Svenska ElektronikForumet

Prototypen,

Vi är överens

Icecap,

Jag har lite dålig koll, men såg att någon hade skrivit att någon LED tillverkare specificerade kapacitansen 20pF hos någon LED och att en t ex 1N4001 hade kapacitansen ca 15pF vid backspänningen 4V, det borde väl medföra att genombrottsspänningen hos en LED i första exemplet överskrids när den backspänns?
Är faktiskt inte så insatt, men det skulle vara kul att veta hur det förhåller sig.

Varenda lysrörsrörsdrivare av den analoga typen använder väl serieinduktans för att få konstantström?, således borde det väl fungera för lysdioder mha likriktarbrygga på utgången?
Om inte effektfaktorn förstör det.

Hur lång efterlysning har en den där Cree XP-G egentligen?, och en vanlig 5 mm röd lysdiod med 20 mA ? med tanke på lysdiodens egen kapacitans.

Edit:
@YngLi, Du menar att (lys)diodens egenkapacitans i uppladdningsfasen gör att den momentant överskrider max ström/spänninng vilket kan förstöra komponenten permanent?, eller kan det vara så att tiden är såpass kort att det inte gör någon åverkan?

blueint,

Jag tänkte om spänningen över LEDen kanske överskred dess genombrottsspänning när de seriekopplade dioderna (LEDen och den vanliga dioden) blir backspända under den negativa halvperioden, har sett att en del små LED har en genombrotts spänning på ca 5V och att maximal ström i backriktning var 10mikroampere på den jag tittade på.
Om man då man backspänner båda dioderna kan få spänningen i backriktning att överskrida dessa ca 5V och om strömmen kan överskrida max tillåten för använd LED, beror väl på vad det är för LED och vanlig diod då förstås, på deras läckströmar och på deras kapacitans och på växelspänningens frekvens.
Det var det jag undrade över. Tänkte det kanske inte var så bra, eller så har det inte så stor betydelse?

Edit, Det var ju det som var trådskaparens fundering från början väl, tänkte om kapacitansen kunde vara en möjlig "bov"

Magnetstabilisator är egentligen en Bandpassfilter med en resonansspole, en matningsspole och en lastspole med ganska låg magnetisk koppling mellan spolarna - resonansspolen ligger hela tiden i kanten på magnetisk mättning vilket gör att utspänningen är ganska oberoende av inspänningen inom ett intervall - BP-filtret reflekterar mycket av störningarna, överspänningarna som tar sig igenom äts av att magnetiska kärna mättar och bränner av effekten och underspänning inom en period hämtar energi från svängningskretsen och fyller i det som fattas.

en fördel är att dessa städar upp en last med dålig effektfaktor i avseende mycket övertoner på strömförbrukningen.

Nackdelar - dom här har höga driftförluster även i normaldrift då järnförlusterna pga. delvis mättning av järnkärna samt kopparförlusterna i resonansspolen tar sin tribut. Till detta så måste man matcha magnetstabilisator i storlek till lastens VA-förbrukning då en för stor stabilisator skyddar sämre och en för liten orka inte ge ström då den svaga magnetiska kopplingen mellan spolarna också strömbegränsar.

kort sagt så skall stabilisator och last vara något så när impedansanpassade mot varandra för bästa verkan.

Skulle man kunna rita en diodmodell som så här?
(om benens induktanser är försumbara)

YngLi: Låt oss nu se:
20pF @ 50 Hz = 159kOhm
15pF @ 50Hz = 212kOhm
Totalt: 371kOhm

Det blir inte värst mycket backström!

Jag bygger enkla indikatorlådor åt jobbet. De matas med 24VDC men för att förenkla inkoppling har jag en brygga och sedan ett motstånd (2-2K2). På så vis får jag LEDen att fungera oavsett AC eller DC och den funkar gott och väl från 12V. Någon konding använder jag inte då flimret, om sådant uppstå, inte är besvärande.

@NULL, nästan, kondingen är på fel ställe.
Spice modell för Hspice. Se längst ner.
http://www.ece.uci.edu/docs/hspice/hspi ... _2-95.html

Menar du att det ska se ut som på bilden:

Är det det rätta ekvivalenta växelströmsschemat?

Ja, fast förenklat!