Svenska ElektronikForumet

Min tur då?

Har ingen aning om hur miljön ser ut, men vad sägs om detta:

Hela bordet (där man lägger plåten) är täckt av spolar (typ elektromagnet alltså) som har "hålen" uppåt. Jag koncentrerar mig på att beskriva en spole eftersom alla är lika: Längst ner i spolen sitter det en fjäder. I hålet, ovanpå fjädern, sitter det en magnet. -Som en matris av galvanometrar ungefär..

Det skulle göra det möjligt att mäta det du vill. Det enda problemet jag kan se är att magneter avmagnetiseras om man slår på dem, men fjädrarna borde avhjälpa detta. Med rätt dimensionerade fjädrar får man bort studs-effekter.


Modifierar man tanken lite så kanske man kan byta ut spolarna och magneterna mot konstruktioner som ser ut som återfjädrande stående skjutpotentiometrar.


Gillar man inte fjädrar så kanske "sugfötter" (eller liknande) skulle kunna fungera.

...?



edit: Skrev fel på sista meningen...

Eller bred ut en kakdeg (hellst pepparkaksdeg). Därefter mjölar du ytan innan du lägger dit plåten ovanpå. Tjonga till plåten med hammaren, därefter tar du bort plåten. Mät med skjutmått, måttband eller annan mätapparat. När du är klar kan du kavla ut degen och skära ut små gubbar och gummor. Stoppa in i en uppvärmd ugn.

Om man la plåten över någon slags bunke och såg till att det var lufttätt mellan bunken och plåten kunde man mäta hur trycket förändrades i bunken.

Eller lägga plåten över en bunke fylld med vatten upp till kanten...sen mäter man hur mycket vatten som runnit över kanten

Archimedes princip med andra ord.
(Även känd som den första "streakern" och han som färdigställde formeln för pi.)

>matseng: Ultraljud har funnits i tankarna, men det kommer att vara för långsamt.

>Fagge: Idén med en "sträck-kodsgivare är vid närmare eftertanke inte så dum! Den tål att funderas vidare på.

Upplösningen på mätningen är inte så grymt noga, 1mm räcker.
Med två uppsättningar sträck kan man ju göra en A/B-fas pulsgivare och på så sätt veta riktningen, vilket ju är ett måste då plåten "vänder".
Då det går rätt fort skulle det bästa vara en hårdvarudekoder som ger en utgångspuls för uppräkning och en puls för nedräkning. Dessa pulser får sedan analyseras av en snabb uC.
Någon som vet av nå'n A/B-fas dekoder-krets, eller det kanske är lika enkelt att snickra ihop en själv? Borde ju gå att fixa med en handfull grindar tycker jag..?


Kruxet rent allmänt är att jag vill påverka plåten så lite som möjligt, samt att allt för "mekanisk" mätning kommer att ge mätfel p.g.a. att givarens tröghet gör att den vill fortsätta en bit till när man har drämmt till.
En "pulsgivar-remsa" kan ju kanske vara lösningen..?

en lösning kanske vore en hf oscillator med resonanskretsen under plåten
koppla den mot en fm avkodare så får du en spänning ut som motsvarar resonansfrekvensen och därmed plåtens inbuktning

svårt att kalibrera

en fråga, är det bara en bula i plåten? och alltid på samma ställe?
hur stor är bulan?

en bättre lösning om det är en bula på ett ställe är en ljusridå från ena sidan till andra, en bunta lasrar och motsvarande fotodioder, sen ser man lätt hur många som släcks när bulan bankas in
koppla det mot lite logik så spar man värdet enkelt

Någon form av HF/induktans-mätning har också flourerat i huvudet, men frågan är som sagt om hur det går rent praktiskt med kalibrering och linjärighet?
En tanke som passerat är att linda en spole på t.ex. en kärna av skumgummi och sätta in den under plåten. Sedan får man lägga nå'n form av HF på spolen och på "lämpligt sätt" mäta förändring när den trycks ihop.
Frågan är bara vad för typ av HF är lämplig och vad/hur ska man mäta på den se'n?

Det "ska" bara bli en bula på ungefär samma ställe, så en ljusridå är ett alternativ som delvis diskuterats och kan fungera då jag nu efter lite mer diskuterande kommit fram till att det inte är nödvändigt att mäta dom första centimetrarna och slaglängden kan i vissa fall komma upp imot 90mm.

Fortsätter i Gryms riktning, en lösning som inte är FM men
mycket nära är en så kallad linjär givare, på svensk!

På norsk heter det, fas sensor, du lägger plåten på
sensorn eller med några cm mellanrum, bättre med
det sista.

1: Mäter fasläget,(dekodat till en spänning oftast),
nu har du referens värdet.
2: Drämmer till plåten, (samtidigt kan du om du vill mäta
tillslags kurvan under tilldrämmandet, från start till slut,
ger en explosiv kurva.
3: Mäter fasen igen, nu har du fått bucklings avståndet.

Hur somhaver, denna metod är extremt precis, klarar stora
tillslags avstånd 0,001mm till 50cm eller mer men samtidigt
välldigt kännslig för externt skrammel, fas sensorn märker
av minsta vibration av plåten, närapå i alla fall, beror delvis
på fasdetektorn.

Fas sensorer sitter i bland annat:
bankomater, mäter sedel tjockleken.
Lastkajjer för långtradare , mäter lastens vikt, etc.
Två små exempel på den bredd av applikationer en fas sensor har.

Om inte så är Gryms ide med laser en trevlig lösning,
helt berörings fri och precisisonen är "grym" men du behöver
bara en laser som mäter studds tiden, en före tilldrämmandet
och en efter tilldrämmandet, kallas för laser-vatten-pass
eller laser-avstånds-mätare! 299:95kr hos Classe i sjön!

Det svåraste är oftaste det enklaste man inte ser på grund av alla träden!

/Funkis