Svenska ElektronikForumet

Du måste nog upp i en motor som ger ett ganska högt moment direkt och begränsa varvtalet med elektronik istället för med utväxling.

En utväxling har alltid en verkningsgrad.
Beroende på om motorn eller lasten driver kommer verkningsgraden att hamna på olika sidor av ekvationen. Du får varierande moment beroende på om motorn driver eller bromsar.

Visst kan man ha en remväxel på 2-3 ggr men en växellåda på 50 eller 100 i utväxling är bara att glömma. Dvs du måste ha en motor med mycket högre effekt än en som teoretiskt skulle klara 250Nm nerväxlad till 10rpm.

Lite siffror som jag GISSAR mig fram till
Remväxel 3:1 -2:1 har en verkningsgrad på 99-99.5% dvs momenthysteres på 1-2%

Fin planetväxel 10:1 95-98%

Kuggväxel 10:1 90%

Högkvalitativ snäckväxel 20:1 60% från motorn; 10% från utg axel till motor

Snäckväxel 40:1 <50% framlänges <0% baklänges dvs självhämmande går inte att dra baklänges

Norpan> Jag har också funderat över hur den beter sig med kortslutet ankare, men borde inte storleken på den kraften stämma bättre in på fall två än tre i en motor som inte är gigantisk? Det känns instinktivt som att fall tre kräver att man kämpar emot med en ganska hög ström, men jag är alldeles för obildad på elmotorer för att veta.

bobobo> Nja, några 100:1 lär väl inte bli tal om antar jag. 10:1 hade jag haft som en utgångspunkt, men kanske även det är för mycket. Däremot, om en växellåda i den klassen skulle ge en verkningsgrad på 95-98%, skulle det ge en hysteres i storleksordningen 10%. Borde inte denna hysteres i praktiken ge mig delar av, eller hela, kraft två? Dvs verka som en dämpning på rörelsen?

Det känns mer och mer som att fall tre kräver en special, men om man kan få in fall ett och två i samma lösning så har jag ändå vunnit nåt. Vad hamnar man i för prisklass på dc-servomotorer i storleksordningen 5-8 Nm? Både fabriksnya och begagnade...