Svenska ElektronikForumet

Började med PICBasic, men nu när jag börjar fatta assembler så är inte PICBasic någon höjdare längre. Håller på att gå över till AVR, där är det C och asm som aktuella språk.

Jag började med c, basic, c++, och nu senast asambler. Jag tycker asambler är bäst därför att man kan få skräddarsydda program.

Jag börja med Basic på C64 och Amiga
Sen tvingade polaren mig över till C/C++ när jag skaffa x86
Efter det blivit VB och C++ (i Buildern) på Windowsburkar
StampBasic på Stampen
C på en hel hög olika uC (PIC,H8,Fujitsu,CR16 mfl)

Har inte haft något behov av ASM än, känns som C klarar av det riktigt hårdvarunära rätt bra... Har väll iof en förståelse hur det funkar...

Har kladdat runt lite överallt.
Började med lite allt möjligt, första försöket var på en Vic-20.
Sedan var det Compisdatorn, nån svensk (skräp)dator som programmerades i Comal (tror jag det hette), därefter Pascal på en 286-a utrustad med en 287-a (matematikprocessor) lite C, sen på högskolan blev det en del annat som PLC, Assambler, Fortran, Matlab, C, C++, Rapid. Själv har jag kladdat lite på lite olika Webbaserade HTML-dialekter, både med D och X före samt lite Java/Javascript men favoriten är C och Matlab.

QBasic en gång i forntiden-
Coolt när man fick QuickBasic och kunde kompilera ;)

Ett kodargeni tvingade mig att leka lite med pc assembler, det låter säkert
roligare än vad det var... dos hade mååånga systemanrop och tyckte mycket om att hänfga sig =)

Samma geni tvingade mig sen att leka lite C med honom på gymnasiet... sen kom Quake så det vart en 4-5 års uppehåll med kodandet .

Universitetet diggar java så där vart det javaknackande utan dess like. Iofs lite löst C och asm hackande insprängt här å var oxo.

Slutligen efter min andra elektronikkurs fick jag för mig att bygga nåt coolt med en microprocessor. Sparkade lite på en klasskompis som kunde sin biff, han ansåg att AVR +gcc var mysig, och på den vägen är det :)


Nu är väl denna väg jag vandrat kanske det mest ologiska av de alla att traska, för en nybörjare rekomenderar jag C, plain and simple. För att lära sig grunder, loopar m.m.

Sen när man har lite koll på vad man kan och inte kan programera rekomenderar jag faktiskt uC ASM, då sliper man slåss med ett OS. man är gud helt själv :)

Efter ett tags ASM hackande vill man antagligen spy och aldrig koda asm igen, då kan man gå tillbaka till C med gott samvete och sitta där å mysa i de flesta sammanhang.

Efter det kan man fördjupa sig i objektorinterad programmering Java/c++/C# om man känner för att koda större PC program.

Jag kommer ihåg när jag fick min första dator. Det var en p120MHz. Jag gick i 6an när jag fick den. Av misstag hade brorsan glömt formatera om den andra hårdisken som var på hela 2gig. Så jag lyckades hitta en compiler för C/C++ där. Borland Turbo C++ 3.03 som (självklart) var ett DOS IDE

Sen när jag gick i sjuan insåg jag att C/C++ sög och började med assembler.

När jag kom så långt att PC kändes jobbigt/tråkigt/whatever och jag märkte att det fanns något som kallased "microcontroller" så blev det ju självklart assembler där. I C håller man ju inte koll på vad det är som händer osv. :/

Jag började med BASIC på min NewBrain hemdator (bandspelare osv) och byggde ut den eftersom.

Under CP/M-2,2 körde jag assembler (Z80) och efter ett tag köpte jag en Pascal kompiler.

Sen, i '90 då jag började med att reparera PC på komponentnivå, körde jag Turbo Pascal (ni vet, DOS 5, Win3.1....old days) och efter ett tag med en hel del felsökningsprogram osv fick jag tag på en Borland C++ (fortfarande under DOS) och jag har kört C(++) allsedan.

Nu kör jag Borland C++ Builder Enterprice version till PC-program, ANSI-C till jobbets styrkort (16-bit Fujitsu MCU), assembler på PIC, vid behov SiCode i mitt firma samt SioX-kod till SioX-modulerna.

Jag har märkt att det är en stor fördel att programmera och[*u] designa hårdvaran, man kan optimera på ett helt annat sätt.

Kan väl också ta och berätta om hur jag började programmera för första gången.

Programmering för PC började jag med när jag 5-6:an. Då har jag för mig att man fick starta Windows genom att skriva "win" i DOS. Blev direkt intresserad av att lära mig programmera några små enkla program. Efter att ha provat varenda program som fanns i DOS bland katalogerna på den 100 MB stora hårddisken dök QuickBasic upp. Där skrev jag mitt allra första program. Hjälpen som hängde med var, om jag kommer ihåg rätt, tillräckligt tydlig för att jag skulle förstå hur man skrev ut på skärmen och tog indata från tangentbordet och lite enklare variabelhantering. Lite senare när man fick internet började jag få upp ögonen för Visual Basic. Mycket var sig likt från QuickBasic, så det gick lätt att komma igång. Efter något år tröttnade jag på VB. Jag började istället med lite C++. Då fastnade jag på pekare och objektorientering, och ägnade inte så mycket mer tid åt C++. Utan jag gick tillbaka till VB igen. Efter ett tag då PHP började bli populärt gick jag över till det. Det liknar syntaxen i C/C++, men är mycket enklare att lära sig. Nu gick jag i 8:an. Efter att ha programmerat en hel del PHP kunde jag bara inte gå tillbaka till den gräsliga BASIC-syntaxen. Istället gav jag C++ ett nytt försök. Tack vare PHP-kunskaperna gick det nu betydligt lättare. Dessutom hade jag insett möjligheterna med objektorienterad programmering. Jag började med att skriva om en emailcheckarklient som jag hade gjort i VB till C++. Trots att jag var tvungen att lära mig Winsockets till råga på allt så gick det relativt smärtfritt. Sen vara det bara att köra på. Därefter har jag inte velat röra VB.

Sen ca ett år tillbaka har jag fått upp ögonen för µC:ers (speciellt AVR ), och därmed också halkat in i elektronikvärlden. Jag hoppas lära mig en massa elektronik nu, som man kan ha nytta av. Jag tror att jag kommer tycka att elektronik är lika ovärdeligt att kunna, som programmering är. Med C och en AVR känns det som att man kan göra vad som helst.