Svenska ElektronikForumet

Intressant konstruktion, jag fattar inte riktigt hur den fungerar men antar att det handlar om att strömmarna från ingångarna "summeras" i emittermotståndet?

Det går säkert att lista ut om jag sätter mig och räknar på den:)

4kTRB
Vilka är fördelarna med din mixer?

Det borde kanske sitta en kopplingskonding mellan R3-T1 och R5-R6-R7.

En fördel är att alla signalkällor i stort sett bara "ser" 33k-motstånden, inte nåt slask från andra ingångarna.

Kopplingen funkar ungefär såhär:
Strömmen i emittern = summan av strömmen i kollektor+bas. Basströmmen är många gånger mindre än kollektorströmmen (beroende på förstärkningen i transistorn), och är därför i stort sett försumbar. Därmed är strömmen i kollektorn i stort sett samma som i emittern. Med konstant spänning på basen (D1-D2, C1) så kommer emittern också ha i stort sett konstant spänning = ingångsimpedans nära noll ohm för punkten mellan R3-T1-R5-R6-R7, varpå ingångarna inte "ser" varandra. Med en kollektorström som varierar beroende på insignalen så måste spänningen över R2 variera (och därmed också spänningen på kollektorn), vilket ger en utsignal.


Jag kanske tänker helt fel nu men tror att utsignalen blir ungefär 8.2/33 = ca 25% av insignalen från varje ingång. Om man oftast bara kör ljud i en ingång i taget så kanske man vill att R5-R7 ska vara på 8.2k för att få ungefär samma utnivå som innivå när en ingång ger signal.

Fast, jag undrar mest på vilka fördelarna är, jämfört med ett GE-steg. Är det bättre impedansmässigt?
Givetvis behövs en kopplingskonding för att bli av med DC på ingångarna, dessutom tre pot:ar om man vill reglera nivåerna individuellt från de tre signalkällorna.

Om emittern är helt (AC)-jordad så blir väl förstärkningen beroende på transistorns råförstärkning? Eller funkar det att då också ha (ena)basmotståndet mot kollektorn istället för mot matningsspänning?

Om emittern inte är helt (AC)-jordad så kommer ingångarna att "höra" varandra.

En sådan här modell använder jag som ingångssteg till mitt hembyggda LF-steg med TDA2040.
Ja-ja, det är en BC109:a

SM7CZR skrev:Fast, jag undrar mest på vilka fördelarna är, jämfört med ett emitterjordat steg. Är det bättre impedansmässigt?

Fördelen är väl just det där med att emittern blir en virtuell jord?

Om man för en sekund glömmer att det är spänningar man mixar och tittar på strömmarna istället så ser man att om man inte har en virtuell jord så kommer det att gå strömmar "bakåt" i de andra kanalerna.

Kopplingen jag tipsade om verkar som om
de 3 ingångarna jobbar mot en konstant-
strömkälla.

Kunde inte låta bli att testa kretsen i LT-Spice.

Med en insignal på 1V så fås en utsignal på 120mV så här krävs
efterföljande förstärkning. I övrigt verkar det fungera exemplariskt.

Väldigt kul krets att ha till hands om man vill exprimentera med ljudeffekter.
Nu blir jag nästan sugen på att bygga en synth!

SM7CZR:

Har du verkligen pottarna och de tre 1k-motstånden vända sådär?

Signalkällorna kommer se rejält olika impedans beroende på hur man skruvar på pot'arna och dessutom kommer det läcka mycket mellan ingångarna.

Läck mellan ingångarna har iofs oftast inte så stor betydelse, det är i mer avancerade mixers man vill undvika det efersom samma ingång kan mata flera mixbussar.

Josasp skrev:Vet inte om den passar då jag inte vill ha någon försämring i ljudet.

Jag tror en summatorkoppling med operationsförstärkare hade varit bättre. Med NE5532 kan du använda låga resistanser runt 1 kΩ vilket ger dig bra signalbrusförhållande. Se sedan till att koppla av matningspänningen med 100 nF direkt in till operationsförstärkaren och eventuellt 100 µF någonstans på kretskortet. Tillsist får man inte glömma begränsa varje in och utgång med ett lågpassfilter med brytfrekvens runt 100 kHz för att undvika radiostörningar.

MiaM skrev:SM7CZR:
Har du verkligen pottarna och de tre 1k-motstånden vända sådär?
Signalkällorna kommer se rejält olika impedans beroende på hur man skruvar på pot'arna och dessutom kommer det läcka mycket mellan ingångarna.

Precis! Därför kallas det "mixer".
Men jag tror inte att ingångarna påverkar varandra särskilt mycket, det beror ju också på vilken impedans signalkällorna har.
Det var en ritning jag hittat någonstans, så det var inte min egen idé, men tyckte att kopplingen såg lite stabilare ut än den som TS visade.
Dessutom är det en emitterföljare.

Och som sådan adderar den knappt något brus och det går alldeles utmärkt med en BC109.
Men bara 0,1uF??

Finns ingen anledning till att snåla med kapacitans för kopplingskondensatorer. Genom att välja stor kapacitans >> 10 µF kan man lyckas med att få spänningsfallet över kondensatorn under hörbar nivå och behöver således inte oroa sig för distorsion.

Dock kan jag inte förstå varför ni envisas med diskreta transistorer. Även om man har någon slags återkoppling med emitterresistorn kan det knappast vara någon större slingförstärning (en. loop gain) att tala om. Det är differentialförstärkare som gäller och när det finns billiga operationsförstärkare ser jag inget annat val. Hörrumet är viktigt i en summator eller mixer, eftersom vi lägger ihop signaler och dynamikkravet ökar med antal kanaler. Till detta är ett enkelt transistorsteg dålig eftersom man endast kan erhålla låg distorsion för små signaler.

Jag vill kombinera ljudsignalerna från flera enheter (3st) till en och samma signal till förstärkaren.

Ni har väl noterat att TS inte berättat vilken kvalitet på signalen som krävs efter mixningen. Han har inte heller berättat något om kvaliteten på insignalen. TS kanske inte bryr sig om distorsion i sin applikation.