Svenska ElektronikForumet

Ok, det var en till sak jag tänkte på, om man vill ha en högre spänning så funkar ju en större kondensator upp till den grad då det inte finns tillräckligt stora kondensatorer för jobbet. Kan man då helt enkelt koppla in flera glättingkondensatorer och på så sätt stabilisera högre spänningar?

Tack för dina svar förresten sodjan, jag tror att jag förstår dethär lite bättre nu iaf.

Högre spänning än vadå ??
Du kan aldrig få högre spänning än växelspänningens toppvärde
(minus diodens/likriktarens framspänningsfall).

I det aktuella fallet (det enda som vi vet något om!) så spelar
kondingens storlek inte så stor roll, det finns ju ingen last...

> Kan man då helt enkelt koppla in flera glättingkondensatorer och
> på så sätt stabilisera högre spänningar?

Nej. Du tänker lite fel. Du kan ha ett större *ström* uttag utan
att få allt för mycket brumm ju större kondingar du använder.
Samtidigt får man andra fenomen som t.ex strömrusning vid tillslag.
Spänningen är mindre intressant.

Jag tänkte väl mer om man skulle transformera upp spänningen istället för att transformera ner den säg 1:20 istället för 20:1, men dioder och kondensatorer kanske inte är gjorda för så höga spänningar?

Ok, jag tror jag förklarade lite taskigt där. Om vi säger att vi ska ta ut en ström i exemplet som är så pass stor att spänningen varierar allt för kraftigt. Får man då samma effekt på spänningsstabilitet om man kopplar in 2 st kondensatorer med samma värde som om man skulle fördubbla kapacitansen på den som redan sitter där? Jag tänkte bara om det ens är möjligt att 2 st kondensatorer jobbar gemensamt på det sättet?

> om man kopplar in 2 st kondensatorer med samma värde som om man skulle
> fördubbla kapacitansen på den som redan sitter där?

http://elektronikforumet.com/wiki/index.php/Kondensator

Absolut ingenting unikt för just denna koppling. Grundläggande ellära...

wow.. kanske ska ta o titta på elektronikforumets wiki sida lite oftare Stort tack sodjan! Detta var precis vad jag ville se! Lite dåligt att de inte tar upp något om detta i kursen jag går nu, står inte ett ord om det i faktaboken jag har..

Ok nu till den uppenbara följdfrågan.. Nu vet jag hur det fungerar för resistorer och för kondensatorer.. Men för induktorer då?

Hur fungerar det med serie respektive parallellkopplingar av induktiva laster såsom spolar? Med det menar jag då induktansen i kretsen. reaktansen vet jag hur man räknar ut i detta fall.

Att öka kapacitansen hjälper men det finns en gräns eftersom transformatorn inte kan lämna hur stor ström som helst.

Strömmen från transformator laddar ju bara kondingen när spänningen (minus diodfallet) överstiger nuvarande spänning. Dvs detta sker endast under en kort tid av perioden (när spänningen är som störst). Har du en stor last blir det så att säga inte mycket över till att ladda kondesatorn. Istället får du då ett stort rippel.

ie:

Förlåt nu förstår jag inte riktigt, i elläran fick vi lära oss att strömmen x spänningen på primärsidan är lika stor som strömmen x spänningen på sekundärsidan, det betyder väl att om vi har säg 5 A, 220 V på primärsidan och omvandlar det till 11 V på sekundärsidan så borde man kunna få ut en ström som är betydligt högre än på primärsidan, eller?

Det du säger att om det inte finns ström till att både ladda kondensatorn och driva en stor last orsakar störningar på spänningen förstår jag.

Ja, om transformatorn i sig klarar det.
En lindning har ju en egen resistans också.
Samt att kärnan i tranfon kan "mättas" o.s.v.

Det stämmer angående ström på sekundärsidan. Men tänk så här:

Om du har en toppspänning på, säg 11V, och en utspänning på 10,5V, så är det endast under den (korta) tiden av en period som spänningen överstiger 10,5V som kondensatorn laddas upp. Under det resterade tiden är det från kondesatorn strömmen kommer. Det innebär att du under en (mycket) kort tid måste ladda kondensatorn med energi så att det räcker till nästa uppladdningsperiod.

Under denna korta tid kan transformatorn fortfarande inte ge mer ström än sitt Imax.

Ok sodjan, en liten fråga då jag inte är någon direkt expert på transformatorer.

Kan man utnyttja en transformator på så sätt att man transformerar ner spänningen samtidigt som man "mättar kärnan" som du säger och på så sätt få både en lägre spänning och ström? eller skulle det orsaka andra problem?

ie:

Ja det stämmer ju, jag tänkte helt fel innan måste anteckna lite här så jag minns det

Då får aldrig mer ström än du förbrukar. Den angivna eller beräknade strömmen är max vad som transformatorn/kretsen kan ge.

ie:

Ja det är ju klart. Nu börjar jag bli virrig här igen men bara av ren nyfikenhet då, går det att minska på den maximala strömmen transformatorn kan ge samtidigt som man transformerar ner spänningen?

Varför vill man det, överbelastar du trafon, är det stor risk att den brinner upp.
Trafon ger inte mer ström än du förbrukar.

TomasL, ja jag vet ju det, min hjärna har bara slutat fungera för dagen. Jag ska nog ta en liten paus till imorgon och börja fokusera på transistorn

Jag tror jag har haft en batteriladdare som hade någon speciell slags transformator, en transformator som både transformerade ned spänningen och begränsade maximalt strömuttag.
Kanske hade nått stort luftgap eller något liknande, eller så kommer jag ihåg helt fel.

Ändring, den hade antagligen en transformator av typen -> http://en.wikipedia.org/wiki/Transforme ... ansformers