Det är väl extremt svårt att avgöra ifall en annan box är i liknande kvalitetsklass, eftersom kjell.com inte verkar ha varit sugna på att berätta ifall scart-ingången endast tar komposit eller om den även tar RGB och/eller S-video...
Lilla info-dumpen om gamla hemdatorer och dess bildutgångar:
Om målet är att ansluta t.ex. 80-tals-hemdator till en modern datorskärm så är steg ett att kolla vad datorn ger för utsignaler.
VIC-20, ZX Spectrum och i stort sett allt (förutom 80-teckensläget på C128) ger / kan ge kompositvideo eller RF. Ger också sämst bild, så de som kan ge bättre bör anslutas på bättre vis. En tumregel är att ifall det är färre än 40 tecken per rad så räcker kompositvideo gott och väl. 40 tecken per rad är gränsfall, fler blir definitivt rejält suddigt.
C64, C128 i 40-teckensläge och kanske även plus/4 (orkar inte söka info om den) ger "nästan" S-video. De ger alltså luma och kroma separat på samma sätt som i S-video, men eftersom det inte fanns någon standard för S-video när C64 såg dagens ljus så kunde de givetvis inte heller följa standarden, och oturligt nog så är timingen mellan luminans och krominans inte riktigt som i "normal" S-video. Det blir fortfarande bättre bild att använda S-video trots fel timing än att använda kompositvideo, men det riktigt optimala är att kunna justera timingen. Det fel man ser är att viss färginformation förskjuts en smula i sidled jämfört med den svartvita informationen. Exakt samma fel får man för övrigt ifall man matar in en standard-S-video-signal in på luma-kroma-ingångarna på en "C64-skärm" av den typ som har separata luma-kroma-ingångar (t.ex. vissa som såldes som "commodore" och vissa Philips).
Amiga kan visserligen med modifieringar av sin rf-modulator ge s-video, men överlägset bäst och enklast är ifall du kan köra RGB direkt.
Amiga CD32 är ett specialfall. Man måste löda-fixa-dona för att få RGB-utgång men däremot finns en s-videoutgång direkt som har bra bildkvalitet. Jag tror dock ett undantag är de som såldes i Frankrike som har fler poler på mini-din-kontakten och RGB på de pinnarna, ifall jag förstått rätt. Orsaken är att komposit- och s-videoutgångarna gav PAL-signal medan Frankrike har/hade SECAM som analog tv-standard, och genom att bjussa på RGB-utgångar så ökade väl chansen att den som köpte en CD32 kunde få färgbild utan att skaffa en PAL->SECAM-transkodare. (Utan att faktiskt veta så gissar jag att det kanske fanns TV-apparater i Frankrike som hade SCART med RGB men ändå endast färgavkodare för SECAM men inte PAL).
C128's 80-teckensutgång är dels kompatibel med IBM PC's CGA-grafik, men har också en monokrom kompositvideoutgång. Ifall du nöjer dig med svartvit bild så kan mono-komposit-utgången med fördel anslutas till luma-ingången på en s-video-ingång. Då har du ingen upplösningsgräns i själva anslutningen, men risken är att burken som tar emot s-video inte klarar sådär jättehög upplösning. Om du vill ha färg och har t.ex. en analog RGB-ingång i form av SCART-kontakt så behöver den digitala RGBI-utgången göras om till analoga RGB-signaler. Egentligen är det "bara" en fråga om att buffra signalerna och låta den driva några drivsteg, och med spänningsdelare blanda in I-signalen i varje RGB-signal. En CGA-skärm ska egentligen ha någon extra logik som gör att "mörkgul" blir "brun" (d.v.s. med ettor på röd+grön+intensity = full fart på analog röd och grön, medan med endast ettor på röd+grön så ska analog grön dämpas lite mer än vad analog röd dämpas). Detta kan man nog strunta i, vet inte om det ens gjordes på de skärmar som såldes specifikt till C128. I C128-fallet går det sen bra att ansluta den monokroma kompositvideougången till kompositvideoingången i scart'en så används den som synksignal. Ifall det däremot är en dator med "ren" CGA-utgång så får man också kombinera ihop synksignalerna efter att ha sett till att de har rätt polaritet.
SCART-ingångar vill normalt ha 1-3V på pin 16 för att växla till RGB-ingång, och pin 16 termineras normalt med ca 75 ohm till jord i SCART-ingången. I vissa fall kan man välja RGB på annat sätt, t.ex. nån meny (vissa TV-apparater) eller med nån omkopplare (vissa Philips TV-apparater, skärmar som såldes på Amigatiden). Dessa omkopplare trodde folk ofta felaktigt att de växlade mellan SCART och RCA-komposit-ingång på skärmarna, men egentligen styrde de bara en intern påtvingning av spänning på PIN 16. SCART och RCA var oftast parallellkopplade på dessa Philips/Commodore Amigaskärmar.
Ifall det är Laserdisc du vill titta på så är det kompositvideo komplett med färgbärvåg & co analogt direkt på skivan. (Det enda digitala med Laserdisc är att jag tror att ljudet blev digitalt på modernare skivor+spelare, men det var väl också analogt på ungefär samma sätt som hifi-vhs från början tror jag).
Om det är något modernare typ t.ex. äldsta X-box eller liknande så har jag inte sådär superbra koll, men jag har förstått att det går att köra komponentvideo (kanske bara med vissa specialtricks), så det kan vara värt att undersöka möjligheten att just köra kompoentsignal.
Allmänt vad gäller saker som tar emot framförallt kompositvideo och S-video så kan man säga att det är väl rätt stor skillnad i kvalitet mellan olika burkar.
För kompositvideo vill man helst ha kamfilter i det som delar upp signalen på luminans och krominans. I enklare/äldre kretsar så var det ett enklare passivt filter, lågpass för att få ut luminans och högpass för krominans. Kamfiltret släpper igenom allt utom specifikt färgbärvågen och dess omkringliggande över/undertoner vilket släpper fram mycket mer av luminansens detaljer.
Både för S-video och kompositvideo finns det ett trick som kallas CTI, color transient improvement, som trollar för att kompensera för den rätt usla bandbredd färgsignalen har. Den kretsen "tittar" ifall det verkar vara en samtidig flank både på luminansen och färgsignalen, och om så är fallet så "lånar" den luminanssignalens signalform även till färgsignalen. Resultatet är i praktiken att om man kör S-videoutgången på en CD32 in till en TV med CTI så ser det precis lika bra ut som RGB förutom att sådant som är en "80-tecken"-pixels bred (alltså t.ex. en smal vertikal linje som är kant på ett fönster) blir svartvitt eftersom färgsignalen över huvud taget inte orkar åtgerge något användbart alls när det är en så kort flank. I övrigt så blir t.ex. testbild-färgbalkar lika skarpa som med RGB. Om man kör kompositvideo så blir färgen lika skarp som luminansen, också en klar förbättring om än inte lika mycket som med S-video.
Allmänt så kan man väl säga att en tumregel är att man bör undvika amerikanska grejer om man vill ha bra bildkvalitet på komposit/s-video-signaler när man kör PAL (eller SECAM). Se t.ex. analoga dator-tv-mottagare från Hauppauge som leksaker snarare än något som ger bra bild, och detsamma gäller också alla dessa PCI-kort med BT878 eller liknande. De lär väl duga till t.ex. VIC-20 men jag skulle helst inte använda något sådant ens för att titta på bilden från en C64.
En kvalificerad gissning är att vettiga moderna helt elektroniska omvandlare från komposit och s-video till bättre format har motsvarande både kamfilter och CTI.
En RGB-ingång är "enklare" för mottagaren, och där är det väl sällsynt att det varierar särskilt mycket om mottagaren över huvud taget inte är rutten. Fast en sånhär modern omvandlare kan kanske ändå ha begränsad bandbredd.
Edit: Okej, det blev stora infodumpen
