Elektronik för alla är bra, men det kan vara bra att i bakhuvudet nån stans komma ihåg att de som skrivit böckerna verkar helt ignorerat det här med avkopplingskondensatorer.
Vad gäller verktyg så beror det förstås lite på hur du vill bygga.
En vettig avbitartång är nog absoluta minimikravet för att hålla på med elektronik. Här är det dumt att snåla, köp en bra avbitare och snåla på sånt som skruvmejslar eller liknande. De sämsta avbitartängerna är faktiskt mycket sämre än en vanlig hushållssax.
Ett labbdäck och någon slags strömförsörjning är en bra början om du vill prova praktiska kopplingar som du inte alltid tänkt spara i sin "nuvarande" form och/eller du vill kunna ändra på till de är "färdiga". Det är kvalitetsskillnad mellan labbdäck men en gissning är att riktigt usla nog är rätt ovanliga. För att använda labbdäck vettigt så bör man ha tillgång till enkardelig ("entrådig", stel) lagom tunn ledare. Lyxvarianten istället för dessa ledare är att köpa fina "byglar" som man stoppas in i labbdäcket.
Om du vill bygga saker som faktiskt går att "spara" (utan att ockupera ett labbdäck) så är lödkolv ett måste. För nybörjare så är en bättre lödkolv nog viktigare än för den som är erfaren. Som nybörjare är det svårare att "känna" om man värmt tillräckligt mycket o.s.v. och därför skulle jag avråda från lödkolvar som inte har temperaturreglering. Här är det också skillnad beroende på om man tänker löda hålmonterat ("gammalt hederligt") eller modernare ytmonterat.
Om man löder behöver man också lödtenn, idag måste man välja mellan blyat och blyfritt. Lämpligt kan också vara en tennsug och/eller en lödfläta, båda används för att suga upp överflödigt tenn. Tänk på att lödröken är antagligen inte direkt jättehälsosam att andas in, så det kan kanske vara bra att ha nån slags utsug eller göra sina första övningar på en utfläkt tidning ovanpå spishällen med spisfläkten på.
Oscilloskop är absolut det riktiga "universalinstrumentet" men man kommer en bra bit med en multimeter/universalinstrument. Exaktheten kvittar nästan för nybörjarkopplingar så t.ex. Biltemas sortiment duger bra. Lägg gärna på den där extra hundringen för att få en modell med transistortest och/eller kapacitansmätare. Speciellt för nybörjare kan det nog vara rätt bra att kunna mäta att man verkligen tolkat halvkryptisk märkning på en kondensator rätt.
En lämplig nybörjarövning kan vara att bygga en enkel "prob" för att kunna använda en dators ljudkort som ett enkelt oscilloskop för frekvenser inom ljudområdet. Har man tillräckligt låg impedans på kretsen man ska mäta på så räcker det med två dioder, en kondensator och 1-2 motstånd för att skydda datorns line-ingång från farliga signaler och på så vis kan man se t.ex. vad som händer med en signal när man låter den passera genom olika typer av filter (och man kan ju också köra signalen vidare ut till datorns högtalare för att höra hur signalen låter. Här passar jag på att rekomendera små högtalare och INTE en lyxigare stereo och framförallt inte hörlurar, det är ohälsosamt för en lyxigare stereos högtalare och för öronen med hörlurar om man råkar skruva på för högt med nån otrevlig signal).
Även för alldeles fullvuxna människor är det nog rätt ofta så att grejer som blinkar och/eller låter är rätt roliga att börja med. En klassiker att börja med är en astabil vippa, den kan dels göras med två lysdioder som blinkar växelvis och den kan dels göras med högtalare som piper. Kopplingen behöver bara två transistorer, två kondensatorer, fyra motstånd och 1-2 lysdioder eller en högtalare. Den går rätt bra att bygga på en "spikplatta" om man vill. Den går också att bygga som "skatbo".
Spikplatta är vad det låter som, man tar en platta (av trä eller annat isolerande material) och slår in spikar där man vill ha kopplingspunkter, och så löder man fast komponenterna på spikarnas huvuden. Man kan t.ex. skriva ut ett kopplingsschema och slå i spikar vid "knytpunkterna" i schemat så blir det rätt pedagogiskt.
Skatbo eller fågelbo är fulast men kräver minst förberedelse, man bara löder ihop komponenternas ben mot varandra utan någon form av "stöd". Om man tappar kopplingen i golvet så pajar den oftast
Beroende på vad du vill labba med så kan det kanske vara läge att skaffa ett motståndssortiment och en bunt "universaltransistorer" typ t.ex. ett gäng BC546/547/548/549 eller liknande och kanske några BC556/557/558/559. Nån annan kan säkert rätta mig med tips på modernare varianter, de jag nämner verkar vara ganska tidlösa och var de som var vanliga på 80-talet då jag lärde mig elektronik.
En stark rekomendation är också att skaffa en gammal bärbar radiobandspelare eller nån annan slags hemelektronik, att skrota för att plocka komponenter ur! Du får t.ex. ett par högtalare att labba med, och om du orkar löda loss komponenter från kretskort så går det ofta att använda kretskort från hemelektronikskrot som "förråd" för diverse kondensatorer. Givetvis är det ingen höjdare att återanvända sånt i "seriösa" byggen men man slipper skaffa ett antagligen halvdyrt kondensatorsortiment för att ha tillgång till blandade värden.
OBS, komponenter som en gång varit lödda funkar oftast inget vidare i ett labbdäck.
Om du vill labba med digitala kretsar så kommer du troligtvis vilja ha någon strömförsörjning som ger en exakt utspänning (ofta 5V). För analoga kretsar så går det ofta att köra med något ännu enklare.
Det är riktigt bra att ha ett labbaggregat med ställbar spänning och maxström, men för de enkla nybörjarkretsarna så kan man komma rätt långt med bara t.ex. en gammal överbliven mobiltelefonladdare (tips: de som knappt väger något är ofta rätt bra stabiliserade och kan duga till digitala kretsar, de som väger en del är oftast inte stabiliserade och duger bara till enkalare analoga kretsar om du inte kompletterar med stabilisering själv). För de allra första kretsarna typ blinkande lysdioder / pipande högtalare så är batterier också en bra början. Idag kostar ju ofta ett nytt 9V-batteri mer än en gammal mobiltelefonladdare på loppis, så det är sällan batterier lönar sig ekonomiskt.
