Postat: 31 juli 2008, 13:45:58
"Ett program" är en bit mjukvara som utför en viss funktion.
Ett programmeringsspråk är en beskrivning av de ord och den syntax man skriver programmet i.
Av språk finns det Assembler, BASIC, C, Pascal, Forth, Ada, Java och en massa andra, alla fungerar så att man skriver programmet i en textfil och låter en "översättare" klarar skitgöret med att omvandla texten till ett program som kan laddas in i µC'n (mikroprocessorn). Eller rättare: omvandla programtexten till en fil som anger vilka data som som ska brännas in på vilka adresser i µC'n.
Denna resulterande filen bränns sedan in i µC'n medelst en programmeringsenhet.
Hela sekvensen kan vara automatiserat så att en vällyckat kompilering (text->program) utlöser programmeringen också.
Jag använder C till nästan allt då det fungerar bra för mig, det medger att jag kan återanvända många programdelar, samma definitionsfiler för µC och PC som gör att mina kommunikationsdefinitioner t.ex. aldrig kommer i otakt osv.
Så du ska inte lära dig "ett program", du ska läsa in dig på "ett programmeringsspråk".
Rent omedelbart vill jag rekommendera assembler, det är förvisso trögt att göra stora program men det ger en eminent insikt i hur man gör med µC'n för att den ska fungera på det sätt man vill osv.
Om man t.ex. ska använda serieporten måste man ställa in vissa register rätt för att få rätt funktion, detta ska självklart göras i alla språken men man får ett lite bättre inblick i assembler och när man väl har fått det inblick (den stora *AHA*) kan man byta upp sig i språk om man vill.
Jag vill dock varna för BASIC, det är INTE rätt väg att gå.
Ett programmeringsspråk är en beskrivning av de ord och den syntax man skriver programmet i.
Av språk finns det Assembler, BASIC, C, Pascal, Forth, Ada, Java och en massa andra, alla fungerar så att man skriver programmet i en textfil och låter en "översättare" klarar skitgöret med att omvandla texten till ett program som kan laddas in i µC'n (mikroprocessorn). Eller rättare: omvandla programtexten till en fil som anger vilka data som som ska brännas in på vilka adresser i µC'n.
Denna resulterande filen bränns sedan in i µC'n medelst en programmeringsenhet.
Hela sekvensen kan vara automatiserat så att en vällyckat kompilering (text->program) utlöser programmeringen också.
Jag använder C till nästan allt då det fungerar bra för mig, det medger att jag kan återanvända många programdelar, samma definitionsfiler för µC och PC som gör att mina kommunikationsdefinitioner t.ex. aldrig kommer i otakt osv.
Så du ska inte lära dig "ett program", du ska läsa in dig på "ett programmeringsspråk".
Rent omedelbart vill jag rekommendera assembler, det är förvisso trögt att göra stora program men det ger en eminent insikt i hur man gör med µC'n för att den ska fungera på det sätt man vill osv.
Om man t.ex. ska använda serieporten måste man ställa in vissa register rätt för att få rätt funktion, detta ska självklart göras i alla språken men man får ett lite bättre inblick i assembler och när man väl har fått det inblick (den stora *AHA*) kan man byta upp sig i språk om man vill.
Jag vill dock varna för BASIC, det är INTE rätt väg att gå.