Du levererar en ordrik teknisk dimridå där begrepp blandas friskt och exemplifierar med faktorer utan relevans för diskussionen.
Tekniska nivån här hålls på en låg gymnasie-nivå, men jag försöker åtminstone motivera vad som är fel med dina felaktiga påståenden. Om det uppfattas som tekniksa dimridåer är det synd, för det är motsatsen jag försöker uppnå genom att göra liknelser och förenklingar vilket iofs ökar på ordrikedomen. Värdet av en texten är normalt mycket större om det även finns en förklaring eller vidarehänvändelse på påståenden, än att bara svara ett blankt, "Det är fel". Om relevansen är dålig får jag bättre det. Provar att citera lite bättre så man lättare ser vad jag kommenterar.
Din signaturtextrad antyder att du på något sätt arbetar professionellt inom området. Det förpliktigar!
Min förpliktelsenivå i ämnet är på det torra.
Dokumenterat yrkesmässigt och internationellt via skrifter och patent. Finns en del att läsa på min hemsida.
Mina kommersiella produkter är främst kända inom telekom-sektorn.
Du är säkert användare av flera produkter där jag haft ett finger med även om mina mesta alster finns på den militära sidan. Mitt namn finns givetvis sökbart i olika patentdatabaser.
1.) SWR, i sin grunddefinition, beskriver den stående våg som uppstår på en matarledning pga reflexion.
SWR står för ett uttryck som förekommer bland glada radio-amatörer. Skulle aldrig förekomma i en proffesionell skrift. Vanligen om det rör spänningförhållanden så används uttrycket VSWR för att inte förväxlas med t.ex. PSWR.
Har för övrigt besökt platsen där VSWR-mätning utfördes första gången av H.Hertz, vars resultat förutsagts av Maxwell, vars hem-museum jag också besökt, då även histoiska bakgrunden är intresserar mej.
2.) Mantelströmmar (obalansströmmar) på en matarledning har inget med SWR att göra. Egna påhittade begrepp som att SWR = "RF-mässig system-balans" är inget annat än snömos!
System-balans var dina ord, som jag återanvände i hopp om att du skulle förstå liknelsen. För att återigen använda dina ord, så är "mantelströmmar" en omöjlighet utan missanpassning under normala sammanhang och om man inte jagar petitesser. Undantaget är typ marginella läckströmmar eller koxaialkablar som avsiktligt fungerar som både ledare och antenn samtidigt. Om du tror annat har du just uppfunnit evighetsmaskinen.
Bevis kan du hitta redan i så enkla formler som Kirchhoffs lagar.
Vänligen kasta inte ett gram av din snömos på mej utan någon form av elementärt belägg.
Det gör bara att ditt snömos kommer smakar äckligt i din egna hals. Du kan inte hitta något som helst medhåll till förvridna påståenden av denna typ ifrån någon vetenskapligt accepterad skrift. Du kan börja med att leta i Balanis bok:
Antenna Theory: Analysis and Design som räknas som en bibel i sammanhanget.
3.) SWR uppkommer visserligen av missanpassning men det är ändå inte helt korrekt att sätta likhetstecken mellan dessa begrepp.
VSWR är ett värde som kan beräknas och mätas. Det går däremot inte använda för att beskriva en komplex missanpassning. Helt underbart att du kommit underfund med att det inte går sätta likhetstecken mellan dessa begrepp.
I lekskolan hade du fått en stjärna i kanten för ett sådant klargörande.
Konjugatanpassning, och stubar där specifika längder av matarledning används som reaktiva element i ett matchningsnät, är välkänd inom transmissionstekniken. Denna teknik skulle fungera lika bra, ja faktiskt bättre, om det vore möjligt att använda sig av en ideal, förlustfri transmissionsledning.
Dribbel. Det är uppenbart att du inte ens försökt analysera en stubbe ur förlustsynpunkt. Kom igen när du räknat ut problematiken kring fringing kapacitans på en öppen stubbe, så kan jag tala om för dej olika knep att kompensera för den.
Konjugatanpassning har jag aldrig hört talas om men förmodar att du menar konjugatmatchning. Sen verkar det vara snurr i mössan med att det ska vara förlustfritt. Man måste skilja på att sila kameler och svälja mygg. Det finns absolut ingen anledning att implementera extra komplexa element i en produkt om det inte medförde produktfördelar typ ökad verkningsgrad. Det är en del av beräkningen man alltid gör. Om du avser resistiva förluster i tranmissionsledare så är det ju förluster som inte påverkar totala resultatet med ens en miljondel av totala impedansen för normal förlustsituation på ett typiskt PCB. Stubbar på PCB med FR4 dielektrika är normalt rimliga mellan 400MHz till 2-3 GHz.
På frekvenser 30-400 MHz används med fördel koaxialstubbar och här måste man använda oerhört dålig kabel om förlusten skulle ge mätbart resultat för en kvarts våglängd.
5.) All den stund en sändares utgångskrets förmår att anpassa den komplexa impedans som en matarledning med SWR uppvisar i matningsänden, kommer sändaren att leverera hela sin uteffekt i matarledningen. Hur mycket av denna som sedan slutligen hamnar i lasten, beror på matarledningens förluster och de tilläggsförluster som förorsakas av SWR.
Skulle egentligen fråga dej om du är nykter som skriver en sådan text.
Man matchar inte komplex impedans relativt en "matarledning med SWR". VSWR har inget vektorvärde, därmed så går det inte. Det går liksom inte mäta hastighet i kilometer även om det är en dimension i sammanhanget, om nu liknelsen är uppfattningsbar.
Dina länkar med mytlistor är helt oket för radioamatörer men är ett skämt i den proffesionella världen, det är några meninglösa texter med tyckande utan belägg eller bevis. Visst står det även några självklarheter som knappast behöver bevisas, men myt-avslöjanden av typen:
Fråga: Är det bra med balun?
Svar: Ibland passar det.
Riktig höjdare

Även frågan om ifall antenneffektiviteten är lika för sändande resp mottagande antenn besvaras i något märkligt hummande. Jag kan klargöra att så är det. I annat fall har man hittat en lucka i fysikens mer fundamental bitar.
Sådan texter är inte riktigt den nivån av argumentation att det skulle ge stjärna i kanten hos mina uppdragsgivare. Duger att fortsätta odla myter mellan glada amatörer.
som skrivits av personer med såväl erkända som väldokumenterade kunskaper inom detta område:
Jag tror mej känna till de flesta i dag aktiva med erkända kunskaper och som gjort erkända arbeten inom detta området.
Utbyter regelbundet tankar med ett flertal av dessa.
De du hänvisar till hör absolut inte dit. De har inte publiserat något erkänt i forskarvärlden, de jobbar inte ens på något erkänt av de större RF-laboratorierna i världen, och bara av att läsa innehållet på sidorna hamnar man rätt långt ner på amatörradio-sidan vad gäller ens enklaste begrepp. Jag får nog säja att jag känner radio-amatörer som har kunskaper på betydligt högre nivå.
Har under rätt många år bedrivit forskning inom RF-området, delvis för militära sektorn som länge varit stor kund men de senaste 15 åren huvudsakligen i privat regi.
Mycket har handlat om ur frekvenssynpunkt av bredbandiga komplexa laster optimering mot antenners bred resp smalbandiga egenskaper typ strålningsresistans och komplexa förlustelimineringar. Förlåt, om det verkar tekniska dim-ridåer, men det var den enkla förklaringen. Orden är väl sökbara på nätet.
För beräkning av bredbandiga komplexa impedanser även för breda frekvensspektra, som förr kunde ta rätt lång tid även på en snabb dator, har jag tagit fram nya algoritmer för dess beräkning, som kan leverera resultat mellan 10 till 50 gångger snabbare i en dator, jämfört med tidigare kända algoritmer, som i princip var en rak förlängning av arbeten som gjordes före 1930 och som i princip kuliminerade i Smith-diagrammet som beräkningshjälpmedel.
Delar av detta arbetet finns som bevis i det datorprogram man gratis kan ladda hem från min hemsida.
Programmet används dock knappast av amatörer utan vänder sej till proffessionella RF laboratorier som sysslar med RF-design.
Av de 10 största RF-laben i världen som sysslar med att optimera RF-impedanser, använder sej mer än 5 dagligen av mitt program.
Totalt känner jag till ca 100 RF-lab som använder sej av programmet dagligen.
Värdet av programmet blir när man kopplar samman en vektorbaserad nätverksanalysator med en dator.
En sådan anlysasator är rätt dyr, nypris kan vara 1 miljon kr och en komplett mätplats det 10-dubbla, så det är kanske inte så konstigt att radioamatörer inte använder sej av detta.
Nästa problem är att inte ens alla RF-laboratorier kan hantera olika problem som dyker upp mättekniskt inom detta området. De vanligaste misstagen har jag också skrivit om på hemsidan, och hur man kan undvika dessa.
Har även besökt RF-laboratorier världen över och haft mindre kurser inom olika delar av RF-fältet. I bland givetvis även åt andra hållet, dvs två-vägs utbyte av information.
Ditt utbyte tycks förbli att stånga huvudet i väggen, istället för att läsa på lite från en seriös kunskapskälla.
Jag rekommenderar varmt Contantine Balani's bok, en bok som nog finns hos alla som ens har en tanke på att vara seriösa med sin RF-verksamhet.