Svenska ElektronikForumet

Hehe, stegmotor-hårddiskar och ST506 gränssnitt, är det två hårddiskar insatta i den - dvs. vad är det under den stora HD:n.... ...eller... ...är alltihop en enda fullhöjds-disk...!!? och vad är det för märke?? (Seagate ?)

Så stora monster kommer inte ens jag ihåg (har dock svag minne av fujutsidiskar i full höjd och med fönster så att man kunde se huvudrörelsena), dock såg jag nu att jag hade en CDC-disk (control data) i fullhöjd, men med SCSI-gränssnitt.

Om jag mins rätt är det 7.5 MBit-takt från läshuvudena och med typ 20% overhead, och förmodligen är det också sektor skew och hoppar över en eller två sektorer i rad innan läsning av nästa sektor för att bufferminnet (på 1 eller 2 KB) på ST506-kortet skall hinna tömmas.

DMA-stöd i OS för hårddisk var helt okänd i PC-världen trots att det fans HW-stöd för detta (men fans och användes från början på tex. CP/M 8-bitars dator) och kom inte förrän CD-brännarna tvingade in stödet runt win 95-98-tiden för att göra bränningen övh. användbar för vanligt folk utan för många kasserade skivor pga. att inte hinna läsa hårddisken och fylla buffrarna i CD-brännaren med PIO-mode i den takt som behövdes, speciellt när det börja bränna fort...

När man slog på DMA-stödet så var det också en del IDE-diskar som inte klarade av det i alla lägen fast IDE-standarden var skriven att det skulle fungera... ingen körde med DMA i DOS/Win-världen, så ingen märkte det trots stora serier diskar gick ut med tveksam fungerande DMA-stöd , och slog man på det första gången, oftast i Linux så var det noga att man hade gjort backup på disken innan - jä*** vilka haverier det kunde bli på filsystemet när hårddisken inte gjorde som det skulle i DMA-mode... det var nästan så att man såg den magnetiska repan som drogs över diskens yta när kontrollen tvärhängde sig, bokstavligen...

DMA-stöd användes bara för floppydisk-inläsning/skrivning i PC innan win95/98

Har faktiskt några gamla ST506-diskar liggande - dock ingen aning om motorn orka snurra igång dem, att huvudena med tiden klistrar sig mot skivan var/är ett känt problem med dessa diskar, även om de äldsta diskarna har ofta en synlig axelända som man kanske kommer åt att vrida och lyckas lossa skivorna från huvudena.

Har faktiskt ett par voice-coil diskar med ST506-gränssnitt på hela 70 MB - man tycke på den tiden att de var supersnabba där man bara hörde ett knack när huvudet positionerade sig i jämförelse med vinandet från stegmotor-diskarna tidigare

---

Problemet med ST506-gränssnittet var att bitklockan från läshuvudet var fix, varvtalet var alltid 3600 rpm och man kunde inte trixa med zoner och olika antal sektorer (och klockhastighet på bitströmmen) beroende på hur nära centrum/periferi huvudet vistas. Den delen kom först på SCSI-diskar med kontrollen på disken från fabrik (undras om det inte var CDC som började med zoner med olika sektorantal och försökte få densiteten på växlingarna på ytan något sånär lika på inner och yttercirkeln med variabel klocka) och på IDE-diskar där man kunde emulera en disk med viss geometri fast det internt såg annorlunda ut. En kort period med ST506-gränssnitt så hade man RLL-modulation istället för MFM, dock gällde det att sådana kontroller och RLL-diskarna fungerade inte så bra med MFM-kontroller, kom jag ihåg...

Enligt wikipedia så var följande standard: "Seagate ST-412 hard drive with Xebec 1210 Modified Frequency Modulation (MFM) controller". Har dock inte verifierat att det är detta som sitter i. Och ja, den är fullhöjd

Har för mig ST506 och ST412-gränsnitt var samma rent signalmässigt och ofta nämndes tillsammans.

ST506 är Seagates första hårddisk och interface till den blev förknippad med ST506, därav namnet för gränssnittet rent generellt, ibland benämnd i par som ST506/ST412-interface.

ST412 var tydligen samma som ST506 rent byggmässigt förutom att den var på 10 MB oformaterat och 4 plattor istället för 2 plattor.

Apropå "Reformering", hade ingen aning att man kunde göra så
Med kondensatorer, men ett annat tips kan jag ge o det är när det
Gäller Nickel Cadmium/Metall som fotvarande används så kan en liknande
Metod fungera för att få fart på dom som inte tar upp laddning längre

reformering var lämplig att göra med elektrolytkondensatorer som stått urladdade under väldigt lång tid i tex. lager eller långtidslagrad utrustning.

I det senare fallet är det inte så lätt att styra detta då vid inkoppling lägger full spänning på kondingarna.

Det man kan göra i dom fallen är att man bara startar/kör utrustningen kort tid (några minuter första gången) och sedan får lång avsvalningstid innan nästa påslag och kan köra lite längre.

Det som händer är att elektrolytkondingarna blir snabbt varma av den ganska höga läckströmmen till en början och därför bör man börja med korta tider första gångerna så att oxidlagren hinner byggas upp på nytt igen och täta alla hål som bildats och den vägen får ned läckströmmen så lågt att det kan vara kontinuerligt inkopplad utan att kondingarna blir för varma..

Det går att 'trimma' en våt elektrolytkonding för betydligt högre spänning än märkningen genom att sakta höja spänningen med ett koll att strömmen inte ökar för mycket - men samtidigt skall man ha klart för sig att kapacitansen sjunker i motsvarande grad ju mer spänningståligheten ökar.

Idén han hade var att man skulle använda en vridtrafo och börja med en låg spänning till apparaten. Låta stå en stund så och sedan höja i etapper var efter tiden gick! Kanske inte så dumt! Har för mej att detta har nämnts i nått sammanhang tidigare på forumet också!

Hittade en intressant sida här, kör google translate om ni tycker det är jobbigt med engelskan!



Hur mycket av styrningen sitter på/i Seagates ST506/ST412 hårddiskar och mycket sitter på kontrollerkortet egentligen?

ST412 / ST506 är som sagt de hårdiskar från Seagate som blev defacto standarden. Minns inte om det var någon större skillnad mellan dem än kapaciteten. Bit-raten var 5 Mbit/s med MFM kodning. Antalet flux-reversal blir ungefär detsamma eftersom MFM i medeltal ska ge en flux-reversal per bit.

Ett tag var det populärt med RLL-diskar. Dvs samma elektriska gränssnitt som ST506 med med annan kodning på disken. Hade man en controller som klarade 2,7 RLL så kunde man få in 50% mer på samma disk. Dvs bit raten var 7,5 Mbit/s. Jag vet att jag körde RLL på en ST251 40 Mbyte halvhöjds disk, fick då ut hela 60 Mbyte! Seagate sålde förövrigt utvalda ST251 som ST277R. Vet inte hur de valde ut dem men kan anta att RLL är känsligare för variationer i hastighet eller liknande.

All intelligens sitter för övrigt i kontrollern. Det disken möjligen kan göra är att buffra step-pulser så att den kan göra en lång sökning snabbare. Bra att göra om man har voice-coil för att positionera som tex Seagate ST4026 och ST4051 hade. (fullhöjds drivar, rejäla klumpedunsar)

En rolig grej är att en kille i USA har gjort en MFM disk emulator med hjälp av en BeagleBone Black och dess PRU. Han samplar disken med 200 MHz och räknar tiden mellan pulserna. Sedan kodar ARM-processorn av det i realtid och lagrar på flash.

En nackdel med vridtrafo är att en switchnätdel kan få för sig att försöka fungera vid lägre inspänning, och för att ge rätt uteffekt så blir det givetvis högre ström på primären vid lägre inspänning. Det kanske inte alltid är så bra för gamla trötta halvledare.

Jag känner en hel del nostagli av den här tråden men måste säga att de här burkarna var nog bland de sämst utförda maskinerna om man tittar på vad som hade varit möjligt med ingående kretsar. Det har diskuterats till leda hur dumt det var med t.ex. aktivt hög IRQ i en buss med pullup på ledningarna och många andra dumheter såsom avsaknad av resetfunktion, men jag tycker att IBM:s original-BIOS inte fått tillräckligt med galla spydd på sig. Det tar typ hundra år att starta en maskin med original-BIOS och om något går snett så ser man bara ett tresiffrigt felmeddelande om jag inte minns fel.

MFM-hårddiskarna må vara kult men är det något som jag inte ser något vidare nostalgiskt värde i så är det just gamla hårddiskar. Jag skäms inte för nån modern disklösning till en vintagedator ifall det går enkelt att göra på ett sätt som går att återställa om man så vill.


P.S. det här är ju för övrigt en kandidat för ett hembyggt kort med mer RAM. Idag kostar ju en kapsel med 512k SRAM inte många kronor. Anslut den med en xor-grind för chip enable så att den avkodas på adress 256k-768k (hex 40000-BFFFF) och kör nån liten kodsnutt som övertygar DOS att minnet skutar på BFFFF och inte 9FFFF, så får du extra mycket RAM (I princip kan du trycka in ytterligare 32k från C0000-C7FFFF när du har CGA, det utrymmet används annars av MDA/Hercules-kort).

Det här påminner mig för övrigt att jag borde se till att läsa ur några gamla disketter jag har från då det begav sig, som använts med just en 5160 XT. Förutom en del nyttoprogram som en säkerligen kan finna kopior av överallt så finns det en del spel, några som vanliga körbara DOS-filer men några trackloadas och då ställs det ju en smula mer krav på kopieringen. T.ex. Centipede är faktiskt otroligt nog riktigt spelbart på en sånhär, den ruttna hårdvaran till trots

P.S. då det begav sig så körde jag RLL-kontroller ihop med en original ST412 och fick massiva 15MB på den
(Tyvärr så blev den disken och en 20MB fullhöjdsdisk av annat fabrikat, som gab 30MB med RLL-kontrollern, kastade tillsammans med kontrollern och lite andra grejer i en fadäs när en släkting storstädade och blandade ihop vem som olika grejer tillhörde).

Jag försöker att hålla saker så original som möjligt i min samling (oavsett om det är en dator, tv-spel eller arkadspel), men har inga moraliska problem med att ta vissa genvägar om det krävs. Dvs köra med Compact-flash kort tex istället för en mekanisk hårddisk.
I vissa fall kanske det dessutom är näst intill omöjligt att få tag i en fungerande MFM disk, och om det då dyker upp en lösning med Raspberry Pi eller annat (som tex det som länkades ovan) som emulerar disken är ju det bättre än ingen dator alls.

Sådär, då har jag bytt båda RIFA kondensatorerna och testade först att spänningsätta PSU'n separat.
Det enda som hände var att det klickade till och slog ifrån direkt... blev fundersam på om något mer var fel eller om det det behöver en viss last för att starta. Trött som jag är orkade jag inte fixa någon lämplig konstlast utan körde på vinst och förlust och kopplade in PC'n (dock utan hårddisken). Fina spänningar på både 12 och 5 volten.
Så i med skärm och hårddisk och allt visade sig fungera utmärkt

Funderar på om den där extra power good signalen talar om för moderkortet eller PSU'n att allt är bra? Någon som kan förklara hur den fungerar?

Grattis!

Power Good kommer från nätagget och går till reset på moderkortet.

Nice! Missat att du fått igång den !

Tack. Har inte hunnit göra så mycket mer efter det, då det finns tusen andra projekt som strider om uppmärksamheten... På att göra listan är dock att tvätta bort smuts, inte minst tangenbordet som har flera knappar som sitter fast osv.
Men skönt att denna klenoden kan få leva ett par år till