Svenska ElektronikForumet

grym skrev:har för mig att seri induktansen krävs på stora agg där startströmmen kan bli för hög

har fortfarande en 3600w/s blixtrör jag borde annvända

Induktansen i sig har motsatt effekt mot kondingen - dvs. trög att starta - och - trög att stoppa...

likriktarbrygga med fläskig kondingpaket ger inte speciellt snälla strömstötar när dessa kopplas till 230-volt utan broms.

jag tror att man förväxlar höga startströmmen med med ringkärnetrafos i nättagg som strömrusar när kärnan mättas när inkopplingen sker just vid 0-genomgången - det är helt annan sak mot hur rätt dimensionerad induktans jobbar...

brukar det vara problem med hög startström på tex drosslade lysrör???

LaRdA skrev:Puls-formande nätverk (PFN)kanske känns som lite överkurs , men skulle somsagt ge en mer "fyrkantig" strömkurva.
Något liknande , fast troligtvis med lite andra värden:

Men innan vi flyter in på allt för avancerade kopplingar så kan det kanske vara trevligt att höra hur det är kopplat nu när det inte fungerar.

Skulle säga att det såg ut som en modell av en transmissionsledning - och det finns en poäng med detta då den ger en specifik impedans gentemot röret i dom högre frekvensdomänen (de första dussinen us vid slutningen) och följdaktligen också en bestämd ström gentemot rörets impedans när den brinner och man slipper tokrusningen strömmässigt i början från resovarkondingen när spänningen är som högst. - men lösningen släcker inte röret i tid om resovarkondingen är stor och måste lösas på annat sätt.

den här processen är tämligen förlustfri också till skillnad om strömbegränsningen utfördes med motstånd.


---

Ett sätt är kanske titta på hur moderna blixtaggregat med variabel lystid fungerar - det är ju sas. likartad problem men i större skala för frågeställaren.

utan induktansen i serie och med stora kondensatorbankar så kan strömmen i början bli så hög att man skadar blixtröret, så en induktans ger vettigare kurvform, skerv nog luddigt

men en kraftig trissa med konstantström för att ladda kondingarna och avbryta laddningen när blixten triggas och tills spänningen blir låg nog

lekte en del med stroboskop för många år sedan och med för lågt motstånd för laddning av kondingarna så fick jag konstant brinn i blixtröret, med överhettning som nästan omedelbar följd

Klassisk version av sågtandsgenerator var just strömgenerator och en glimlampa som tände när spänningen var tillräkligt högt och tömde kondensatorn igen - detta förutsätter då att strömgeneratorns ström inte var så hög att den höll urladdningen i glimlampan vid liv kontinuerligt.

---

Det här ger en praktiskt problem då man måste minska på resovarkondensatorn ju högre blinkfrekvens man ville ha just för att konstantströmsgeneratorns ström inte skulle vara så hög att den håller igång glimlampan/blixtröret av sig själv.

på det sättet fick man också en effektbegränsning av blixtröret med klenare blixtar (mindre konding) ju snabbare det blinkar.

--

så frågan är vilken strömgenerator som tråden frågar om, uppladdningsströmgeneratorn (den som laddar upp resovarkondensatorn) eller strömgeneratorn för själva urladdningen och därmed inte överbelasta röret - jag antog nämligen det senare medans vi kanske pratar om strömgeneratorn för uppladdningsprocessen...

---

Oavsett så måste strömgeneratorn som laddar resovarkondningen lämna mindre med ström (eller helt stängas av tills...) än vad som krävs för att vidmakthålla bågen i blixtröret - annars måste man stoppa någon form av extern brytare - eller som jag tänkte, en lämplig seriekonding som blir uppladdad av urladdningen och liten induktans som bromsar starten en smula och ger liten översläng spänningsmässigt över seriekondingen vid stopp samt en diod som spärra om strömmen vill gå baklänges igen och den vägen håller strömmen noll tillräkligt länge för att jonerna i blixtröret skall hinna försvinna - och därefter laddar man ur seriekondingen medans man laddar resovarkondingen.


finns säkert andra lösningar som är elegantare.

Som jag kör den nu ser det ut som så att jag har en halvvågslikriktare som drar upp spänningen till 630 volt.

Detta räcker för att tända lampan. Har en kondensatorbank på 1600µF vid 600 volt som laddas ur i blixtröret. Jag kan ha mycket större och kraftigare kondensatorbank men ansåg detta vara fullt tillräckligt för att lysa upp även stora lokaler.

Detta går direkt till röret. Har ingen serieinduktans så kanske ska prova det med om de behövs.

För att lösa problemet med att lampan fortsätter lysa satte jag ett SSR som bryter laddströmen till kondensatorerna ett par ms innan blixten kommer och ett par ms efter tändpulsen kommit sätts laddningen på. Jag gjorde så att jag har tre st invertrar med en pull-upresistor samt en konding efter för att skapa en fördröjning både före och efter pulsen kommer.
Detta har fungerat bra, så det är inga problem.

Men jag har problem med mina kondensatorer. En av dem sade upp sig med en kraftfull knall som följd, samt elektrolyt över alla andra komponenter.

Så vad jag är ute efter är en lösning som innebär att jag slipper kondensatorer. Men även att jag kan dimma ner effekten som på ett "ritkigt" stroboskop. Det är inte alltid man vill ha det på full effekt.

Kanske kan lösas enkelt med en helt vanlig dimmer, som klarar av effekten.

Problemen jag har nu är att det drar redan runt 9-10 Amp. Skulle vilja ha möjligheten att dimma ner det enkelt.

det blir nog mycket svårt att slippa kondingarna, mät urladdningströmmen med lågohmig shunt och skop, och säg vad den är

exploderande kondingar är inget kul, dom ska ha lågt esr och man skall hålla strömpulsen lagom, exempelvis med en induktans

Ja, antar det. Alltså, "riktiga" stroboskop som amn köper är ju utan kondensatorer. De går direkt på nätström med dimmer och grejor. Har använt dem mycket men pga ett lagom högt pris på dessa samt att jag vill ha utmaningen att klara av att bygga ett så ja.

Ja, köpte några som hade låg esr, men de gillade inte lägt alls. Får sätta dit någon induktans kanske.

De måste klara hög pulsström oxå, så det blir antagligen någon variant med bult och polskruvar.

De jag har är på 220 µF/ st. Så de är fler och mindre. Så de har mycket kraftiga lödanslutningar. Det är inte problemet utan det är snarast just de inte håller för effekten eller frekvensen.

Om de är serikopplade får vissa antagligen överspänning eller blir backspända vid urladdning.

Hjälper inte att se på utsidan hur som ser ut och om dom tål ström - du måste läsa kondingarnas datablad också och se till att inte överskrida dess maxström!

när jag överspänningstestade utrustning med 5 kV från konding med motstånd i serie som begränsning så vet jag att metallfilmsmotstånd bara tålde 15 - 20 'knäppar' innan det plösligt klättrade feta ljsubågar på utsidan av motstånden - och detta vara repeterbart - dom första 10 knäpparna så var det ingen tendens alls att de börja haverera - efter 15 stötar så börja en motstånd att ha ljusbågar omkring sig och efter typ 30 stötar så hade nästan alla mostånd i kedjan börja ha ljusbågar. - bytte man alla motstånd igen så var det samma visa igen.

Om en konding redan har gått så är dina andra redan på väg att explodera rätt som det är, och det är strömpulsen i någon millisekund som orsakar detta.


Vet inte vad det är för brintider du skissar på men ju kortare ju mer ström är det. Skall du köra 150 - 200 joule på 1/1000-dels sekund som det handlar om när man tömmer 16000 uF-banken genom röret så handlar det om effektuttag på 150 - 200 kW i en kort spik från eluttaget om systemet inte har några kondingar alls. och så mycket energi kan du inte få ut ur en eluttag ens om du kortsluter periodvis

mao. du måste ha energilagrande kondingar alternativt lång brinntid med lägre ström i röret, kan tänka mig att stroboskopen utan kondingar använder sig av elnätets impedans som strömbegränsning och har brinntider upp till 10 ms tidlängd.

Hur du än gör så får du inte ut mer än typ 50 ampere ur ett eluttag även om du närmast kortsluter - dina kondingar om du inte använder någon serieinduktans kanske ger 1000 Ampere den första 1/10000-del sekunden och är impedansen ungefär samma i röret som kondingen så hamnar hälften av energin i kondingen och nästan alltihop av detta hamnar då som värme på de smala kontaktledarna inne i kondingen, som till sist ger sig efter tillräckligt många pulser och kondingen exploderar....

Ger inte 1600 uF "för mycket" laddning?

Du bör ju utgå från den högsta blinkfrekvens du skall köra, 15 Hz. Du vill alltså att kondensatorbanken skall tömmas på max 30 ms (67 ms periodtid, och använder man stroboskop brukar man vilja ha ännu kortare duty cycle än 50%).

1600 uF och 600 V ger ju nästan 1 C i laddning.

Oki, ja nä har ju inte letat närmare på hur pass de klarar av att hantera strömmen. Mycket möjligt att de int klarar av det.

Ja nä det är helt klart, det blir mycket effekt av det. Får väl ta och hitta ett par bra kondensatorer då helt enkelt.

Ja det funkar ju bra med ett ssr som stänger av laddningen. Får väl bli så igen då antar jag.

Bara uppdatera krestkort och skaffa bättre kondingar. Samt en riktig front med riktigt glas i. PLexin smälte efter 12 blixtar .

Måste bara pilla ihop en bra styrning till triacen som ger pulsen till tändspolen.

Någon som har ett bra förslag på en bra triacstyrning. Jag har haft problem med det innan. Måste köra med en optokopplare så det inte är risk för att det går tillbaka till kontrollern.

Enklaste sättet att dimma på är väl att antingen minska kondensatorbanken eller spänningen eller en kombination.
Beror antagligen lite på tändtransformatorn och blixtröret hur lågt man kan gå i matningsspänning, men neråt 250V borde inte vara några problem.
Sänka spänningen är ju ganska lättlöst med nån laddningsreglering

med ca 100 - 150 joule per blixt i tusendels sekundklass så förstår jag att det smälte... sådan energiintensitet på kort tid kan få färg att krulla sig fast den är målad på en kylande metallyta...