Svenska ElektronikForumet

Vad gäller mobiltelefoner, så har alla mina fuktskador pajjat displayen.
Den har blivit helt lila, efter en natt i regnväder.

Beroende på om det finns några specifik utsatta delar som inte tål vatten eller inte så händer det ibland att jag rejält diskar smutsiga kretskort i diskhorn med medel och diskborste och värmer sedan lätt upp korten för torkning i t.ex. ugnen och jag har iallafall hittills inte åstadkommit några skador.

Det är inget jag vågar påstå som helt sant men sålänge man får bort all fukt Innan man applicerar någon spänning så är detta rätt lugnt.

Som när jag var ute på havet och gick iland på en ö, så tappade jag min mobil i vattnet.
som tur var så på vägen ner till vattnet studsade den på en klippa så att batteri luckan och batteriet föll ur innan den blev blöt.
Så jag tog hem den och noggrant sköljde igenom den med sötvatten och lätt den torka och den funkar finfint.

En vän tappade sin vid ett annat tillfälle i havet med batteri i och den var på, och den blev sig aldrig lik igen.

Vid en tredje liknande händelse sjönk en mobil till botten men klarade sig och fungerade helt som den skall, vilket gjorde ägaren glad som sen inte tänkt mer på det.
Inom kort började dock telefonen balla ur och till sist dog. Jag fick lov att plocka sönder den och när jag öppnade den så var det saltlagringar över allt som hade börjat fräta och långsamt tagit död på mobilen.

Jag hörde någon som sa att en blöt mobiltelefon skulle läggas över i T-röd för att spriten skulle späda ut det vatten som fanns kvar inne i mobilen. Spriten skulle torka snabbare än vatten och inte lämna kvar någon oxid, menade han?

Vet inte om det är rätt. Känns spontant att T-röd lämnar kvar ... eh röd färg?

Hm! Låter inte helt dumt, jag menar, man tvättar väl kretskort med sprit och det löser det mesta... Vad färgen beträffar så... äh.

Mycket riktigt är strömmen på dvs batteriet sitter i så kommer elektriskt ledande föroreningar i vattnet tillsammans med spänningen åstadkomma elektrolys, och metallen på oisolerade delar kommer att migrera och efter en tid blir det avbrott någonstans, ja och sen vet vi resten
Annars kan man blåsa med en hårfön om man har bråttom.
De små rester T-röd lämnar efter sig vid torkning kan man strunta i.

OBS för att var mer tydlig så diskuterade jag inte mobiltelefoner med företaget utan kretskort på en cnc-maskin.

Restvärdesföretag tvättar kretskort med vatten + såpa för att få bort bl.a sot från bränder. De använder små penslar och avslutar
med att skölja i avjoniserat vatten och slutligen torkar. De har godkänt från försäkringsbolagen. Riktigt dyra grejor skickas till Holland-
nederländerna? som freontvättar?

1: Först avjoniserat vatten.
2: Såpa och varmvatten
3: spola under kranen
4: avsluta med avjoniserat vatten
5: torka i 50 grader 48 timmar.

IsoPropanol var ett tipps från en som lagar kort till cnc maskiner i Indien.

För att ta bort röklukt från textilier är ozonaggregat att hyra perfekta. På min f.d arbetsplats hade vi på den var dag i utryckningshallen
där våra kläder hängde. Det brukade lukta något man inte kan ge namnet på. En svag lukt av "frisk ren luft" eller svagt av klor -....

Justerat med tilläget om cnc-kretskort

En proffesionell räddning-firma av elektronik tvättar inte med vatten, avjonat eller inte.
Det är bl.a. det sämsta man kan göra när man ska rädda rökskadad elektronik av flera skäl. Ett skäl är att om röken avsatt klorsalter (CL), vilket ofta sker när plast brinner, så löses saltet till HCL (saltsyra) mha av vattnet även om vattnet är avjonat. Det finns säkerligen fullt tillräckligt med fria salt-joner redan på plats oavsett.

Vatten har hög kapillärkraft => vattenmolekyler tränger in under och inuti IC-kretsar mm, och blir sedan kvar där och trycker ut evt skyddsgaser.
Har sett mobiltelefoner där ägaren svär på att telefonen torkats i en vecka i varmluftblås, men när man veckor efteråt lyfter på display och IC-kretsar så ligger det fortfarande kvar fukt på pga av kapillärkraften. Ett lätt (mycket lätt) blås med tryckluft under BGA-kapslar brukar oftast resultera i att små vattendroppar studsar ut på kretskorte trots att det kanske är många veckor sedan telefonen badade.
Vatten är värre än sirap i lagom trånga utrymmen. Det är nära nog omöjligt att avlägsna genom vanlig dunstning trots värme och fläktar.

Isopropanol eller hög-konc. sprit (Spolarvätska/T-sprit/Fin-sprit) löser vatten (absorberar vattenånga) och resulterande blandningen är betydligt mer lätt-torkad och tar då med sej en del vatten. Det är oftast en bra gör-det-själv räddning-metod då den kan göras snabbt och billigt. Torktidens tidsfaktor är oftast mycket viktigare än hur länge telefonen legat i sjön.
En balja sprit och upprepad sköljning/torkning, dvs torka flera gånger, för att lösa ut så mycket vatten som möjligt. Lång sammanhängande värmetorktid är oftast meningslös eller skadlig då värmen kan accelerera korrosionsprocessen.
För att fortsätta gör-det-själv, torkdelen kan göras så här: sätt ugnen på 50 grader, stoppa innanmätet från den väl isärplockade telefonen i en grund balja som fylls med vattenabsorberande material som helt täcker alla delarna. Det går bra med torkat mat-ris (ej tillagat!) eller kör man hushållspaper i matmixern, tills man får grovlek i stil med kok-kaffe! Efter en halvtimmes torkning i ugnen tas delarna upp och får bada i sprit igen och sedan ny torkning med nytt ris.
Det vatten som inte kommit ut på detta vis kommer bli mycket svårt att bli av med.

En varning: Det kan finnas viss explosionsrisk om man har stora mängder spritångor i ungnen.
Varning två: Om telefonen blir torr och varm i behaglig luftbris så bör man inte hantera elektroniken bärandes nylonskjorta och hasa med tofflor på filt-golv. Sådana faktorer bidrar till att bygga upp statisk elektricitet som kommer urladdas i det ögonblick du hämtar ut det nygräddade kretskortet från ugnen. Det kan elda upp de IC-kretsar som vattnet misslyckades att dränka.

Två saker som bör undvikas:
1. Mikorugn är betydligt mer effektiv än vanlig köksugn på att förgasa vatten i halvslutna utrymmen, men den är även bra på att elda upp tunna elektronik-ledare pga av för höga inducerade strömmar, vilket leder till definitiv elektronikdöd.
2. Alkoholhalt typ 40% är värdelöst i sammanhanget, helst ska det vara bättre än 96% för bra absobtion av vattenånga. Spar Wiskyn till något bättre.

Laddbara batterier har ofta mycket invändig "luft" i inte så täta utrymmen. I dessa utrymmen finns ofta små kretskort som är svåra att komma åt eftersom batteriets plastkapsling oftast är svetsad. Samma sak med minneskort. De kan svälja mycket vatten/fukt, men det kan vara svårt att bli av med vattnet trots sprit eller andra metoder.
Batterier kan man köpa nya, men minneskort kan innehålla sådant man inte vill förlora. En möjlighet är att skära upp en bottendelen och två sidor på minneskortet med en Dremel eller en vass kniv. Man kan då lyfta på locket så att minneskretsarna friläggs, för att på det viset göra urtvättning och torkning mer effektiv. Åtminstone på vanliga SD-kort har det fungerat bra för mej.

Finns det allmänna föroreningar eller redan påbörjade korrosionsrester på elektroniken kan man förskölja/penseltvätta med ett milt lösningsmedel typ MCF800 (avsett som billig fluss-tvätt) men det kan även lösa plastytor, fett i potetiometrar och vissa limmer som brukar användas t.ex. för att hålla neoprenkuddar på plats på PCB:t.

Diskmedel sänker kapillärkraften, vilket gör det lätttare att få ut vatten ur skrymslen men om man handgripligen tvättar korten i vatten har vattenångan förmodligen krypit långt in i IC-kretsarna => Om kretsen sedan värms häftigt typ vid lödning, inträffar det som är känt som "popcorning", ångan expanderar fortare än vad den kan tränga ut från kapseln, och kapseln spricker. Sällan synligt för blotta ögat, men ett rätt vanligt problem inom industrin om t.ex. IC-kretsar lagrats i fuktiga utrymmen och sedan plötsligt hettas upp i ett tenn-bad.
När vatten avdunstar från en metallyta, lämnas ofta ett tunt oxid-skikt. Om metallytan är en pinne på en IC-krets, kan det leda till dålig lödning vilket kan leda till att lödningen långt senare fallerar.
Ett annat problem med fukt är att i en IC-krets inträngd vattenånga kan på sikt pressa ut evt skyddsgas i kretsen vilket kan leda till problem långt senare.

Att använda avjonat vatten hjälper inte mycket, då det man vill bli av med är eller har med tiden blivit allt annat än jonfritt.
Freon-tvätt är en effektivare variant av att lösa vatten med sprit. Oftast är freontvätten kombinerad med ultraljud för att ytterligare förbättra freonets inträngningsförmåga där freonen helt enkelt är värre än vatten på att tränga in och på så vis tvingar ut vattnet ur små utrymmen. Eftersom freonen även är lättflyktig så är den lätt att bli av med efter tvätten.
Dock är sådan tvätt oftast förbjuden numera pga av att stora mängder freon släpps ut i processen, som oftast sker i kylda men öppna kar.

Observera när man visar ett reportage där "svarta lådan" från ett krachat flygplan bärgas efter att ha legat i vatten, man tar aldrig upp den ur vattnet förrens man ha resurser att omdedelbart ta i sär lådan. Tidsaspekten är viktig. När lådan bärgas flyttas den till en vattenfylld behållare innan den tas ur havet. Den når aldrig luft!! Korrosionsprocessen i havet går relativt långsamt, det är först när man tillsätter luft som det händer saker snabbt. Därav kan man räkna ut varför man inte ska fiska upp sin mobiltelefon ur sjön och lägga den framför en varmluftfläkt en tid. Det blir bara en långdragen korrosionsprocess tills telefonen totalt avlider efter några veckor.

Gör istället så här: Fiska upp telefonen ur sjön, ta bort batteri, lägg allt dyngsurt i en plastpåse som försluts med så lite luft i som möjligt invändigt. Öppna plastpåsen först när telefonen kan plockas isär snabbt och effektiv och spritbaljan är fylld.
Samma sak med hårddiskar som blivit vattenskadade, behåll disken genomblöt till du kan ta hand om problemet: http://www.dtidata.com/resourcecenter/2 ... -shipping/
Det går bra att ta med sej portföljdatorn i badkaret, så länge man behåller datorn under vattnet. De allvarliga problemen börjar först när man lyfter den ur vattnet igen. Det lär finnas en youtube-film som visar detta. Det påminner för övrigt lite om att tappa starkströms-apparater i badkaret. Det är sällan så farligt. Faran uppstår först när man fiskar upp prylen med en hand och håller i badkaret med den andra handen.

Har man redan försökt torka telefonen genom att lägga den på ett vanligt rums-element i en vecka. eller att telefonen dör några dagar efter ofärdig torkning så är inte ovan metoder någon räddning.
Har så grova saker hänt så att pcb-ledare korroderat till kortslutning eller avbrott så har det i första hand hänt under IC-kretsar och andra trånga utrymmen. Att rädda en sådan telefon kostar betydligt mer än att köpa en ny telefon.
Telefoner som legat över natten i regn är svåra att rädda, regnet ger en bra mix av hög luftfuktighet och god tillgång på syre och vatteninträngningen samt nedbrytningsprocessen går fortare än om telefonen badat i toalettstolen motsvarande tid.
Vattnets enorma kapillärkraft gör vanliga LCD-displayer extra utsatta då de består av flera precisa och tunna lager av material, där vatten kan pressa isär dessa lager. Ofta är enklast ingången för vattnet vid t.ex. en flatkabel som löper in i displayen och när vattnet delar på skikten så kan övergången mellan en ledare i flatkablen och displayens interna ledare få avbrott. Det kan då ge upphov till fenomet att en specifik pixel-rad försvinner och sakta avtagande kontrast.
En fördel med displayen är att den oftast finns som reservdel och är en relativt lättbytt del. Är det enda märkbara vatten-skadan att displayen börjat bli svårläst efter några veckor kan ett displaybyte ge telefonen ytterligare lite livstid.

Riktigt bra sammanfattning

E Kafeman

Vad gäller rökskadade saker så har alla mer eller mindre kloridjoner på ytan, helt rätt. Låter man detta vara ute i vanlig luft så får man rost efter bara några dagar eftersom det bildas saltsyra.
Jag trodde personligen att man bara utnyttjade rena lösningsmedel helt utam vatten i men icke.
Om det vore en dålig metod så hade man nog inte fortsatt och försäkringsbolagen hade säker inte betalat heller.
Han jag pratade med sa att om ett kretskort kostar nytt 100 000 kronor så tycker allmänt försäkringsbolaget att om de gör ett försök att fixa detta föer 10 000 kr är okey.
Jag kan inte avgöra om det är proffsigt eller inte men det finns företag som jag skrev om ute i europa som specialiserat sej på detta men
det kostar oxå. Ingen idé att skicka ner TV kortet för 4000kr antar jag.


Många kör maskindisk på Youtube och även här på EF och besvisligen det funkar ju, säkert beroende på för typ av kort/kretsar.
Sen att du hänvisar till hur man gör med svarta lådan på ett flygplan är ju inte direkt i proportion med de pengar vi talar om i normala kretskort.
Nu tror jag inte att man åtar sej att rengöra mobiltelefoner utan mer riktar in sej på elektronik till maskiner mm.

Du skriver att: Diskmedel sänker kapillärkraften, vilket gör det lätttare att få ut vatten ur skrymslen.
Intressant, utveckla hur man gör i detta fall

Hur man tar hand plast-rökskadad elektronik är inte så svårt. Det gäller bara att veta exakt vad man ska ta bort och hur, vilket är det svåra. Dels har vi de ämnen som inte reagerar med vatten, oftast långa kolväten, som kan vara goda elektriska ledare. Det är det som är svart och väl synligt som sot-partiklar. Sådan sot kan skapa kortslutning på kretskortet och måste åtgärdas.
Den som försökt tvätta av oljebaserad rök som fastnat på en yta och då använt rent vatten som tvättmedel vet att det är bokstavligen som att hälla vatten på en gås. Vattnet pärlar sej och löser inget av det man vill ta bort.
Prova att svärta en glas-skiva med lågan från ett brinnande vaxljus. Att hälla vatten på detta sotet har ingen inverkan.
Sedan har vi detta med klor, det kan även finnas andra salt-joner (halogener) beroende på vad som brunnet men klor är vanligt.
Kemiska reaktionen av att blanda vatten och klor är välkänd. Likaså är det välkänt vad som sker med metallytor i sur miljö. Inte så bra om metallen i sej inte är tjock och tålig, vilken den oftast inte är.
Finns det några alternativ som både kan ta bort sot och mekaniskt avlägsna kloret utan att använda vatten? Oh ja, varje bilmek vet att diesel löser gammal sot, utmärkt att tvätta av bildelar med inbrända oljerester. Det är inte så att sotet trillar av självmant, men mha t.ex. ultraljud så kan det gå relativt hyfsat lätt om man hittar rätt komposition av lösningsmedel.
Tumregeln är att kortare kolväten löser längre kolväten men fungerar sämre om längdskillnaden mellan kolvätena är för stort. Med rätt val kan det bli relativt enkelt. Ett av dessa val är det som brukar kallas för additiv till diesel just för förbättrad sotlösning.
Vid lyckad sotlösning blir man även av med kloret som reagerar både mekaniskt och kemiskt när sotet lossnar och sköljs bort. Sista resterna av evt klor kan man bli av med genom tvätta omväxlande med etanol och natriumtiosulfat.
Nu är det kanske inte diesel man använder men varje saneringsföretag brukar ha sina egna hemliga special-coctails och sot kräver oftast många tvättsteg och inte sällan gör man analyser och testar mindre ytor av enskilda fall innan man bestämmer metod, och både diesel och terpentin kan vara kan vara något av stegen.

I Sverige har vi bl.a. OCAB som sanerar elektronik och om de säjer att man tvättar oljebaserad sot med avjonat vatten, tro dom inte.
Det finns tillfällen när man anser att avjoniserat vatten är bra i samband med plastbrand, just för att rädda elektronik. Många datorhallar har sprinklersystem som sprutar ut vattendimma under högt tryck vid brand. Resonemanget är att det är bättre att släcka så fort som möjligt för att minska totala mängden utsläppt klorgas. Det är mindre skada av lite klor och vatten än mycket klor.
Även utan direkt vatten så skapas saltsyra då kloret kan reagera med den normala luftfuktigheten, så även om man inte direkt tillsätter vatten så kan syra bildas relativt snabbt genom kondensation.

Fuktighets inverkan på IC-kretsar och plastkapslade transistorer är välkänt inom elektronikindustrin. Det händer att komponenter förvarats fuktigt av mindre nogräknade mellangrossister vilken i princip kan gör dessa kretsar olödbara. En beskrivning av uttrycket popcorning: http://www.bga.net/assembly/bga-assembl ... rning.aspx
Tror säkert att mycket elektronik tål ett kort vattenbad, men då jag sett vådorna allt för ofta av hur svårt det är att bli av med vatten, så är det inget jag vill ha under mina SMD-komponeter. Korrosionsrisken är stor med vatten under en simpel 0402 kondensator, och utöver påverkan av den elektriska funktionen kan korrosion skapa mekaniska spänningar.

Om vattnets kapillärkraft/ytspänning osv och inverkan av såpa demonstreras här:
Om vattnet inte hade denna egenskapen kunde det inte transporteras upp i höga träd osv.
Alla vätskor har inte positiv kapillärkraft. Som exempel har flytander kvicksilver negativ kapillärkraft.

Ang trånga skrymslen typ LCD-skikt, och kapillärkraft är det enkelt att demonstrera. Ta två mindre fönsterglas och tejpa ihop dessa med ett hårstrå emellan. Häll ut några droppar färgat vatten på en bordskiva och ställ de hoptejpade glassskivorna i dropparna. Dropparna sugs ledigt uppåt mellan glasskivorna. Hur bli av med detta inklämda vatten? Släpp en droppe diskmedel i botten mellan glasskivorna och låt stå några timmar. Man blir kanske inte av med allt vatten men det mesta kommer att krypa ut. Hittade denna film om kapillärkraft och glasskivor:

Min hänvisning till hur man gör med "svarta lådan" är i högsta grad relevant även för normala kretskort, telefoner och hårddiskar och bör hanteras så av den som i all enkelhet vill försöka själv att rädda något eller för att lämna till någon med bättre resurser. Att rädda familje-foton eller vad det nu kan vara kan ofta inte värderas i pengar, men bär man sej korkat åt så hjälper inga pengar i världen i efterhand när klokheten hunnit ifatt.
Tänk på det innan du ger råd till någon. Du sabbar genom dåliga råd. Läs åtminstone något från hemsidan från företag som sysslar med t.ex. dränkta hårddiskar, hur de vill att du ska hantera hårddisken innan du skickar den till dom.
Även om du tänkt försöka ge dej på en gör-det-själv-aktion, ge dej själv samma förutsättningarna.
Samma sak med brandrök, ta ett värdelöst kretskort och utsätt det för lite plast-rök. Testa sedan att tvätta med vatten INNAN du råder någon annan att göra så.
Att inte ta upp svarta lådan ur havet direkt, utan fortsätt frakta den i vattenbalja, är en merkostnad på högst några hundralapper. Det är väl inte opropotionerligt dyrt?

Det är inte en fråga om kostnad, utan att göra det bästa av situationen, men är man helt obetänksam så kan man förvärra skadan och kostnaden. Det är lätt att reflexmässigt tänka att när telefonen ploppar i tvättstället eller måste den fiskas upp och torkas så fort som möjligt åtminstone utvändigt även om man omedelbart saknar resurser att demontera telefonen.
Gör istället som med svarta lådan, ta bort batteriet, lägg allt i en plastpåse med så lite luft som möjligt i påsen, knyt ihop. Vänta med torkjobbet tills det finns verktyg och spritbad.

Tvätta allmänna kretskort har inget större värde. Det finns inget kretskort i denna världen som kostar mer än sin produktionskostnad att ersätta och tvätten är oftast dyrare. Ett valfritt kretskort som blivit allvarligt skadat i brand är ett alltför felbenäget kort även efter en räddningsaktion, så det saknar närmast värde i industrin.
Det som ofta är mest räddningsvärt är när det finns programkod på eprom, utan backup. Precis som med hårddiskar, det är inte disken som har något värde, det innehållet.

I min senaste räddningaktion av en hårddisk gjorde jag av med ytterligare tre nya diskar men det är inte hårdvaran som värderas om innehållet är tillräckligt unikt.
Kretskort med tillverkning-värde på 100.000 kr finns i stort sett inte, det ska möjligen vara om det är försett med extremt stor bildsensor eller avancerat försäkringsbedrägeri där någon vill ha valuta för en brand. Det kan finnas en hög utvecklingskostnad om kortet är en unik enstyckstillverkning, men då får man utgå från att så dyr utveckling betalades och dokumenterades mycket väl tillsammans med det första kortet. Man får ett nytt kort från Kina på en vecka om underlaget finns och det kostar mindre än vad en brandsanering utan funktionsgaranti kostar.

Om det verkar oöverstigligt krångligt att göra rätt, tänk på att i detta fallet är det dyrast att göra fel.
Ta inte fler råd från dåliga källor, tänk och testa själv. Inte ens YouTube är att lita på som faktakälla.

En av världens största containerfartyg, Emma Maersk, har drabbats av flera olyckor. I början av februari var det någon plötsligt drog ur en en meter stor bottenplugg i aktern.
Aktern är förbunden med maskinrummet via en 120 meter lång propeller-axel.
Maskinrummet fylldes med 18 meter vatten, då det vattentäta skottet till motorummet inte visade sej vara så tätt. Trots 100-tals olika larm och skydd märkte ingen något förrens det var för sent.
Man började länspumpa för två månader sedan, när fartyget sökte hamn i Suezkanalen, men fartyget fick order om att avbryta länspumpning tills experter fanns på plats och omedelbart kan vidta rätt åtgärder i samband med att maskinrummet blir länspumpat. I stället fick man bogsera ut fartyget på öppet vatten så att det åter kunde vattenfyllas i maskinrummet.
Fartyget bogserades sedan till Palemo där räddningsarbetet ska ske. Bl.a har hela huvudmotorn stått under vatten. Motorn är 15 meter hög, slagvolym 25 kubikmeter, 100.000 hk, från finska Wärtsilä.
All el, elektronik, datorer och enorma elgeneratorer från maskinrummet, kommer kasseras. Det är allt för billigt att riskera driftstörningar pga av sådana saker.
Det är huvudmotorn som man koncentrerar räddnings-arbetet kring. Genom att tömma maskinrummet på vatten i kontrollerade etapper räknar man med att kunna rädda motorn och fartyget planeras kunna åter sättas i trafik om 4 månader.
http://seatrade-global.com/news/europe/ ... tieri.html

Trots att det rör sej om mycket och dyrbara saker som med stor sannolikhet kunnat räddas till anständig funktionalitet genom t.ex. vackumtorkning, finns det ingen tillverkare som ställer upp med fullgoda garantier om deras produkt legat i havet ett par månader, och därmed kommer hela fartyget inte gå att försäkra. Har man ingen försäkring så är det få som vill anlita dess transporttjänster.
Om man verkligen länspumpat för ett par månader sedan hade fartyget nu förmodligen varit färdigt för nedskrotning, då huvudmotorn inte lönar sej att byta eller renovera.

Så är det med mycket inom industrin, tillförlitligheten och minimerade driftstörningar betyder mer än någorlunda återskapad hårdvara.
Samma sak med diskar. En reparerad hårddisk som är svedd i kanterna, är inget annat en tillfällig bärare av data som förhoppningsvis fungerar så länge att man hinner överföra den värdefulla informationen till ett fullgott lagrings-medium.

Du är väl påläst i kemins värld och väl skrivet. En trevlig läsning kort sagt.
Dock tycker jag inte du kan klandra mej för att föra fram dåliga idéer. Om jag ringer ett restvärdesföretag och citerar vad de säger till mej,
rätt eller fel varför skulle jag misstro vad jag jag fick höra? Företaget vill jag ej nämna men det var i Gtb.

Det andra som jag inte ens vet vart du fått det ifrån är att jag snackat om att göra rent hårddiskar eller get råd, något du får stå för själv.
Jag har bara förmedlat vad man gör med kretskort.
Du skriver lite kryptiskt. citat:
Det finns inget kretskort i denna världen som kostar mer än sin produktionskostnad
slut citat.
Och vad är produktionskostnaden? Utveckla gärna det...

Då har du ingen koll på vad det kostar att byta kort i en cnc-maskin. Jag VET att en reparation på en svarv kostade i runda tal 90 000kr efter att åskan varit o hälsat på.
Vad kortet kostar att tillverka är ju ointressant, i detta fall får ju ägaren betala företaget slutsumman oavsett.
Det vet väl alla att ett moderkort till en 386á kostade runt en femhundring men Fanuc har en egen prislista.


Att man mäter halogener, kloridhalt, nitrösa gaser och syra bas förhållande är ju inget nytt nu men det startades först en bit in på 80-talet.
Vad gäller försäkringsbolagen. Det var länsförsäkringar som var först vad jag vet. En kompis till mej som varit Brandmästare i 30 år och
tillika restvärdesledare och utbildare för Älvsborgslän har god insyn i vad som görs efter brand och speciellt vad som inte görs!
Så vad man kan göra är en sak men vad man gör i verkligheten är ofta en annan.
Det finns även möjlighet att med svaga baser neutralisera det sura innan man påbörjar med lösningsmedel.
Du verkar ju känna till en del inom detta ser jag, jobbar du med elektronik eller vart ifrån kommer din information

Grönsåpa är utmärkt när man ska lösa vegetabiliska oljeprodukter. Det biter på t.ex. cellulosabaserad trätjära (utfälls vid träbrand), men fungerar betydligt sämre på petroleumbaserad tjära (som ofta felaktigt säljs som trä-tjära).
Ett vanligt sot-lösningsmedel är lacknafta som finns i två huvudvarianter. Dessa påminner om de två tjärvarianterna. Den finns både som petroleumbaserad och cellulosabaserad (ej att förväxla med terpentin). Det går bra att späda tjära med lacknafta, vid t.ex. målning om man väljer rätt kombination. Fel kombination blandar sej i stort inte alls, det blir bara en trådig sörja.
Lösningsmedel man använder inte får skada själva det materialet man ska rengöra, men viss skada kan inte alltid undvikas.
Lösningsmedlet får inte heller skapa föroreningar som är svårare än ursprungsproblemet att bli av med, vilket hänt mej ett antal gånger.
Terpentin är sådant som man helst bör undvika. Terpentin är närbesläktad med lacknafta men innehåller mycket fasta restprodukter som kan vara svåra att bli av med. Kraftigt kokande metanol går hyggligt att lösa med då kokningen i sej ger en mild mekanisk tvättning liknade ultraljud och temperaturen gör sitt till (använd dragskåp). Oxid såsom aluminiumoxid eller järnrost som inte kan tas bort på annat sätt, prova EDTA, i så liten mängd som möjligt. Även väldigt bra om man ska rengöra sprick-ytor i metall som sedan ska limmas eller fyllas på annat sätt.
Grönsåpa är från hårddiskperspektiv allt för oren att använda men kan duga på vanliga kretskort. Problemet jag ser med att använda penslar, alltså mekanisk bearbetning, är att där det behövs bäst, under IC-kretsar och andra trånga utrymmen, finns inte penslings-möjligheten. Därför måste metoder som kräver pensel förkastas som professionell metod att avlägsna sotrök från elektronik om elektronikens kritiska delar inte är åtkomliga med pensel men väl för rök och kondensat som avsatts pga av brand eller torkprocesser.
Den del av kretskortet som penslats kommer kanske se bra ut och jag använder själv penseltvätt för att bli av med flussmedel på kretskort jag löder, inte så mycket för funktionens skull utan att det ska se mer prydligt ut om någon ytligt granskar mitt arbete.

Ang. min bakgrund till intresset för brandröks-kemi.
Har inga nämnvärda kemi-kunskaper men vet tillräckligt för att göra halvt intelligenta gissningar kring de vanligaste molekyl-strukturernas möjlighet att reagera med varandra.
Har för länge sedan sysslat med att rädda bl.a. brandskadade hårddiskar. Utöver beläggningar och vattenskador kunde det vara svåra mekaniska värme-skador på skivorna. Vettig åtgärd i varje enskilt fall kräver att man kan lite om både kemi och termo-mekanisk stress.
I dag undviker jag helst hårddisk-jobb då det blivit allt för svårt. Moderna diskar har för liten marginal så även en liten defekt på disken, kan göra magnetfälten för svaga att avläsa trots att läshuvud och annat är i perfekt skick. I mitt tycke så började de svåra problemen med sk green-diskar. Läshuvud-signalen i dessa diskar är så svag att man har integrerat linjeförstärkare inuti skiv-utrymmet, samtidigt som man höjt packningstätheten och överföringshastigheten. Därmed inte sagt att dessa diskar är sämre, när de fungerar, det är utvecklingen som kräver att mer data kan lagras på mindre yta.
Möjligt att det skulle gå att vässa räddning-tekniken, men jag har ändå fullt upp med annat jobb, så det är inte aktuellt. IBAS är de som står närmast till buds om man behöver seriös hjälp med svårt skadade diskar. Diskar med elektriska eller fallskador är oftast betydligt lättare att fixa. Läshuvud och spindelbyte är sällan problem om lämplig donator finns.
Gick för 20 år sedan gradvis över att jobba med EMC som är lite relaterat, då det ofta handlar om skadad eller bristande designad elektronik. Åskan är f.ö. en egen undergrupp inom EMC.

Ang. dyra kretskort.
Om din maskin fick repareras pga åskskador och jobbet bestod i utbyte av brända kretskort, gissar jag att åskan inte slog ner i absoluta närområdet och gjorde mos av allt, utan det var en överspänning via elnätet. Vidare gissar jag att företaget som tillhandahåller nya kretskorten är någon som:
1. Inte tillhandahåller krets-schema, varför deras kunder kommer att sitta på pottkanten med något som blir värdelöst när en transistor dör i en utfasad produkt utan schema.
2. De levererar kretskort med undermålig elektrisk design då deras datoriserade maskin avsedd för verkstadsmiljö, saknar dugligt skydd av kretskorten mot överspänningar på inkommande ledningar.
3. Ni fick inte ens behålla de gamla kretskorten trots att ni en gång betalt för dessa dyrbarheter.
Om det är så det gått till så anser jag att CNC-tillverkaren utnyttjar er situation.
Förmodar att snabbt återställande var viktigare priset, men det kan vara motiverat att fundera på vad ni ska göra nästa gång åskan slår ned i närheten.

I detta fall var det inte frågan om att återställa befintliga kretskort, som i så fall krävt omfattande reverse engineering när komponenter blivit bortbrända av åskan och schemaunderlag saknas.
Varför inte skaffa ett par reservkort där åskskydd finns inlagt i designen?
Simpla tvålagers kort klonar de flesta asiatiska PCB-tillverkare för en bråkdel av detta priset.
Komplexa kort typ mobiltelefon fixas av . http://www.pcb-board-layout.com/ och kopiering av minneskretsar ombesörjs vid behov. Du får schema BOM och gerberfiler samt valfritt antal kompletta PCB. Sådana ritningar kostar ca 20kkr.
En CNC-svarv är inte ett jätteunder av elektronisk komplexitet så kostnaden bör bli långt under 90kkr.
Priset för ett kretskort ska vara i relation till vad det är värt och 90kkr är varken värdet på en möjligt undermålig design eller motsvara kostnaden för att producera kretskorten. Skulle inte bli förvånad om själva hjärnan är ett standard PC-moderkort som de själva köpt in för några hundra kronor.
Möjligen kan utvecklingskostnaden vara hög på vissa kort men den är ofta en gradvis kostnad spridd över flera maskin-generationer och storlekar av maskiner, om ni nu inte är deras enda kund.
Det är måttligt oetiskt att vidta åtgärder för att förhindra att man plötsligt inte står med en svarv som bara duger till bojsänke den dag tillverkaren säjer, tyvärr, vi har slutat med denna produkt.
Att säkra upp reservdelsfrågan på en dyr maskin är i mitt tycke inte märkvärdigare än att reparera bilen med icke originaldelar, då dessutom originalet har kända svagheter.

En kommentar bara angående klorider och saltsyra:

Vid förbränning av PVC plast bildas väteklorid , HCl , redan i förbränningen. Denna absorberas lätt i vatten, tex sådant vatten som bildas vid förbränning av plast och som lätt kondenserar ut på kallare ytor som en elektronikkomponent och bildar saltsyra.

Klorider bildas först när saltsyran korroderar materialet genom sin sura verkan. För att skapa saltsyra, eller väteklorid ur klorider krävs en mycket stark syra som svavelsyra och då nyttjas att varken klorider eller svavelsyra är flyktiga men väteklorid är en gas, och kan således destilleras ur reaktionsblandningen med vatten och återkondenseras till saltsyra (se ovan ).
Klorider bildar alltså inte saltsyra under "normala förhållanden" (vem doppar sitt rökskadade kretskort i batterisyra?)

Klorider är i sig också korrosiva mot olika metaller.
Klorider , alltså salter av saltsyra och diverse metaller är inte särskilt flyktiga (tennklorid kan ha ett visst ångtryck dock)

Jag hade en bil en gång som ligistiserades av några slynglar mha en antänd flaska startgas, dock överlevde bilen med vissa brandskador. Alla ytor täcktes dock av saltsyra (det sved i mitt skinn när jag tog i ratten för att köra bilen till skroten/polisen)


tvätt av sot
För att lösa sotrester som är en blandning av kolpartiklar (ej lösliga i annat än smält järn och diverse kol-tjära föreningar används med fördel ett ickepolärt, organiskt lösningsmedel. Bäst tillgängligt för allmänheten är kemiskt ren bensin eller liknande petroleumdestillat. Terpentin är inte särskilt bra, då det är destillerat ur trä (vanligen) och innehåller allt möjligt. Likaså thinner, förtunning etc som innehåller etylacetat. Jag har inte testat Xylen eller Toluen dock, men de är också extremt opolära och kan hittas i välsorterade färgaffärer.
Jag har tvättat rent mina händer från kreosanolja med xylen men det var inte särskilt trevligt och krävde kopiösa mängder hudkräm efteråt.
Yes diskmedel är bland de bästa tensiderna som finns på att dispergera icke polära ämnen i vatten.
Man kanske inte vill använda mer vatten än nödvändigt för rengöring pga ev saltsyrarester.
Adsorbtion av vatten på kretskort och IC kretsar
Epoxiplasten som används för kapsling av IC kretsar har viss polaritet , i meningen att det inte är som polyeten (-CH2-)n och därför attraheras polära föreningar som vatten starkt av plastytan (kapillärkraften). På sikt absorberas även vatten in i epoxin.

Mina kemikunskaper är lite rostiga men några gamla tankar kom upp.
Om man inte vill använda vatten, för att bearbeta HCl & Cl+ vore det ju fint att kunna gas-neutralisera, framförallt i utrymmen som är svåråtkomliga. Ammoniak ligger nära till hands, men det är ju inte heller så vänligt mot tunna metallytor. Natrium eller Kalciumkarbonat borde vara en bra neutralisator (CaCO3 + 2HCl --> CaCl2 + CO2 + H2O) men hur får man det till rätt plats. Det går inte varken gasa eller lösas i något som sedan lätt kan avlägsnas.
Järnbåtar kör ju med Zink som offeranod för att minska rostangrepp vilket leder tanken till ZinkOxid. ZnO+HCL ger ZnCl2+H2O+O vilket är en bit på vägen men även ZnO är ett pulver som inte är lätt att pilla in under IC-kretsar.
Detta pulver är däremot lösligt i etanol och etanol löser H20 så min tanke var att slå många flugor i en smäll.

Zinkoxiden och alkholen skulle bidra till att få Zinken till dolda utrymmen där HCl skulle kunna neutraliseras, och alkoholen skulle kunna användas för att lösa i processen resulterande vattnet och även skölja med sig klorsaltet på vägen tillbaka. Slutligen så är evt etanol-rester rätt flyktiga så det borde vara lätt att bli av med även detta.
Det är en kombination av kemisk reaktion, mekanisk sköljning/spädning för att avslutas med avdunstning.
Är inte elektroniken kontminerad med varken vatten eller HCl att neutralisera så har man ändå inte skadat något med denna blandning.

Tensider har jag inte gillat något vidare då jag trodde att det tvunget måste vara vattenbad.
Nu hörde jag för inte så länge sedan att viss tensider kan fungera som lösningkatalysator i alkohol.

Zinkoxid+etanol+tensider skulle totalt bli en rätt kraftfull soppa som skulle kunna lämna helt rena ytor efter sej när det avdunstat efter sista rengöringssteget.
Det sista steget brukar vara ren kokande metanol. Det tar bort den film som evt övriga rengöringssteg lämnar efter sej och är samtidigt en mild mekanisk rengöring pga kokningen.
Freon-tvätt med ultraljud är kanske bättre men vet inte om det existerar i dag. Tror det är förbehållit för vissa särskilt krävande optikrengöringar. Jag som t.o.m tvättat kläder i freon. Spillde märkfärg över mej, inklusive en stickad tröja. Inte en fläck kvar efter tvätten och torktiden var någon minut. Nåja det var långt innan vi hört något om miljökonsekvenser.

Tidsfaktorn är viktig när man ska rädda elektronik efter en brand.
Då vore det bra om man med denna alkohol-soppa kunde direkt på brandplatsen bromsa oxidationsprocesser, genom att duscha kretskort med denna blandning, vilket borde vara oskadligt oavsett vad brandröken inneöll och kanske kan zinken bidra till att skydda mot rostangrepp pga evt vattenskada på järnytor.

Sysslar inte med detta längre men nog låter det som den totala soppan skulle kunna bli rätt kraftfull, men kanske missar något på kemin. När man slår ihop flera kraftiga egenskaper brukar de ha en tendens att neutralisera varandra.

mm, men är ZnO verkligen lösligt i etanol ?
ZnCl2 som bildas är korrosiv. viktigt att få bort resterna.

Jag hade försökt lösa upp bikarbonat i ren vattenfri metanol istället.

bikarbonatet reagerar med sura rester till natriumklorid som är marginellt lösligt i metanolen. metanol är ju lite bättre på att lösa polära föreningar än etanol.

skulle man inte kunna torka upp vattenrester i vaccum, eller tar elektrolytkondensatorer etc stryk då? Eftersom de skall tåla höga temperaturer där vattens ångtryck är betydande (vid 85 C har vatten 0,5 bars ångtryck , och det ger en tryckskillnad på 0,5 bar i princip)

Annars är det nog superkritisk koldioxid som gäller. det löser det mesta och lämnar inga rester. om elektroniken tål det.

att lägga i kokande metanol är inte så dumt som det låter, 65C är inom rimlighetens gräns och metanolen suger ju åt sig vattenrester, hög temperatur gör att dess viskositet minskar och tränger in överallt. enda abret är metanolångorna som är explosiva... det krävs nog en speciellt hantering ( extremt välventilerat utrymme) för att man inte skall få en explosiv gasblandning (> 6% i luft)