12 pulskoppling för en snyggare DC. Transformatorn har troligen en Y kopplad och en D kopplad sekundärlindning.

När man tar av kåpan så naturligtvis så är 400 volts anslutningen det som sticker ut mest.

Protte

Det är lägre framspänningsfall vid mycket låga strömmar ja. Men pratar vi om hela ampere så är det mer än kiseldioder, och det bara stiger vid högre ström.

prototypen skrev:Ja se dessa orgelbyggare.
Två vita ut från likriktaren, sedan en tvåpolig plint men plus går bara förbi.
Båda polerna har blivit minus med en vit bygling och ut så är det två svarta och en vit för minus. Pluspolen är vit. Man har kladdat med lödtenn men så grov kabel ska man inte löda så en ledare har brutits loss.

Sedan för er yngre, de gröna fyrkantiga plattorna är en selenlikriktare. Har ett betydligt lägre framspänningsfall än kiseldioder men blir stor och klumpig. Bränner man en sådan så luktar det pest och kolera.

Jag tror att det är en 12 pulskoppling för en snyggare DC. Transformatorn har troligen en Y kopplad och en D kopplad sekundärlindning.

När man tar av kåpan så naturligtvis så är 400 volts anslutningen det som sticker ut mest.

Protte

image.jpg

En gång i min ungdom (ca 45 år ung) så fick biografen hemma problem., de fick inte fram någon ström till kolen som skapade ljusbågen. De tog upp en firma från Fjollträsk men de fick inte tag på nya selenlikriktare så de kunde inte laga biografmaskinen. Ingen annan ville befatta sig med maskinen heller. De var mera intresserade av att sälja på dom en ny maskin. På den tiden hade de tydligen slutat tillverka selenlikriktare, så det var problem att få tag på reservdelar.

Den selenlikriktaren gick inte av för hackor. Den hade inte släppt ut den magiska lukten, så jag provade att plocka isär den och sätta ihop den, för att kanske få till den. Detta fungerade inte så jag beställde den största trefaslikriktaren med kiseldioder som ELFA hade på den tiden och fick igång maskinen igen. Fick även beställa en biffig kylfläns för att montera den på så att den skulle få riktig kylning. Den gick ett antal år innan de la igen biografen. Vad jag vet finns det inte så många fungerande kolmaskiner kvar i landet som fortfarande fungerar.

En biografprojektor med båglampa har jag aldrig någonsin sett i drift. Annars fick gamla AGA m.fl. hänga med väldigt länge, konverterade med Xenonlampor. Även sådana med dubbla projektorer börjar nog bli ovanliga, det är nu enkelprojektor där hela filmen körs i en följd uppspolad på en stor tallrik. F.ö. en upplevelse att köra film "på det gamla sättet" med två projektorer och inte missa skiftmärkena (kryss eller liknande i bildkanten) då först den andra projektorn ska startas och sedan en kort stund senare när det är dags att skifta vid nästa märke. Skiftet brukar oftast läggas i någon lugn del i handlingen så det inte ska märkas så mycket. Gällde att hålla reda på alla rullar så akterna kom i rätt ordning vid visningen. Likaså att sätta in rätt filmfönster/objektiv i projektorerna beroende på om det var normal/vidfilm/Cinemascope.

Tråden om kyrkorglarna var så pass underhållande att jag inte kunde låta bli att registrera mig för att se bilderna. Liknande horribla kopplingar, fast i mindre skala, kan man ofta råka på med gamla Hammondorglar och tillhörande Lesliekabinett.

Det här hittade jag i orgeln i Fässberg (Mölndal).
Det största weroboardbygge jag sett.
Det är förre organisten som själv byggt ihop detta, och det fungerar, han har själv visat mig men ingen annan förstår hur det fungerar och riktigt hur man använder det.
Protte

Och inget schema antar jag?

Snyggt!

tecno skrev:Och inget schema antar jag?

Jodå, norsk ritning

Protte

Är det typ garn runt fingret för minne?

Apropå Norska prylar.
Hade en sån här på 70-talet. Bestod av en pappskiva liknande denna. Clear-funktionen sköttes av ett knivblad fäst i ena hörnet som kunde dras över "tangentbordet"

tecno skrev:Är det typ garn runt fingret för minne?

Nej nej nej, "ritningen" syns ju på bilden, det är bara att följa ledningsbanorna så ser man hur det är kopplat......

Protte

Nu har jag gjort färdigt i Filipstad och där fanns en hel del trevligt riva ut.
Det här är byggt 1981 av en till synes glad nybörjare med inställningen "Hur svårt kan det va...."

Det var då Sveriges största orgelbyggeri men som vanligt så bör orgelbyggare hålla sig undan el.

Det fanns faktiskt ritning, jag hann ta ett foto men originalet är numera borta.
Det är ett kombinationssystem (på tyska Setzer) och det är knopparna på sidan av manualerna som man kan förinställa och med en knapp kan man ändra på många knoppar, helt enkelt lite "look up table)
Till det behöver man minne om knoppen ska vara inne eller ute, går göra med träpinnar, bistabila relän, vippomkopplare eller halvledare.
Se det något udda valet av minneselement, en NE555. En timer utan kondensator som aldrig kommer till slutet.
Det är 57 knoppar gånger 8 kombinationer så det gick åt en hel del NE555

Se också det märkliga till höger med parallellkopplade kondensatorer och dioder.
Verkar som om konstruktionen inte var riktigt färdig när man byggde heller, det är 456 modifieringar runt femhundrafemtiofemmorna.
Fler kort fick modifieras Sedan har paniken tagit över, något har stört funktionen så man har satt dig ett gäng kondensatorer, problemet är att övre anslutningen sitter på en utsvängbar del medan undre sitter i bottenplattan, så jag har ingen bild på baksidan.... Sedan är det koppel i orgeln och de gör att det verkar som man spelar på flera manualer när man spelar på en, man kopplar ihop manualerna.
I den här orgeln gör man det på elektrisk väg med magneter som spelar den kopplade manualen.

Men varför sätter man en diod i serie med plusmatningen??? Hjälper ju inte mot flybackspänningen. Och när man skulle frakta delarna till Filipstad så har det nog varit tvunget att klippa av kabeln. Nåja, hur blev det då?
Vi kastade ut det motoriserade kombinationssystemet med 8 kombinationer och satte stora magneter som drar knopparna och ett datoriserat kombinationssystem med 7000 kombinationer.
Allt monterades i ett plåtskåp i stället för en massa plottriga prylar överallt Till vänster 18 pulskopplad trafo, likriktare (ger garanterat 120A) , säkringar och längst ned mjukstart till trafon.
Till höger orgeldator med 7000 kombinationer, nere drivning av 57 magneter (dragkraft 63 N, 24 V 2A)

Det var höstens stora jobb och mest arbetstid får man lägga på att montera magneterna vilket är ett pusslande Bilden är från en annan orgel och det ser ju enkelt ut men det är det som är så komplicerat att få det att se enkelt ut. Protte

Och jag som trodde "kyrkorglar" gick på luft, inte el.

Protte har nog fått många utav oss att tänka på helt nya saker nästa gång vi vistas i en kyrka och hör orgelns ljud!

Häftig blandning av mekanik, elektronik och uppenbarligen en hel näve "tro" inblandat när dom byggt dom här ifrån början.