Svenska ElektronikForumet

Hmm, jag brukar plocka isär disken ifråga, och stoppa in de enskilda skivorna i micron, skojjigt ljusspel.

Gör det inte svårare än det är.

Om säkerheten i att krossa skivorna med att slå in spikar inte räcker, ta ut skivorna och blästra dem rena från magnetmaterial. Alternativt värm dem så spillrorna kommer upp i en temperatur över magnetmaterialets curiepunkt, då försvinner all information med absolut säkerhet. T.ex. lägga resterna av glasplattorna i en keramikugn eller använda en brännare av något slag.

För att destruera flash/ssd, använd en dremel med smärgelskiva och slipa ner minneschipsen till damm. Garanterat 100% säkert.

Denna är väl roligare. Mer som 'händer'

Sant.

Oj, här fanns det kunskap tydligen, så det både räcker och blir över...

Hinner inte smälta all info nu och börjar istället undra om någon har en färdig att sälja?

Vore inte fel om den har tillräckligt med kräm för att gå igenom apparatlådor så att man slipper
montera ut grejorna utan kan slänga allt på tippen direkt istället.

grym skrev:bah, skyttebanan behöver alltid mål

Kan bara intstämma. Klart roligaste sättet. Har praktiserat detta ett par gånger, funkar för mig.
Om man inte har tillgång till dynamit då.

Väteperoxid då?

Borra öppning i disken.. och "etsa" lite..

En liten varning gällande mjukvaruradering aka dd är att filtabeller kan bli kvar på en oskrivbar del av disken. Jag vet inte hur, var, när elelr varför det skrivs där ibland. Men man ska veta att filnamnen ibland går att "rädda" med inlämning till ett dataräddningsföretag. Därför bör man aldrig förlita sig på enbart mjukvara om filnamnen kan innehålla känslig information.

Personligen håller jag med ghost_rider. 100% att inget går att rädda + det går snabbt och är förbannat smidigt.
Starta, i med disken, stäng av 10 sek senare.

Enklast är väl att lägga disken i lägerelden ?

ghost_rider skrev:Denna är väl roligare. Mer som 'händer'

I CSI kan de säker tejpa ihop bitarna och läsa av disken.

hanzibal skrev:Hinner inte smälta all info nu

Ja, att smälta informationen var väl också ett alternativ

Pajn skrev:En liten varning gällande mjukvaruradering aka dd är att filtabeller kan bli kvar på en oskrivbar del av disken. Jag vet inte hur, var, när elelr varför det skrivs där ibland. Men man ska veta att filnamnen ibland går att "rädda" med inlämning till ett dataräddningsföretag. Därför bör man aldrig förlita sig på enbart mjukvara om filnamnen kan innehålla känslig information.

Personligen håller jag med ghost_rider. 100% att inget går att rädda + det går snabbt och är förbannat smidigt.
Starta, i med disken, stäng av 10 sek senare.

Oj, det får du nog hitta ett citat för. Det låter som struntprat. Alla delar av en vanlig magnetskiva är skrivbar och i unix:ar så är filtabellerna i högsta grad en del av partitionen man skapat för filsystemet. Möjligen om du har något udda OS med konstiga lösningar, men då har du nog inte tillgång till DD i alla fall.

Tror det blivit lite förvirring här. Det finns gömda delar av disken som datorn normalt sett ej kommer åt. Dit hamnar dåliga sektorer mm. Men man kan skriva till page-mode tabellen och få tillgång till allt på egen risk. Skriver man sedan lämpligt valda bitsekvenser så är det "svårt" att återskapa.

Jag kom tydligen ihåg fel där, tyr att blueint rättade (Tack!)

Men det viktiga är iaf. att det kan finnas kvar info även efter att man kört dd x antal gånger.

Men truecrypt på hela disken (hidden om man vill) + överskrivning med random och sen NULL räcker helt klart i säkerhetsväg. Då är man dessutom skyddad om nån snor disken när man inte är hemma.

Hur man skall destruera ett datamedia beror ju givetvis på vem som kan vara intresserad av att plocka upp information från det. Är det bara "vanligt folk" så räcker det fint att slå i spikar eller om det är flash/SSD bryta sönder kretsarna mekaniskt eller bränna dem med nätspänning med en kraftig värmeapparat i serie så inte proppen går.

Är det däremot NSA eller MUST och liknande instanser man vill hålla borta så glöm alla egenpåhittade fina fantastiska finurliga maskiner. Hur skall en privatperson kunna testa metodens effektivitet mot återskapande av någom med obegränsade tekniska och ekonomiska resurser? Det enda att lita på i det läget är IMHO att bokstavligen förvandla datamediat till damm, eller utsätta det för en fysikalisk förändring som inte lämnar någon som helst möjlighet att något blir kvar.

Var "stenkrossen" som det länkades till verkligen certifierad och i så fall i vilka sammanhang? Tycker det borde gå att få ut något ur fragmenten om de inte avmagnetiserats. Hur effektiv är för övrigt avmagnetisering med magnetfält? Är där verkligen ingen som helst risk att spår blir kvar som kan läsas med specialutrustning? Blästring till damm eller glödgning så materialet fullständigt tappar sina magnetiska egenskaper skulle kännas tryggare.

Lägerelden skulle jag inte alls lita på i avancerade sammanhang. Elektroniken kommer ju med all säkerhet att destrueras, men det går verkligen inte att vara säker på att varje del av magnetmaterialet nått en temperatur överstigande dess curiepunkt. Det är en ganska hög temperatur, för vanligt stål så är det ungefär när det börjar glöda som magnetismen går ur.