Svenska ElektronikForumet

Ja, det verkar ju som om man får en dipp precis när magneten ligger rakt över spolen? Det måste ju gå att se genom att titta på spänningen från enbart en spole och vrida fram och tillbaka lite för hand?

Vilken är den optimala spolformen?

Har lite lindningstråd kvar, ska prova att göra cirkulära samt kvadratiska spolar.

Är det avsaknaden av järnkärna som ger dipparna tro?

Jag antar att både formen hos spole och magneter inverkar... men vad som är optimalt har jag ingen aning om, jag har aldrig rotat i teorierna kring det där.

PeterH skrev:Enligt en snabbkoll på 24 Volt så kör dom med dubbla skivor av magneter där syd/nord polerna ligger i motfas över varandra, hur ser din lösning ut? Jag kan bara se en skiva med magneter vilket kanske kan förklara fenomenet? (jag bara gissar nu). Det kan vara så att lösningen med motpolariserade magneter är för att öka effektiviteten?

Det beror på vad man lägger i ordet effektivitet, menar man verkningsgraden så är det inte så. Menar man effekten så stämmer det. Det magnetiska flödet kommer att öka vilket ger en högre effekt, men det kommer också att gå åt mer mekanisk effekt så verkningsgraden går inte upp.

Effektivitet är inte ett lämpligt ord i tekniska sammanhang, det är i grunder en term inom ekonomin.

EDIT: Kurvformen bestämma av distributionen på spolarna och rotorns magnetfält. En ren sinus får man med en kontinuerlig distribution. Men om man ska likrikta så är inte det något att eftersträva, då är det bättre med en något mer tillplattad kurvform. Jag skulle nog försöka få till bredare spolar. Varför inte göra dem så breda det går?

Kontinuerlig distribution...
Spontant känns ju identiskt stora och identiskt lindade spolar jämnt fördelade i 360 grader ganska så distribuerade.
Samt samma fenomen uppkommer ju över 1 enda spole.

Men det spelar ju ingen roll eg, ska ju likrikta hela klabbet.
Jag var mest bara nyfiken på vad fulsinusen kunde bero på

Ser kurvan likadan ut med en belastning på spolarna?

När det magnetiska flödet ändras ger spolen en spänning.
När magneten är mitt över spolen ändras inte flödet. M.a.o. ingen spänning. Därav dippen.

Är då medicinen att vrida nuvarande magnet respektive spole så att de ligger som X dsv magnet / spole \ typ?

Det är när själva ledaren i spolen sveper vinkelrätt över magnetfältet som det genereras en kraft på elektronerna att försöka flöda runt i ledaren. För samma magnet så kommer strömmen att gå i olika riktningar när fältet påverkar ena eller andra sidan på spolen. Det är alltså dumt att låta spolen vara för smal eftersom det då kommer att vara två motverkande effekter i spolen. Det är bättre att spolens ligger kant i kant med nästa spole.

Sen är det som flera påpekat bra att ha en metallplatta med hög permeabilitet på andra sidan spolarna som gör att magnetfältet kan flöda tillbaka med lägre motstånd. Då ökar styrkan i det magnetiska fältet och man kan få större effekt av när spolen skär magnetfältet.

Observera att det inte induceras någon spänning som ger upphov till någon ström i kortändarna av spolen eftersom de rör sig i samma rikning som ledarna. Enl Lorentz lag så går strömmen vinkelrätt mot rikningen en ledare rör sig genom magnetfältet.

Nu missförstod du mitt inlägg.

Spolarna är i ditt fall smala och hela lindningen ligger samlad på en liten sträcka.
Om vi förenklar generatorn till en 2polig 1fas generator. Så ska de två lindningarna uppta en halvt varv var, och dessutom ska lindningshärvorna vara utspridda över hela sträckan. Ska man ha tre faser kommer de andra att överlappa de första. Det beror naturligtvis även på hur de magnetiska polerna ser ut också. Beroende på hur man gör lindningarna och utformar polerna så kommer man att få olika kurvform.

En järnplåt bakom spolarna kommer att öka effekten, men verkningsgraden går ner på grund av virvelströmmar i plåten

När du likriktar kan man ju tänka sig att man kör med något i stil med detta: http://www.thetaeng.com/FETBridge.htm

Angående metallplatta med hög permeabilitet så kan man alternativt köra med något sintrat material som har hög permeabilitet men är elektriskt isolerat. Då slipper man virvelströmmar. Är i princip en oledande massa med små partiklar av högpermeaabilitet inbakat i.

@Andax
Nu blev jag nyfiken, en isolator med hög permeabilitet? Har du något exempel?

Jako, det finns material typ Somaloy från Höganäs som består av ihop-pressade partiklar som ger hög permeabilitet. Men tack vare att bindemedlet leder ström dåligt så funkar det lite som en isolator.
Det blir lite som samma effekt med laminerade metallskivor (som isolerar i 1 dimension) fast det ger samma effekt i 3 dimensioner.
Så för att förtydliga så är det ju inte isolatorn som har hög permeabilitet utan det inbäddade materialet...

En metod skulle kunna vara att forma spolarna som på bilden och se om det fungerar bättre.