Svenska ElektronikForumet

Ni som har linjära aggregat-har ni inte provat det här?

Det verkar ha försvunnit en nolla där i beräkningen -- 7 mC / 20 V blir 350 uF. Och det låter ju som ett helt normalt värde för ett dylikt aggregat.

Att koppla in lysdioder efter aggregat redan slagits på är typiskt dåligt... "Stor" utgångskondensator är snarare regel än undantag.

Hur tänker du nu?

(de är för övrigt konstantströms-enheter)

Vilka är?

Typiska labbaggregat, i likhet med det som diskuteras i tråden, är konstruerade för god dynamisk prestanda i konstantspänningsmod på bekostnad av den dynamiska prestandan i konstantströmsmod.

För trådens EX355R finns inga specar för dynamisk prestanda för konstantströmsmod utöver vad som skrivs under "Instantaneous Current Output" på sidan 8:
http://docs-europe.electrocomponents.co ... ce71fd.pdf

I konstantspänningsmod garanteras å andra sidan att utspänningen når tillbaka inom +-50 mV från inställt värde på mindre än 200 µs för en 5% - 95% laständring.

kimmen: helt riktigt, det föll bort en nolla där. Tackar!

Jag prövade för övrigt med en gammal (säkert 20 år) 3 mm gul LED. Vf = 2.0 V vid If = 10 mA. Jag ställde in aggregatet på 10 mA strömbegränsning, och testade att koppla in lysdioden vid 4 V, 6 V, 8V etc. Jag gjorde flera inkopplingar vid varje spänning.

LED:en höll ut ända till 18 V, där jag efter några inkopplingar märkte att Vf hade ökat till 2,7 V och att ljusstyrkan började avta. Jag trodde att LED:en skulle dö plötsligt vid en viss energinivå, men den tappade alltså i ljusstyrka, lite vid varje inkoppling, istället.

Jag fick faktiskt upp den till ungefär ursprunglig ljusstyrka igen ett tag genom att justera upp strömbegränsningen till 80 mA . Där tog det dock bara några sekunder innan den dök ner till noll, för att sedan blinka till en gång och dö helt (If = 0).

Stackarn, ligga i en ESD-påse i 20 år för att sedan utsättas för detta.

För övrigt skulle jag nog hellre vilja att aggregatet offrade lite lastregleringsprestanda för bättre strömreglering. Det går ju alltid att sätta dit en kondensator på vad det nu är man driver; det är svårare att ta bort kapacitans på något som man inte vill ska få för mycket ström...

Det bästa vore väl om man kunde välja om man vill ha perfekt konstantspänning eller bättre strömreglering.

Hur mycket brus, dålig reglering och annat elände får man om man i princip kör helt utan en sånhär konding?

Man kan koppla ur- och in kondensator respektive induktans beronde på inställt regleringsläge?

MOSFET eller relä om det kniper..

Det är nog framför allt kravet på stabilitet med olika (helst alla tänkbara) laster som är det svåra om man inte har en stor kondensator, även om det nog inte är ett olösbart problem, åtminstone för passiva laster. Men med den kretstopologi som nästan alla tillverkarna använder där en styrkrets är signaljordad i positiva utgången och styr en NPN/NMOS med source kopplad till denna signaljord tenderar utgången att bli en kontrollerad strömkälla, och utan kondensatorn blir slingförstärkningen proportionell mot lastimpedansen i CV-mod vilket inte skulle vara acceptabelt.

Det finns bland annat ett aggregat från HP/Agilent (eller vad de nu heter nu för tiden ) som har bortkopplingsbar utgångskondensator, se sid 27 i manualen nedan, och den har en ganska annorlunda kretstopologi. Men den vill inte ha mer än ett par µF lastkapacitans i Fast-läget före den blir instabil...

http://cp.literature.agilent.com/litweb ... 2-8196.pdf