Re: Fraktalantenner?
Postat: 2 oktober 2017, 00:43:17
Just detta att man vet med sej att man har kunskapsluckor, det är första steget för att kunna vidga kunskapen. Inom en viss typ av forskningsvärld finns inte den insikten.
Ponera att ni vore ansvarsfulla forskare, och har fått en summa pengar för att studera om det finns något som kan agera antenn i kroppen inom vanliga frekvenser för kommunikation.
Resultatet av forskningen kan ha direkt påverkan på människans hälsa och tack vare bidraget har kanske forskningsprojekt om någon cancer-form fått stå tillbaka.
Förkunskaperna om vanliga antenner är kanske måttliga.
Jag tror att med den självmedvetenheten och önskan om att göra ett bra jobb hade många i detta forum, om de varit i forskarens sits insett behovet att först ta reda på vad vanliga antenner är på bas-nivå, innan man ger sej in i människokroppen och letar efter antenner. Det är lite grundlogik att inse att det är lättare att veta vilka egenskaper man letar efter, innan letandet startar.
Så var det inte i detta fallet.
Ett alternativ till egen kunskap kan vara att låta som har denna kunskap delta i forskningsprojektet. Det är självklart inom t.ex. industrin, om en ny komplicerad produkt ska forskas fram låter man specialister inom olika sakområden samarbeta.
Det är däremot en röd tråd inom de som forskar på suspekta områden typ radio-vågor/mobiler/färg-TV och andra nymodigheters farlighet att man endast anlitar medforskare med ungefär samma okunskap och förutfattade mening om vad slutresultatet av en studie bör bli.
Har genom åren sett "seriösa" rapporter där man kommer fram till att digitala radio-signaler är skadligare än analoga och liknande tokigheter som visar att det man sysslar med egentligen bara är förspillan av forskningspengar som kunnat användas bättre. Tyvärr vet den stora allmänheten inte tillräckligt för att förstå skillnaden mellan digitala radio-signaler resp. digital modulation av bärvåg, så man tar dessa rapporter på stort allvar.
Samma lär det vara med fraktala antenner.
Radiovågor som åstadkommer icke termisk koagulering av äggviteämnen, det fenomenet bedrev en svensk forskare forskning kring via statliga bidrag i många år.
Det är som att koka ägg, utan att koka det. Ställ fram råa ägget på frukostbordet och ha mobil-telefonen igång på så långt avstånd att eventuellt utstrålad radio-signal inte orsakar uppvärmning av ägget och plötsligt blir äggvitan koagulerad. Kallkokt kan man kanske kalla det för.
Det finns något liknade i detta med att vatten i rumstemperatur är instabilt. Exempel på instabiliteten är att precis ovan ytan på vattnet i ett dricksglas finns vattenånga, trots att vattnet inte kokar. Det är på sikt så avdunstningen sker. Det är slump vilken av molekylerna i vattnet som tillfälligt bildar ånga ovan ytan. Med tillräcklig slump kommer hela innehållet av vatten plötsligt förångas samtidigt och hela innehållet kokar bort på ett ögonblick. Det kan även drabba människan, med otur så förbränns alla celler samtidigt. Kallas för "Spontan mänsklig förbränning". Tro det den som vill.
Om ni orkar med mer text så måste jag erkänna att jag i kanten deltagit i ett antal tveksamma forskningsprojekt.
Ett av dem rörde dator-skärmar och om dess magnetiska fält.
I mitten på 80-talet sysslade jag med att mäta radio-signaler som avgavs från datorer och bildskärmar. Ett av de enklare syftena var att på längre avstånd återskapa bildinformationen. De flesta bildskärmar kunde man avläsa på flera 100 meters avstånd även i kontorsmiljö med många lika skärmar igång samtidigt.
TCO var intresserad av att också mäta på bildskärmar, men med avsikt att utröna hur farliga dessa var att sitta framför. Detta var långt innan TCO blev någon form av certifierare av bildskärmar.
Av dessa fick jag i uppdrag att tillverka lämplig mätutrustning för att mäta avlänkningsfrekvensers magnetfält. Forskningsprojekt drog igång och på något vis kom man fram till gränsnivåer för elektriska och magnetiska fälten. I praktiken siffror helt ur luften.
Jag klagade inte då det gav mej jobb att på försök modifiera ett antal bildskärmar för att minska magnetiska fälten orsakade av avlänkningsspolarna. Bildskärmarna som modifierades kom från en statlig myndighet som hade problem med personal som blev bildskärmssjuka.
Jag noterade i samband med detta jobb att det gick avgöra om en man eller kvinna suttit framför skärmen trots att skärmens ursprung helt okänt för mej. Min uppdragsgivare kollade och mina antagande stämde och man blev rysligt imponerade.
Sättet jag avgjorde detta på var enkelt. När skärmarna anlände till mej började jag med att rengöra dessa. När man torkade av skärmens framsida med vit servett var det bara att kolla på färgen i servetten. Rött betydde kvinna. Skärmarna var på denna tiden dåligt antistatiskt dämpade på bildskärmsytan så efter en tid låg det ett lager läppstift på skärmen och en hel del hudrester. En av sjuke-syndromen var torrt och rodnande ansikte.
Dessa skärmar var monokroma med relativt lång efterlysning så detta var innan evt bildskärmsflimmer blivit ett uppmärksammat problem.
Trots att skärmarna modifierades med sänkta magnetfält fortsatte problemen med bildskärmssjukan på arbetsplatsen.
Det fick till följd att jag gjorde mätningar direkt där skärmarna användes. Myndigheten med skärm-problem var inrymd i ett gammalt kulturhus i centrala Stockholm. Där hade man inrett många små kontorsceller. Golvbeläggningen var enligt tidens anda för lyxigare kontor en mycket tjock syntet nålfiltsmatta. Varje kontorscell rymde diverse maskiner kopiatorer och skrivare samt dessa terminaler. Här satt sekreterare och skrev hela dagarna. Eftersom det var ett äldre hus fanns ingen egentlig ventilation anpassad för ett modernt kontor med mycket folk och kontorsapparater så luften var knastertorr och tung. Detta gjorde att man inte bara hade problem med datorerna utan även allmänt klagade man på t.ex. statisk elektricitet.
Om möjligt undvek man att vidröra dörrhandtag och de fernissade trä-ledstängerna i trappan var särskilt besvärliga eftersom de gav synliga decimeterlånga urladdningar.
Uppvärmning av huset skedde med stora äldre element för vattenburen värme.
På min inrådan inköptes vattenfyllda luftfuktare att hänga på elementen. Ventilationen blev inte bättre men värsta torrheten i luften dämpades betydligt och tidigare bildskärmssjuka kunde återgå till jobbet trots att bildskärmarna fortfarande sprakade när man rörde vid dom. Även TCO var nöjda och uppnådda dämpade nivån på bildskärmarnas magnetfält kunde fastställas som betryggande. Luftfuktarna nämndes aldrig i någon rapport.
Senare skapade TCO en slags certifierings-standard för tillåtna magnetfälts-nivåer. Tror man skrev att nivåerna var satta ur ett försiktighets-perspektiv (utan att man visste vad som var försiktigt).
Det är kul med forskning.
Ponera att ni vore ansvarsfulla forskare, och har fått en summa pengar för att studera om det finns något som kan agera antenn i kroppen inom vanliga frekvenser för kommunikation.
Resultatet av forskningen kan ha direkt påverkan på människans hälsa och tack vare bidraget har kanske forskningsprojekt om någon cancer-form fått stå tillbaka.
Förkunskaperna om vanliga antenner är kanske måttliga.
Jag tror att med den självmedvetenheten och önskan om att göra ett bra jobb hade många i detta forum, om de varit i forskarens sits insett behovet att först ta reda på vad vanliga antenner är på bas-nivå, innan man ger sej in i människokroppen och letar efter antenner. Det är lite grundlogik att inse att det är lättare att veta vilka egenskaper man letar efter, innan letandet startar.
Så var det inte i detta fallet.
Ett alternativ till egen kunskap kan vara att låta som har denna kunskap delta i forskningsprojektet. Det är självklart inom t.ex. industrin, om en ny komplicerad produkt ska forskas fram låter man specialister inom olika sakområden samarbeta.
Det är däremot en röd tråd inom de som forskar på suspekta områden typ radio-vågor/mobiler/färg-TV och andra nymodigheters farlighet att man endast anlitar medforskare med ungefär samma okunskap och förutfattade mening om vad slutresultatet av en studie bör bli.
Har genom åren sett "seriösa" rapporter där man kommer fram till att digitala radio-signaler är skadligare än analoga och liknande tokigheter som visar att det man sysslar med egentligen bara är förspillan av forskningspengar som kunnat användas bättre. Tyvärr vet den stora allmänheten inte tillräckligt för att förstå skillnaden mellan digitala radio-signaler resp. digital modulation av bärvåg, så man tar dessa rapporter på stort allvar.
Samma lär det vara med fraktala antenner.
Radiovågor som åstadkommer icke termisk koagulering av äggviteämnen, det fenomenet bedrev en svensk forskare forskning kring via statliga bidrag i många år.
Det är som att koka ägg, utan att koka det. Ställ fram råa ägget på frukostbordet och ha mobil-telefonen igång på så långt avstånd att eventuellt utstrålad radio-signal inte orsakar uppvärmning av ägget och plötsligt blir äggvitan koagulerad. Kallkokt kan man kanske kalla det för.
Det finns något liknade i detta med att vatten i rumstemperatur är instabilt. Exempel på instabiliteten är att precis ovan ytan på vattnet i ett dricksglas finns vattenånga, trots att vattnet inte kokar. Det är på sikt så avdunstningen sker. Det är slump vilken av molekylerna i vattnet som tillfälligt bildar ånga ovan ytan. Med tillräcklig slump kommer hela innehållet av vatten plötsligt förångas samtidigt och hela innehållet kokar bort på ett ögonblick. Det kan även drabba människan, med otur så förbränns alla celler samtidigt. Kallas för "Spontan mänsklig förbränning". Tro det den som vill.
Om ni orkar med mer text så måste jag erkänna att jag i kanten deltagit i ett antal tveksamma forskningsprojekt.
Ett av dem rörde dator-skärmar och om dess magnetiska fält.
I mitten på 80-talet sysslade jag med att mäta radio-signaler som avgavs från datorer och bildskärmar. Ett av de enklare syftena var att på längre avstånd återskapa bildinformationen. De flesta bildskärmar kunde man avläsa på flera 100 meters avstånd även i kontorsmiljö med många lika skärmar igång samtidigt.
TCO var intresserad av att också mäta på bildskärmar, men med avsikt att utröna hur farliga dessa var att sitta framför. Detta var långt innan TCO blev någon form av certifierare av bildskärmar.
Av dessa fick jag i uppdrag att tillverka lämplig mätutrustning för att mäta avlänkningsfrekvensers magnetfält. Forskningsprojekt drog igång och på något vis kom man fram till gränsnivåer för elektriska och magnetiska fälten. I praktiken siffror helt ur luften.
Jag klagade inte då det gav mej jobb att på försök modifiera ett antal bildskärmar för att minska magnetiska fälten orsakade av avlänkningsspolarna. Bildskärmarna som modifierades kom från en statlig myndighet som hade problem med personal som blev bildskärmssjuka.
Jag noterade i samband med detta jobb att det gick avgöra om en man eller kvinna suttit framför skärmen trots att skärmens ursprung helt okänt för mej. Min uppdragsgivare kollade och mina antagande stämde och man blev rysligt imponerade.
Sättet jag avgjorde detta på var enkelt. När skärmarna anlände till mej började jag med att rengöra dessa. När man torkade av skärmens framsida med vit servett var det bara att kolla på färgen i servetten. Rött betydde kvinna. Skärmarna var på denna tiden dåligt antistatiskt dämpade på bildskärmsytan så efter en tid låg det ett lager läppstift på skärmen och en hel del hudrester. En av sjuke-syndromen var torrt och rodnande ansikte.
Dessa skärmar var monokroma med relativt lång efterlysning så detta var innan evt bildskärmsflimmer blivit ett uppmärksammat problem.
Trots att skärmarna modifierades med sänkta magnetfält fortsatte problemen med bildskärmssjukan på arbetsplatsen.
Det fick till följd att jag gjorde mätningar direkt där skärmarna användes. Myndigheten med skärm-problem var inrymd i ett gammalt kulturhus i centrala Stockholm. Där hade man inrett många små kontorsceller. Golvbeläggningen var enligt tidens anda för lyxigare kontor en mycket tjock syntet nålfiltsmatta. Varje kontorscell rymde diverse maskiner kopiatorer och skrivare samt dessa terminaler. Här satt sekreterare och skrev hela dagarna. Eftersom det var ett äldre hus fanns ingen egentlig ventilation anpassad för ett modernt kontor med mycket folk och kontorsapparater så luften var knastertorr och tung. Detta gjorde att man inte bara hade problem med datorerna utan även allmänt klagade man på t.ex. statisk elektricitet.
Om möjligt undvek man att vidröra dörrhandtag och de fernissade trä-ledstängerna i trappan var särskilt besvärliga eftersom de gav synliga decimeterlånga urladdningar.
Uppvärmning av huset skedde med stora äldre element för vattenburen värme.
På min inrådan inköptes vattenfyllda luftfuktare att hänga på elementen. Ventilationen blev inte bättre men värsta torrheten i luften dämpades betydligt och tidigare bildskärmssjuka kunde återgå till jobbet trots att bildskärmarna fortfarande sprakade när man rörde vid dom. Även TCO var nöjda och uppnådda dämpade nivån på bildskärmarnas magnetfält kunde fastställas som betryggande. Luftfuktarna nämndes aldrig i någon rapport.
Senare skapade TCO en slags certifierings-standard för tillåtna magnetfälts-nivåer. Tror man skrev att nivåerna var satta ur ett försiktighets-perspektiv (utan att man visste vad som var försiktigt).
Det är kul med forskning.
Men innan JAG skulle drista mig att skriva något akademiskt om antenner, skulle jag fråga någon som sysslat med det "på riktigt", vilket jag ju gör