Svenska ElektronikForumet

Problemet med de där frågorna är ju att de så att säga är ledande: Den som har skrivit dem förväntar sig ett visst svar baserat på det som man har lärt sig i kursen/boken.

Om man då svarar utifrån generella elektronikkunskaper så blir ju svaren kanske fel (och blir underkända, eftersom det visar att man INTE har lärt sig det man skulle lära sig).


Det ser jag när jag ska hjälpa mina ungar med läxorna. Dottern läste t.ex. ellära i 6:an och frågade ju mig om en del saker. Problemet var att de svar jag gav innan jag tittat i boken var helt fel...

Undrar om TS kommer tillbaks..

"Storatjejen kunde störtgråta över att skorna inte var knutna och när jag grät med blev de ÄNDÅ inte knutna - men när hon frågade om jag kunde visa HUR man gjorde gick det snabbt och snart kunde hon klara sånt själv för att hon lärde sig."

Är det inte det som TS gjorde då? Frågade om någon kan visa HUR man gör.
Det var ju inte direkt att läraren var dum och inte kunde förklara
utan att TS sökt men inte kunnat få fram infon...

Swech

Formuleringen är ganske tydlig en direkt avskrivning eller hur?
1. Varför blir strömmen lika stor genom alla motstånden men spänningen olika?
2. Vilken är orsaken till avvikelser mellan verkligt värde och beräknat värde? (från mätresultatet)
3. Vilken fördel ser du med indirekt strömmätning i jämförelse med [in]direkt strömmätning?

1'an kan vara egen formulering men inte 2'an eller 3'an (även utan felskrivningen), det är så typisk skolfråga-formulering.

Alltså är det INGEN bearbetning från TS sida, inte ens en förklaring till var h*n står fast och inte kan komma vidare.

At sedan köra en hit-and-run utan att ens förklara, beskriva eller annat för att visa att tankverksamhet pågår stärkar mig ytterligare i att det var ett curling-barn som vill ha svar utan att få svett på pannan.

Jag skulle dock önska stenhårt att TS kunde motbevisa mig på den punkt men jag är ganska säker på att detta inte sker.

Men svaret har nog redan kommit från annan sida skull jag tro, annars hade det varit lite klagande här...

Är tacksam för alla svar (om det nu var svar) och jag ber så hemst mycket om ursäkt för att jag inte svarat på den evighet. Ni verkar inte vilja hjälpa mig utan att jag själv försöker;) såå jag försöker väl ge svar på mina egna frågor och ni kan ge synpunkter på mina svar.

1. Varför blir strömmen lika stor genom alla motstånden men spänningen olika? Under rubriken "Principen för strömmätning och spänningsmätning" i denna länk finns schemat: http://www.bde.se/labbar/elab005a.pdf

Intressant det där med vattenröret, hade aldrig hört förut. Och ärligt talat är jag fortfarande inte helt hundra på svaret...men jag antar att det är för det alltid (i detta fall) är en jämn ström som inte påverkas av resistansen, eller? men spänningen över dem beror på hur stor del av den totala resistansen de utgör. Right?

2. Vilken är orsaken till avvikelser mellan verkligt värde och beräknat värde? (från mätresultatet)

Det kan vara felaktigheter i såväl mätutrustning man använder som de man mäter. Jag vet inte mer:( hjälp

3. Vilken fördel ser du med indirekt strömmätning i jämförelse med direkt strömmätning?

Man kan evetuellt få felaktiga mätvärden när man använder sig av direkt strömmätning (enligt läraren) men jag vet inte varför och på vilket sätt.

En sak jag kommer tänka på angående nummer två.
Ta en enkel krets med ett batteri och en resistor. Då kan man ju räkna ut strömmen med hjälp av ohm's lag. Men då anger man ju exakta värden, alltså exakt 12v och 100kohm till exempel. MEN, i verkligheten så håller nog inte batteriet exakt 12v, och motståndet har ju en tolerans som gör att det kan ligga 5% runt angivet värde.

Därav skillnader i teori och verklighet.

Bra! Nu kan jag inte kolla på PDF-filer pga. fel dator igång men likaväl:

1: Jag antar att det är några motstånd efter varandra och det är egentligen ganska enkelt: strömmen som pyser igenom - var ska den ta vägen "på vägen" från A till B? Det finns sannolikt ingen annanstans den kan komma.

2: Helt rätt - dock inte "felaktigheter" men "toleranser" och "mätnoggrannhet" - fast det är ju samma sak...

3: Om man klämmer in ett instrument i ledningen har den ju i sig en shunt man mätar över, en shunt är ett motstånd varför kretsens motståndsvärde ändras. Sedan får man fundera lite över om det extra värde har betydelse, om andra motstånd i slingan har t.ex. 1000x högre värde är det ju synnerligt minimal påverkan man gör.

Nu har jag fått klartecken på rad olika punkter och mycket tacksam för det.
1. När det gäller första frågan är det inte mer komplicerat än att beskriva det med orden "Det finns sannolikt ingen annanstans den kan komma."

2. Så det handlar alltså om det:) va bra

3. ok, så det påverkar alltså inte särskilt mycket vilken typ av mätning man använder sig av?

3: nja... om du har en krets med "stora" strömmar brukar det också vara låga motståndsvärden och då kan en extra shunt ha kännbar inverkan men om det t.ex. är strömmen till en "vanlig" LED kan en shunt på 0,1 ohm knappast betyda speciellt mycket vid 20mA.

Så det beror på faktisk, alla införande av mät-shunt påverkar kretsloppet men frågan är: hur mycket påverkar det?
Där får man göra en avvägning och värdera om den har en praktisk betydelse eller inte för mätresultatet.

Sedan har indirekt strömmätning också lite problem faktisk! Ett instrument har en viss ingångsimpedans (varierar med instrument och tillverkare), förvisso ganska hög. Om man mäter över t.ex. en 1M motstånd kommer impedansen att påverka resultatet kännbart.

Så varje ända av skalan har sin lösning och "mitt på" är det ung. huggit som stuckit.

I fråga två mäter de ström genom och spänning över motstånden, och räknar fram resistansen. Och jämför sen med motståndens färgkod.

Motstånden har ju en tolerans, t.ex. +/-5%, så ett motstånd på 470 ohm kan ju vara mellan 446 och 493 ohm.

Sen är det väl ofta så att motstånden tillverkas i stor batcher, och sen börjar man med att plocka ut de som ligger närmast rätt resistans och märker upp dem med låg tolerans (ex 1%). De motstånd som då blir kvar kommer ju statistiskt sett att ligga längre ifrån det nominella värdet eftersom man har plockat bort de som var "bäst".

I trean utgår de från den uppmätta spänningen över motstånden och beräknar strömmen. Fördelen med indirekt mätning där (att mäta spänningen över ett motstånd som redan finns i kretsen) är ju att man slipper bryta kretsen. Nackdelen är ju att man måste veta motståndets verkliga resistans (och som vi såg i fråga två så kan ju den skilja sig från den nominella).

Intressant det där med vattenröret, hade aldrig hört förut. Och ärligt talat är jag fortfarande inte helt hundra på svaret...men jag antar att det är för det alltid (i detta fall) är en jämn ström som inte påverkas av resistansen, eller? men spänningen över dem beror på hur stor del av den totala resistansen de utgör. Right?

Kanske du tänker rätt, men som du uttrycker det så låter det fel.
Strömmen påverkas visst av resistansen! Men strömmen måste ju gå runt i en slinga - samma ström måste alltså gå genom alla motstånden och blir därför samma i vart och ett av motstånden. Strömmen beror då av summan av alla resistanser i slingan! Den ström du får är I = U / R.

I = strömmen genom slingan
U = spänningen över ALLA motstånden.
R = summan av ALLA motstånden.

Detta gäller ju när motstånden är seriekopplade. Om du har parallellkopplade motstånd så kan olika strömmar gå genom var sitt motstånd, men då är spänningen över alla motstånden lika.

Jag antar att du har gjort övningen (kopplat upp som det står i schemat)?

Då har du tre motstånd: 120Ω, 100Ω och 270Ω. Har du mätt spänningen över de tre motstånden? Vad fick du fram då? Vilken ström fick du? Hur hänger resultaten ihop med det du lärt dig om seriekopplade motstånd? Ohms lag?

Vet inte om du studerar på distans eller så, men själv tror jag att ni hade fått ut mer av att diskutera frågorna med varandra i klassen än att fråga oss här.