Svenska ElektronikForumet

56k var det mig veterligen högsta tillgängliga hastighet över traditionella analoga linor.

Nja, 56K förutsätter digital koppling och digitalt nät, det var endast linan mellan telestationen och abonnenten som var analog. därför gick det inte att köra 56k uppströms, eftersom det inte fanns någon digital koppling mellan modem och telenätet.
ISDN använde väl i princip samma system som dagens DSL.

xxargs skrev:56K modemen har 8k Baud/symboler/s i nedlänk och hur dom fick detta igen antialising filtret vid 3400 Hz på telefonstationen vet jag inte - kanske att man kunde slå av antialisingfiltret när modemtrafik detekteras då de flesta modernare telefoni-AD/DA-omvandlare har inbyggd switchcapfilter som kan bypassas eller slås av med en skrivning till ett register i AD/DA-omvandlaren och det kanske AXE-systemet eller vad man nu kör med idag stödjer.

Utan att faktiskt veta så tror jag att tricket är att modemet troligtvis har en AD med klart fler än 8 bitar, eller möjligtvis att modemet har ett justerbart "diskanthöjningsfilter". På så vis kan modemet utföra en invers av filtret i telestationen.

Förutsatt att linjen inte störs av brus så spelar det ju ingen roll om diskanten är dämpad t.ex. 20dB, det är ju bara att krana upp diskanten 20dB igen så har du informationen tillbaka. Jämför att det omvända görs för FM-rundradio, magnetband (ljud), vinylskivor o.s.v.

Det dummaste på den tiden man ringde upp för att koppla sig till internet var att det verkade vara riktigt vanligt med modempooler utan V42"-kompression eller om det var "Van Jacobsen header compression" påslaget.

Inversfiltertaktiken lär skapa värre S/N och dynamik?

När jag pillade lite med detta så var det vanligt med 14 bitarsomvandlare i modemen - antingen i DSP-kretsen (ofta kallad 'datapumpen' eller som en separat AD/DA-omvandlare med antialisingfilter (switchcap) och allt annat som variabla ingångsförstärkare etc. som behövdes i samma chip.

14 bitar behövdes för att täcka samma dynamik som en µ/A-law A/D-omvandlare för 8 bitar upplösning som telestationerna använde.

telestationernas A/D - D/A omvandlare var/är sektionsmässigt logaritmiska och med (hyffsat) konstant förhållande mellan kvantiseringsbrus och signalnivå - dvs ju högre signalstyrka - ju större steg var det i A/D-omvandlaren och kvantiseringsbruset ökade i motsvarande grad. - varför man gjorde detta var för att kunna täcka signalstyrka från abonnentens telefon på kanske +10 dBm när denna gallskrek i luren till svagt viskande vid -60 dBm utan allt för mycket distorsion - dynamiken som skulle hanteras var lika stor, om inte större än vad en LP-skiva graverades med och dynamikmässigt så var det på väl HiFi-nivå - utan logaritmisk karaktär så var det omöjligt att få plats med den stora dynamiken på 8 bitar per sampel som PCM-länkarna tillhandahöll.

---

Ovanstående är en mardröm när man skall skicka data - olinjära A/D-omvandlare är som gjort för att tillverka intermodulationsprodukter och med en brusgolv som åker upp och ned med den momentana amplitudnivån på envelopen.

Men det var bara att köpa läget för modemkonstruktörerna - för så såg det ut på telelinjerna över hela världen.

Med andra ord är det mycket tänka bakom en 56Kb modem även om upplänken bara är 33.2 kBit

Och med 14 bitars och kanske i 56 KB-modemen 16 bitars A/D-D/A så letar man reda på varenda omslagspunkt i telestationens A/D-omvandlare och försöker linjarisera denna och tar bort så mycket effekter av den logaritmiska A/D-omvandlarens påverkan av signalen som möjligt. Man använder FIR-filter (det gjorde man redan på 2400-baud-modemen - oftast då 5-taps FIR-filter) för att räta ut frekvens och grupplöptidsdistorsion och misstänker att denna FIR-filter är väldigt mycket längre i en 33.2/56Kbit-modem

Man har förmodligen ytterligare en FIR-filter som skapar sig en spegelbild av telefonlinjens alla egenskaper och fördröjning samt reflektion för att hantera ekot av den egna sända signalen - dom här grejorna går i sann duplex vilket innebär att de 'pratar i munnen på varandra med full bandbredd och full styrka i båda riktningarna samtidigt (2400-modemen hade ett varsitt frekvensband att prata på i talbandet så att de inte skulle störa sig själva och den lyssnande sidan - den lyxen har man inte råd med när man gick över 4800 Baud-takt (som egentligen var 2400 Baud -modem men med inbyggd kompression av datat)).

Det innebär att man måste släcka ut den fördröjda ekot av sin egna utsända signal med hög precision - med kanske 30 - 40 dB då det annars uppfattas som skadligt brus och störningar på sin egna mottagarsida - dvs. en mjukvaruversion av en 'gaffel' - en hybrid (dvs. i grundprincip byggd som en weathstonebrygga och där måste man simulera en 'spegel' av den fysiska telefonlinjen för att perfekt släcka ut reflexer som kommer från bortändans impedans-missanpassningar av den fysiska ledningen)

Den typen av utsläckning med gaffel hade man också i vanliga telefoner för att man inte skulle bli döv av sitt eget tal (vilket kunde förekomma på den tiden när det fanns telefonautomater som var mer eller mindre vandaliserad och gaffeln inte fungerade av olika orsaker) men där nöjde man med diskreta komponenter som motstånd och konding för att i någon mån simulera telefonlinjen och ganska modesta undertryckningsrav av som lägst 6 dB och normalt ca 12 dB (man ville att lagom mycket skulle läcka över så att man hörde att telefonen fungerade och fick en uppfattning hur högt man själv pratade gentemot motparten och dom 10-12 dB dämpningen i gaffeln motsvarade ungefär dämpningen på normal linje till motparten och man automatiskt anpassade samtalsnivån/röstläget efter hur man hör sin egen röst gentemot hur man hörde motpartnen i ljudstyrka - en sak som jag faktisk saknar i dagens nallar...)


Träningssekvens som man hör vid uppringning (dvs knarret man hör vid V90/V92-modem, om högtalaren är påslagen under uppringning) handlar till stor del om att just träna dessa filter, skapa spegelbild av telefonlinjen, mäta tidfördröjningar och 'kalibrera in' mot telestationens A/D-omvandlare.

---

Man kan inte förstärka hur mycket som helst - det är brus, brum och störningar på linjen och förstärker man signalen så förstärker man brus lika mycket utan allt handlar om signal/brusförhållande på de olika delfrekvenser i modulationen och bruset gör att det påverkar amplitud och fasläget på den mottagna signalen och man pratar om amplitud och fasvektorfel.

Beroende på hur hur tätt I/Q-diagrammet har sitt raster, om det är punktmatris, ringform eller bara en punkt i varje hörn, om man hoppar fritt mellan punkterna eller om man bara vandrar efter radien, om man samtidigt roterar kodningen mellan varje symbol etc. så blir det olika känslighet för störningar och brus - därför växlar man mellan flera olika modulation med olika robusthet för störningar med tex QPSK när det är mer stört och QAM med högre bitrate när förhållandena är bättre - det är därför modem kan träna om sig när linjen har ändrat egenskaper i något avseende under uppkopplingen

OFDM som används ADSL är en fortsättning på konceptet där man har multipla parallella 'modemkanaler' typ 64QAM eller liknande med relativt låg baudrate per kanal.

i LTE använder också OFDM (precis som WLAN) med en rad olika modulationsklasser och till detta också 'informationsstretching' - dvs. en binär-ordsymbol (kan vara 1 till 6 bitar lång) fördelas på flera bärvågssymboler och med signalanpassade filter på mottagarsidan som förväntar sig den lägre takten över flera bärvågssymboler (läs mer smalbandliga filter) så får man mer energi per överförd bit (och därmed tydligare över bruset) och där kan man skotta fram förståelig information fast signal-energinnivån ligger ned mot -5 dB under brusgolvet - givetvis på bekostnaden av bittakt.

Intressant!


En liten komplettering:
Om man tittar på modemen som körde snabbare än 2400 bps utan att följa V34-standarden (eller nyare) då det begav sig, d.v.s. framförallt USR's HST-modem, så används faktiskt split-speed och troligtvis även splittat frekvensband för kommunikationen. De bytte automagiskt riktning vid behov, men riktningsbytet tog rätt lång tid så HST är väl antagligen rätt kass för t.ex. internetsurfande och det var inte användbart i slutet av BBS-eran då det dök upp funktioner för att både ladda upp och ned filer samtidigt.

(Märkligt hur många år man "single-task'ade" BBS'andet, att inte tanka upp och ned samtidigt är ju rätt dumt och att man inte kunde navigera runt i textsystemet samtidigt som filer överförs är ju också rätt dumt).

Det senare är faktiskt riktigt dumt
(Vad hette funktionen som gjorde att man kunde ladda upp och ner samtidigt?)

Minns faktiskt inte vad upp+ner-samtidigt-grejen hette, den kom väl strax före internet började dyka upp hos entusiasterna

Hur då "internet började dyka upp"?
Det var ju det man hade modemet till.

ehh - BBS låg man på i flera år _innan_ Internet övh. började bli tillgänglig utanför högskola och universitet...

kommer ihåg att man riktigt avis på de som hade konton på högskola och också kunde ringa till dessa med modem och kom åt något som kallades Internet och det var ftp-arkiven på olika företa och högskolor som hägrade för dom invigda, medans dödliga var hänvisade till USA-samtal för 9:- minuten när man skulle via BBS hämta filer och annat intressant från motorola, Intel mm. företag.


Skulle man i ett snäpp gå från dagens nivå till hur det var 1992 i datakommunikationsväg så tror jag att många skulle få något vilt i blicken när man inte längre kan surfa eller köra nallar för att sköta sina sociala medier... och ingeting gick fortare än 9600 Baud på ledningarna om man inte hade turen och abonnera på ISDN-lina...

sodjan skrev:Hur då "internet började dyka upp"?
Det var ju det man hade modemet till.

Ja exakt, man körde ju med modem mot modem-poolernma, eftersom DSL inte var uppfunnet då, och naturligtvis tankade man hem samtidigt som man browsade runt, dock var det väl på den tiden alltid ftp som gällde för nedladdning.
Nu vet jag förståss inte om det verlkligen var så att man hade dubbelriktad kommunikation, eller om det bara såg så ut, dock var det rätt kul att slippa BBSer och, kan inte komma på namnet nu, men det fanns ett kommersiellt BBS-nätverk, där man, om man hade konto kunde få drivrutiner mm på 90-talet

Compuserve eller AOL?

Compuserve, var det, använde det rätt ofta, innan www

På den tiden körde ju man också uucp, nåväl, det var tider det.

Nog kunde man få snabbare än 9600 bit/s förutsatt att man innehade lämpligt dyrt modem och hade tillgång till BBS eller modempool som klarade den standarden. 14 400 bit/s och 33 600 bit/s (i båda riktningar) var väl inte helt ovanligt. Därutöver krävdes det dock riktiga länkar.

Skulle vara intressant att se reaktionen om kommunikationen stryptes till 9600 bit/s ..
(revolution?)

FTP förutsätter TCP och IP. Desto vanligare var nog Zmodem från filarea på BBS. Men även Ymodem om modemet hade egen felkorrigering.

kermit var nog ett av de vanligaste protokollen dock