Svenska ElektronikForumet

Säter: Japp, man måste ju såklart ha offsetvärden för verktygslängden. Annars blir det ju väldigt struligt. Då måste man ju ha med verktygslängderna i programmet på något vis.

Swemill: Så länge man bara körde bitarna som vanligt hade vi då inga problem med det. Enda sättet att "tappa" nollan är ju genom att köra en ny G92:a. Försöker minnas hur vi körde med den maskinen när vi körde flera detaljer men jag kommer inte ihåg. Ska se om jag hittar något gammalt program från den maskinen i morgon när jag kommer till jobbet. Förmodligen använde vi inkrementala underprogram. Det var en maskin med två paletter. Så länge man hade en detalj per palett så var ju nollpunkten på samma ställe men jag vet att vi körde en del detaljer där vi hade kanske ett trettiotal detaljer per palett och då måste man ju lösa det på något vis. Ska som sagt kolla i morgon. G91-program kan ju vara lite struliga men så länge man har någon fast punkt att gå till så reder det ju upp sig till slut. Betydligt värre om man ska försöka flytta med nollpunkten med nya G92:or hela tiden. Då behövs det inte mycket fel för att man skall vara borta efter ett tag. Vi hade faktiskt en gång en programmerare som ALLTID programmerade med G91. Det gäller att hålla tungan rätt i munnen om man skall göra ändringar i sådana program.

#man måste ju såklart ha offsetvärden för verktygslängden. Annars blir det ju väldigt struligt. Då måste man ju ha med verktygslängderna i programmet på något vis.#

Jag hade en maskin som bara hade +-1mm i verktygsoffset. (förslitningskompensering)
Där var man tvungen att ställa verktygen i programmet med G92, i alla fall grovt, någon tiondel kunde man ta med tumhjulen.
Sedan ny G92 när man skulle till verktysväxlingspunkten.

Och jag som tyckte att jag hade ett omodernt styrsystem.... Verktygslängden i programmet är nog vääldigt krångligt!

meconer: Du får väldigt gärna kolla om du hittar hur ni gjorde! Med ett trettiotal detaljer per palett så måste ni ju använt ett någorlunda smidigt sätt! Jag har planer på att bygga en vagga till min indexeringsapparat (delningsapparat) och då kunna köra olika körningar på flera sidor i samma program. Det jag funderat på är nya G92'or men det blir ju ganska bökigt...

Angående inkremental programering så har jag läst något om att det var att föredra om man har problem med litet minne. Kanske just därför vissa "äldre" gärna använder det av gammal vana.

Jag har kollat. Vi körde med underprogram i flera nivåer. Ett underprogram som skötte positionering till de olika stationerna och sedan inkrementala underprogram för att utföra själva bearbetningen på varje detalj. En hel drös med underprogram blev det. I princip två för varje verktyg. I vissa fall så var det iofs bara en borrning på varje station och
då kan man ju göra positioneringen på första detaljen och sedan en G91:a som borrar i varje position. Ungefär så här:

G90 X0 Y0 S3000 M3 (Positionering till första hålet på första detaljen)
G43 Z2.0 H1 M8
G81 Z-2.5 F500 (Första borrningen)
G91 X25.0 L14 (14 förflyttningar med borrning i varje punkt. Så har man borrat 15 hål totalt)
G80 M9
G91 G28 Z0 M5
osv...

Att G91 i sig sparar minne vet jag inte. Men man ska inte vara rädd för att använda det på rätt ställen. Då får man smartare, mer lättlästa och kortare program.

Ok, tack för din hjälp! Det var också just kortare prg. jag menade med G91!

Du får väldigt gärna också kopiera in en del av något program med underprg för flera bitar. Kunde va bra att ha som stöd när det blir aktuellt!
Enligt exemplet så hade ni alltså typ 15st bitar med cc 25mm!?

Ja enligt det exemplet så. Jag minns inte hur många det var egentligen men det var faktiskt väldigt små detaljer som vi körde ur stångämnen. Varje ämne gav 12 detaljer per gång och vi hade kanske 15 stångämnen på varje palett och det var två paletter. Man kunde alltså köra 12x15x2 detaljer utan bemanning dvs 360 detaljer. Det var rätt stora serier så det var bra. Senare övergick vi iofs till att köra detaljerna i en svarv med drivna verktyg istället. Då kunde vi köra hela natten.