Postat: 3 januari 2008, 20:00:54
Tänk på att 3.3 Volt är jobbiga att distrubiera längre vägar pga. spänningsfall i ledare och kontakter (speciellt efter några år med oxideringar etc.) och det är lätt att bli av med 100-200 mV redan vid så små strömmar som några 10-tal mA.Maze skrev: ... Sen en 3,3 V regulator på masterkortet som matar de andra två regulatorerna, övrig elektronik på masterkortet samt de 16 slavkorten med 3,3V.
Visst man kan jaga kostnader - men jaga inte dessa på fel ställe så att det blir väldigt dyrt att åtgärda om det i slutändan fungerar dåligt pga. ostabil spänning. Har du plats så bör du lägga ut layout för lokal regulator på kortet för säkerhets skull (och enkel inkoppling) samt att grenen som mata dessa enkelt kan höjas i spänning (tex till 5 Volt) utan att påverka den övriga anläggningen om du nu måste fixa upp det - annars blir det en helt ny uppsättning med kort och kanske ombyggnad i bakplan.
Jag kan säga att extra regulator i kostnad på var kort är en piss i rymden gentemot att tillverkan helt nya kortserie i större antal bara för att man inte får ordning på strömfösörjningen mha. central 3.3 Volt matning (eller annan spänning) - förutom att förtroende från kunden hinner minska till 0 och kanske minus inna man får ordning på det...
Jag har sett i andra sammanhang vad tex. distrubierad 6.2 Volt som lokalt sänks till 5.0 Volt low-drop regulatorer för att få ned värmeutvecklingen kan ställa till med bara för att det tänkta 6.2 Volten mha. transienter sjunker till 5.8 Volt och saker låser sig till synes slumpmässigt... (i ett fall visade sig vara en 5-volt lowdropregulator som slogs av och på mha. microcontroller till en GSM-modem - och drog tokmycket ström på 6.2V-linan när den fyllde upp efterföljande alla kondingar (gsm-modemet visade sig ha en 0.22 farad konding innanför...) att den resetade microkontrollen som styr regulatorn - men bara ibland - och mycket mera strul - då hjälper det inte med några få tiotal uF på korten distrubierat då när regulatorn slogs på så blev det kapacitiv spänningsdelning mellan in och utkondingar och kombinerat resistiva förluster i bakplan och ledare gav en kortvarig spänningsdip och den störningen spred sig sedan ut över hela racksystemet...)
Sådana saker är skitlätta att hitta (not) - så kör inte med för små mariginaler i spänningsmatningen i prototyp och första serier på projekt - sådant kan man hyvla på i en iterativ process när det blir riktigt stora serier senare..
---
Tyvärr är strömförsörjningen en av de mest förbisedda faktorerna och hamnar långt ned i konstruktörerna prioriteslistan (speciellt bland digitalkniuttar) - men ack så dyrt att fixa och felsöka när man väl står inför 'fakta' och i kanske större levererade serier...