Svenska ElektronikForumet

Kan väl inte vara någon lyckad krets? Jag har ingen större erfarenhet av kapacitiv spänningsdelning så jag är kanske ute och cycklar. Varje transient och tillslag vid spänningsmax kommer att "slå på" zenerdioden. I telefonsammanhang och med andra lägre spänningar fungerar det. Men det kan inte vara någon lyckad lösning vid 230V!

Nja, det är ungefär så det ser ut i tidreläerna, och där är det inga problem.
Fördelen med en kapacitiv delning är att den äter upp spikar mm.

Jag håller med om du har en kapacitiv delare, dvs två kondensatorer. Men här har du en halvledare som ska ta transienterna. Visserligen en 1W zenerdiod, om det varit en transientskyddsdiod hade det väl varit bättre.

Edit: En resistor som begränsar stötströmmen hade kanske varit på sin plats.

Bilden är inscannad från boken 501 elektroniska byggprojekt, så någon har ju kollat att det funkar.

Zenerdioden fungerar ju som en "spänningsragulator".

Ett motstånd i serie med en zenerdiod eller en konding i serie med en zenerdiod ger ju samma resultat.

Ett litet motstånd i serie är som sagt på sin plats. Lite tufft för zenern om det kommer in 2 kV spikar.

Eller också en liten varistor mellan L och N.

I u-Chips AN, som jag länkade till tidigare finns faktiskt allt beskrivit, ink formler mm.

Mobiltelefon laddare är ju små och och finns i flera spänningar en sån skulle du kunna slakta.

TomasL skrev:Eller också en liten varistor mellan L och N.

I u-Chips AN, som jag länkade till tidigare finns faktiskt allt beskrivit, ink formler mm.

I den AN finns inte ett exempel utan serieresistor !

Naturligtvis seriemotståndets uppgift är att begränsa rus-strömmarna vid uppladdning av kondingen.

Det finns ju 1000 varianter på det här temat. Jag har iallafall gått i mål med mitt projekt. Så här ser det ut:



Kondingen är från Elfa, 65-603-38
Optokopplaren bottnar rejält men det spiller naturligtvis ändå lite 50 Hz över på sekundärsidan men inte tillräckligt för att behöva glätta i mitt fall.
DS2405 är en 1-wire-sensor för vidare koppling till övrig logik.

Jag är supernöjd. Går knappast att åstadkomma med färre komponenter.

Tack för alla tips.

/Staffan

Ptja, du kan väl sätta dit en optokopplare med antiparallella LEDar så kan du skippa bryggan.

Jag skulle behålla bryggan den är mera transienttålig än en optokopplare och skulle kräva ett större seriemotstånd för att få samma tillförlitlighet.
Edit: Jag skulle nog sätta dit ytterligare ett seriemotstånd i serie med opton samt en konding tvärs över dioden.

Fast med ytterligare motstånd och konding skulle man bara åstadkomma det där lilla "sparkontot" som behövs runt nollgenomgången.
Med en väl avvägd C (som jag fick mycket hjälp av på http://www.marcspages.co.uk/tech/6103.htm) och ett "skyddsmotstånd" i serie så räcker det. Jag tittade på utgången i mitt scop och det blir en liten liten transient precis vid nollgenomgången. Mer blir det inte. Och ska man bara driva en lysdiod, då är frågan akademisk.

/S

Mindmapper skrev:Jag skulle behålla bryggan den är mera transienttålig än en optokopplare och skulle kräva ett större seriemotstånd för att få samma tillförlitlighet.
Edit: Jag skulle nog sätta dit ytterligare ett seriemotstånd i serie med opton samt en konding tvärs över dioden.

fast i den kopplingen så skyddar inte likriktarbryggan alls då den bara förmedlar strömmen och LED får ändå ta allt.

skall man skydda LED så måste man göra någon skyddarragemang kring just LED med strömbegränsing mot LED och spänningsbegränsning före strömbegränsaren (typ en seriemotstånd och en Zener/transildiod före)

beror också på hur stora transienter och spikar man vill säkra sig emot - för direktträff av åska så hjälper ingenting...