Svenska ElektronikForumet

> fast man vet iofs att den ska vara 10V D.C. optimalt.

OK, jag är inte med alls...

Är *all* avvikelse från 10 V detsamma som det fel som du vill mäta ???

Vad är det i så fall som varierar 5-20 V som nämndes tidigare ?

Det låter som att det som ska avkännas är att något kommer in i spolens magnetfält.

Då matningen i teorin är stabil är det just ett mycket lågfrekvent högpassfilter som ska testas för att "sila" ut den variabla komponenten. Vill man hitta något speciellt kan man koppla upp en mikroprocessor som AD-mätar och som kan skicka ut en styrning av DC-offset på ingångsförstärkaren, detta gör att man kan ha ett mycket effektivt "högpassfilter" i mjukvaran, man kan ta ett snitt av de senaste 10 minuter som DC-offset t.ex. och sedan bara jobba med differensen.

Men allt hänger ju på vad signalen ska användas till och vilken som är den undre gräns i frekvens för när det är intressant.

om man vet att det skall vara 10.000v från början så kan man ju göra som xxargs säger att bara ha en op som drar bort 10.000v från en annan stabil referans och sedan mäta skillnaden emellan dom

en bra spännings referens och en bra op så har man det nästan klart

Hej igen!

De 5-20 Volten som det talas om är alltså de 10 stabila volten som jag nämnde i efterföljande inlägg för att ngt. att diskutera. Att det skall vara just 10V är liksom inte skrivet i blod.....

Att det kommer in något, eller tas bort något i magnetfältet är en bra beskrivning!

Ang. spolen så har den en järnkärna och tänk dig då att du har en ström som flyter stabilt och helt plötsligt plockar bort järnkärnan, då får man ju en kortvarig strömändring.

Hmmm.. Wheatstonebrygga, där rasslade det till i dammhögen av gamla minnen! Tack för tipset, ska kolla upp det!

Annars så tror jag på op-amp historierna och att dra bort de 10.

Ja, ja här skall det experimenteras! Tack för alla idéer!!


Hälsningar /JEH

du kan ju prova en annan sak först, lägg spolen i en plåtburk först och kolla om det händer något, eller kanske rättare sagt slutar hända något

om det är 10.000 eller 15.000v kvittar bara den inte varieras medans man mäter felet ,

Om du tar bort järnkärna mycket långsamt blir det ju en störning också så den basala frågan är: how low will you go?

Kan någon förklara varför det inte är så enkelt som att använda nätaggets spänning direkt in som referens i en opamp? Då spelar det ju ingen roll ens om nätagget droppar något, då filtreras ju även det bort...
Från en amatör på analogelektroniken...

Därför att så vitt jag förstår av beskrivningen så är den inte tillgänglig.
Annars vore det hela väldigt enkelt, precis som du säger...

Det vi har är en "DC" spänning av varierande/okänd nivå och en
överlagrad AC/DC (beroende på under vilken tid man betraktar det)
"störning" på några mV...

Den enda som man kan hoppas på är att "störningen" i alla fall varierar
snabbare (även om det är långsamt) än variationerna i den underliggande
DC spänningen. Annars ser jag inte hur man på *något* sätt kan
se skillnad på det ena från det andra.

Jag hänger inte helt med i svängarna, men skulle fungera det med en derivator/integrator med resetknapp?
Dvs. man utgår från en vanlig inverterande koppling med op-förstärkare, men byter ut resistorerna mot kondensatorer. Över ena kondensatorn sätter man en resetknapp som man trycker på när det driver iväg. Op-förstärkaren skall vara av typen cmos eller jfet men låg biasström.

Jo det är klart, att bara integrera är inte spänningens medelvärd. Utan man måste dividera integralen med mättiden... hmm.. kommer inte på rak arm
på hur man ska lösa det med lite enkel elektronik..

Notera pluralis. Båda resistorerna byts mod kondensatorer. Den integrerar derivatan. Utspänningen är proportionell mot avvikelsen sedan resetögonblicket, idealt sett.
Det kan vara problem med biasströmmar och krypströmmar i kondensatorerna, om det krävs noggrannhet.

Noterat
Refererade dock till mitt tidigare inlägg, då jag inte tänkte på det själv.

sodjan skrev:
...

Den enda som man kan hoppas på är att "störningen" i alla fall varierar
snabbare (även om det är långsamt) än variationerna i den underliggande
DC spänningen. Annars ser jag inte hur man på *något* sätt kan
se skillnad på det ena från det andra.

Om 'störningen'/moulationen etc. har en speciell återkommande form eller karaktär (fyrkantpuls, sinc-puls, frekvenssvep (ping) etc.) så kan man försöka med signalanpassade filter även om 'nyttosignalen rör sig i samma takt/frekvensdomän som DC-variationerna - kräver dock i praktiken digital signalbehandling (just för att ha 'kopian på önskade pulsen - men 'körd' bakänges när man faltar - mycket knepigt att åstakomma detta på analogt sätt, även om man lyckades med detta under WW2 med sonaren (berömda pinget i U-båtssamanhang) och för radaridentifiering.

Man filtera på 'utseende' istället på frekvendomän sas.. dock är det här inget enkelt teori att ta till sig och kräver lite påläsning av informationsteori, modulationsteori etc. och sedan försöka hitta lite exempelkoder.

tex använder 'radiomodemen' för amatörradio via ljudkort i linuxkärnan just signalanpassade filter för att skotta ut förväntade vågformer i modemtrafiken även i ganska så nedbrusade kommunikationskanaler. samma filterprincip, algoritm och paramterarar som fungerar på 3000 Hz, fungerar på 3 Hz om sampelklockan och antialisingfiltret skalas i samma grad.

---

Fallet här går så pass långsamt att en normal microkontroller troligen hinner om man ser till att använda rätt algoritmer baserad på heltal för jobbet.