Svenska ElektronikForumet

Jag måste säga att kristaller i labbdäck även upp mot 20MHz har fungerat i labbplatta för mig med AVR:er
och då helt utan kondingar till jord. Imponerande IMHO.

adent: Säger nog en hel del om hur mycket kapacitans det är i ett labbdäck.

sodjan: Jag riktade egentligen min fråga till TS, även om den hamnade under ditt inlägg.

OK. Det var inte helt tydligt.
*Jag* brukar ha vanliga kristaler och keramiska 22 pF kondingar med
långa ben så att det går att bocka in dom, OSC-pinnarna sitter ofta
på två intillliggande ben på processorn. Kondingarna mellan GND-skenan
på kanten och pinnarna.

Så brukar jag också göra.

Sikmeister: Jag gör ungefär som sodjan och brukar kapa ner benen på lastkondensatorerna (keramiska) så att de blir så korta som möjligt.

Chipen jag labbar med sitter som regel lödda i ett DIL-adapterkort (från ssop, tssop, soic, tssop, tqfp, etc.) och sedan löder jag kristallen och ena kondensatorbenparet direkt på adapterkortet. Det andra kondensatorbenparet löder jag ihop och kör ner i labbdäckets "jordskena" som jag brukar lägga på den innersta skenan längs kanten. Den yttre skenan använder jag för matning. Det senare gör det enkelt att sticka ner avkopplingskondensatorer.

Jag brukar dra jordänden av kondensatorerna direkt till närmaste jordben på kretsen.

Ja, det borde vara det bästa. Nästa gång skall jag testa att löda 1206 kondensatorer på adapterkortets osc1/osc2 (tillsammans med kristallen) och sedan jorda dessa mot jordpinne på adapterkortet.

Mycket tajtare än så kan det ju inte bli med mindre att man löder direkt på chipets pinnar men det slipper jag gärna eftersom det kan bli ganska pilligt redan på en ssop.