Sen kan man ju se upp för de som är "för" avancerade.
Jag har nog tjatat om det förut, men tar det igen:
Jag chansköpte en Data-I/O kan-allt-och-lite-till-programmerare på ETA-auktionen för ett par år sen. Den klagade på ett trasigt driverkort men det visade sig att den hade kort för att klara många fler pinnar än de kretsar som var aktuella för mig, så genom att bara ta ur det trasiga driverkortet och "scrolla" övriga så att den var populerad i rätt ordning så fungerade allt fint. Men sen så hände det som händer med många gamla datorprylar - den här har inbyggd hårddisk och disken pajade. Jag hade läst nåt om att den skulle vara kompatibel med PATA-diskar. Jag läste antingen fel eller klantade mig på något annat sätt, efter att ha provat att ansluta en 2,5"-disk så bölar den över bus error oavsett om disk & co är anslutet eller om moderkortet är i princip helt ren.
Vilket år som helst ska jag ge mig på den - jag fick intrycket att det var rätt gott om ömtålig gammal cmos i den, jag har säkert klantat mig med ESD. Steg två när den väl startat blir förstås att försöka trolla in nån hållbar disklösning, bäst vore nog ett CF-kort. Den går dock att köra med disketter; den har två 720k 3,5"-drives.
Om nån undrar så har den två serieportar, en för terminal och en för eventuell "host". Med rätt program på typ en "stor" dator (*ix o.s.v. vad jag förstått) så kan man skyffla filer mellan datorn och programmeraren samtidigt som man kör en vanlig terminal på andra porten. Jag har bara provat vanliga terminalporten, eventuella filer gick ju hyggligt att flytta via disketter.
Som permanent provisorium så har jag istället en Hi-Lo All-03. Nackdelen med den är att den har ett ISA-kort och kräver därmed ISA-maskin. Det finns hack på nätet för att få t.ex. XP att kunna köra DOS-programmet och ge det tillgång till ISA-kortets I/O-portar, så det går okej att köra i en halvgammal burk. Här har ju Data-I/O-maskinen en klar fördel eftersom "alla" datorer kan kompletteras med en serieport (t.ex. via usb-dongle) om det inte finns inbyggd serieport, medan ISA-kortplatser är svårare att trolla fram.
Men allmänt angående programmerarna så kändes Data I/O-programmeraren mer "professionell" i form av till synes klart större stöd för specialvarianter av kretsar, automatisk detektering av det mesta, och dessutom stöd för ett gäng mikrokontrollers. Exempelvis så kunde den oväntat nog hantera en 8741 (tror jag den heter), en specialvariant av 8748 som har ett interface som ser ut som en 80xx-periferienhet. Just den krets jag provade med hade varit tangentbordskontroller i nån gammal 386SX-Compaq-PC. Vad jag kunde se i listorna över kretsar så klarade den även t.ex. PIC-kretsar om de inte var alltför nya.
Hi-Lo All-03 känns mer amatörmässig, typ "semiproffs" på så vis att den fungerar och gör sitt jobb men stöder inte lika många kretsar och är inte lika bra på att detektera kretsar o.s.v. vad jag kan minnas. Den kostade gissningsvis en bra bit mindre när den var ny.
Båda dessa är ändå klart bättre än riktiga budgetprogrammerare. För länge sen så hade en bekant en "Smallprog" till Amiga. Det var förstås helt fantastiskt bra att vara den enda i bekantskapskretsen som alls hade en eprom-programmerare, men oj vad dålig den var. Den gick säkert bra med de vanligaste av de då halvstora eprom:en. Däremot gick det inte så bra med gamla 21V 2764. Spänningsomvandlaren orkade helt enkelt inte ge ström nog, så det slutade med nån fullösning där amigans +12V blev seriekopplad med nån 12V blyack för att få ca 24V in i programmeraren
... vad nu detta har med tråden att göra
