Svenska ElektronikForumet

Säter: har du läst Wikin,https://sv.wikipedia.org/wiki/Lindningskopplare

Jo då, jag har läst.
Varför frångick man omkoppling på sekundärsidan på lok?
För hög ström?

Da-loken, Dm loken och Ra loken hade alla reglering på sekundär sidan, med sexdelning av strömmen. Utvecklingen av tyristorn gjorde att man kunde slopa kontaktorerna.

Nja, Ma-loken hade vare sig kontaktorer eller tyristorer.
Det fanns en period där man körde med dioder också.

Man kan undra varför ASEA började med diodlok?
Fanns det några fördelar med detta jämfört med att köra med AC-motorer?

Jag kan ha fel här, men jag inbillar mig att dessa var lättare att finmanövrera över ett större område steglöst samt att motorerna kanske blev mer robusta.

Diodloken hade fortfarande lindningskopplare, så det borde inte ha gjort någon skillnad.
En diod kan man inte styra på något sätt.

Det har du rätt i, jag borde lägga ifrån mig modelltågen innan jag skriver... uppenbarligen fastnar man i ett annat tänk med dessa när det gäller dioder och fjärrmanövrering...
Men borde inte DC motorerna följa liknande princip som tex en ombyggd startmotor?

Skulle det kunna ha varit att ASEA siktade på export?
För 50Hz fungerar ju inte på AC-motorerna.

Mizzarrogh skrev: ↑12 september 2020, 20:59:08 Men borde inte DC motorerna följa liknande princip som tex en ombyggd startmotor?

Det är väl i princip en universalmotor man använder?
Det kanske är lika som en startmotor?

Med Bendixdrev då?

Ja, en (eller mer korrekt 4) universalmotor. (var det iaf förr om jag inte minns fel ur skallen...)
Jag har någonstans en bok med en översiktsritning av ett tidigt diodlok, kan försöka plåta av den om jag hittar den...

Men, visst använde de äldre loken MAR (kvicksilverlikriktare) för DC konverteringen.

Vid närmare eftertanke är det nog inte universalmotorer.
Det är nog renodlade likströmsmotorer.
Dessa går tydligen inte att köra på hög frekvens.

Jag faktiskt inte riktigt vad skillnaden är mellan en universalmotor och en likströmsmotor.

Det verkar som att renodlade seriemagnetiserade likströmsmotorer har bättre verkningsgrad än motsvarande allströmsmotorer.
Här, där ni kan allt, kanske kan förklara?