Svenska ElektronikForumet

Metall väger väl en del och då kunde du kanske
väga vattnet. Fast det klart är det små mängder
så kanske det blir opraktiskt.

Motsvarande för dricksvatten brukar vara turbiditet. Partikelräknare används, men oftast för betydligt renare vatten.
Wikipedia - Turbiditet på svenska, minimal information
Wikipedia - Turbidity på engelska, mer läsvärd
Båda ger dock ett mått på partikelinnehåll generellt, inte bara metallpartiklar, det är inte troligt att det skulle ge några relevanta resultat i det här fallet.

Standardförfarandet är att lösa upp partiklarna i syra och sedan mäta halten metalljoner/atomer.
Det enklaste sättet om man vill mäta någon eller några få metaller hemma är nog att använda voltammetri, vilket man kan läsa lite om här. Generellt om voltammetri
Samt en variant som skulle kunna fungera. Inte med kvicksilverfilm som elektrod lämpligtvis och man kommer inte undan att lösa upp partiklarna med syra först, normalt salpetersyra för att undvika att det bildas svårlösliga salter.
Det som behövs förutom elektroder är en potentiostat och en strömförstärkare. Det finns gott om exempel på konstruktioner på nätet, och även en artikel i Journal of Chemical Education har jag för mig där de visar en enkel konstruktion styrd av en PIC för utbildningssyfte.

Praktiskt sett med avseende på dricksvatten är det enklare att åtgärda det som skapar korrosionen, dvs hålla pH i vattnet till ung. 8 eller strax över, begränsa mängden organiskt material i vattnet, undvika att blanda olika metaller i konstruktionerna, undvika konstruktioner med smala rör och många böjar vilket ger invändig erosion i ledningarna o.s.v.. (Det finns rekommendationer för det här som de flesta glatt ignorerar, speciellt de med egen brunn.) Spola sedan ur vatten som stått stilla i ledningen en längre tid innan du dricker det. Har du egen brunn, skicka ett prov för analys på ett riktigt analyslabb så får du både information om sådant som kan påverka korrosion, indikerar något fel med brunnen och ev. bakterier eller liknande, de flesta har rekommenderade analyspaket för detta.

Socialstyrelsens handbok för enskilda brunnar med rekommendationer och lite förklaringar.Här

Denna bild verkar visa Coulterräknarens princip rätt bra:

http://www.chemeng.ed.ac.uk/~jennifer/s ... oulter.gif

Jepp. Principen är ju väldigt enkel, man har ett litet hål i en isolerande skiva, typ glas, och lägger en spänning över den. Strömmen blir ju beroende av arean på hålet genom skivan, så ifall det är en partikel i vägen t.ex en bakterie så minskar strömmen. Om man har metallpartiklar borde iofs strömmen öka eftersom de leder bättre än vattnet, men någon förändring blir det ju iallafall. Riktiga sådana räknare har ett glasrör med ett laserborrat hål i, och det är nog den enda riktigt svåra biten att konstruera. Sen brukar man ju ha platinaelektroder för att undvika att de korroderar, men det kan ju gå hyfsat ok med en typ ett par rostfria skruvar som elektroder också.

Metalljoner detekteras ofta genom atomabsorption/-emission, och jag kan tänka mig att man även kan använda potentiometrisk, d.v.s. elektrokemisk bestämning.