Svenska ElektronikForumet

I senaste nummret av "Model Engineers Workshop" (nr 127) beskrivs hur man fixar avrostning elektrolytiskt. Kanske är intressant om man har mycket som behöver avrostas.

Jag vill minnas att citronsyra är ett av det populäraste någorlunda miljövänliga medlen för att ta bort oxider på metaller inför lackning i industriella processer.

ättika + mättad med koksalt
skall också fungera bra

Det är viktigt att hela metalstycket är under vätskeytan
och omedelbara sköljning med vatten + rostskydd vid upptagning.

Har använt citronsyra med mycket gott resultat. Billigt, enkelt, effektivt.

Tar inte citronsyra ganska så lång tid på sig jämfört med tex fosforsyra? Fast när det nu benämns citronsyra så kanske det då handlar om någon speciell högkoncentrerad variant?

För att rengöra mindra prylar så kan jag rekommendera ett ultraljudsbad i kombination med olika lösningar beroende på hur rent det måste bli och vilket material som ska rengöras.

Fosfosyra fungerar utmärkt för rostborttagning, men håll den borta från aluminium, iallafall i mer koncentrerad form.
Oxalsyra är ännu bättre i min mening, men jag vet inte var man kan få tag i det som privatperson.
Ättiksyra eller myrsyra fungerar också ganska bra, men tar lite längre tid. Vill man ta det försiktigt så kan man testa med vanlig ättiksprit, men då brukar det inte bli helt rent utan det luckrar mer upp rosten.
Aluminium kan rengöras med en svag kaustiksoda-lösning, men man bör inte lämna delarna länge i lösningen.
Rostfritt brukar rengöras med salpetersyra, ibland i kombination med fluorvätesyra (efter svetsning).

Ofta behövs någon annan rengöring också, t.ex. avfettning för att det ska fungera.

Vid elektrolytisk rengöring så är det viktigt att inte kabeln på pluspolen har kontakt med lösningen så att det kommer ner en massa koppar som kan fastna på biten man rengör, då kommer den att rosta igen väldigt snart.
Det bildas alltid vätgas och syrgas vid elektrolys av det här slaget, så gör det utomhus annars kan det smälla. Elektrolyslösningen är ofta natriumkarbonat (soda), syra används när man ska polera. Om delen som ska rengöras är av vanligt stål eller järn så kommer den antagligen att bli svart på ytan snarare än blank.

Oxalsyra har jag för mig man kan få tag på hos färghandeln som ett vitt pulver.

oxalsyra är ingen bra syra att ha få i sig ens i små mängder - den binder kalcium på synnerligen ogynsamt och olösbart sätt i kroppen - ingen snacks,godis och läskdrickande samtidigt om man håller på med detta, munskydd gäller också för ev. inandad damm.

konc. organsiska syror som myr, propion och ätticksyror skall man också ha väldig respekt för - dom röjer mycket värre på hud med djupa svåra brännskador än mineralsyrorna som svavel och saltsyror - som huden tål förvånansvärt höga halter utav.

Helt rätt så man skall med andra ord inte hälla i sig det eller ens smaka då det normalt är rätt koncentrerat detta pulver. Ett exempel på problem är om man käkar mycket rabarber eller tex rabarberkräm men det innehåller ändå inte så värst stora mängder oxalsyra men det lilla som är omvandlas till kalciumoxalat som i större mängder skadar njurarna och det blir jobbigt för dom även av mindre mängder så att man kan få ont i dom om man äter mycket. Min syster fick lite lätt ont i njurarna för rätt många år sedan när vi käkade rabarberkräm men det gick över och blev helt ok igen efter bara runt 20 min eller så.

Kalciumoxalat är det som de flesta njurstenar består av har jag för mig, men oxalat fäller även ut andra metalljoner, huvudsakligen tvåvärda. Kalciumet är mest ett problem om man äter mycket oxalsyra under en längre tid, men personer som är känsliga eller har njurproblem brukar uppmanas att undvika sån mat.

Oxalsyra används även för att få bort den vita oxiderade ytan som blir på gelcoat.

Bra att veta när man jobbar med koncentrerade syror är att om man får på huden så ska man torka bort syran först och sen skölja med vatten eftersom syran avger värme när den kommer i kontakt med vattnet. Den gamla SIV-regeln om att alltid hälla den koncentrerade syran i vatten och inte tvärtom hänger också ihop med detta. En annan grej man bör undvika är att stå och titta ner i kärlet där man blandar och få ett litet moln av förångad syra i ansiktet eller ännu värre andas in den.

Åter till syran i samband med varmgalvanisering. Vad jag har fått reda på görs betningen med saltsyra. Men det är viktigt att konstruktionen inte innehåller spalter mellan överlappande plåtar och liknande där syran kan bli kvar. Då leder det ofelbart till oxidation (rost).
Testade ultraljud och en blandning av citronsyra och fosforsyra (i vatten förståss). Koncentrationen var nog lite låg men vissa delar utan allt för mycket gravrost gick hyfsat snabbt att få rena. En av delarna var gulkormaterad (eller vad det hetar) och den blev också plåtren efteråt. Lite högre koncentrationav fosforsyra nästa gång kanske. Jag måste ju även tänka på metallen i ultraljudstvätten.

Jag kör alltid vatten i ultraljudstvätten och lägger det jag ska tvätta i en glasbytta.

Tankte inte så långt, br idé. Funkar det lika bra med plast? Eller är dämpningen för stor i övergången mellan vatten och plast?

Samma här, alltid rent vatten i ultraljudsbadet (ibland med lite tillväxt-/korrosionshämmare) och sedan grejorna i en glasbehållare med det som man vill tvätta med. Jag försöker att hålla så rent som möjligt i själva ultraljudsbadet. Glasbehållare fungerar i de flesta fall mycket bättre än plast.
Använd ultraljudsbadet för att tvätta grejorna med vatten efteråt också, så blir det inte så mycket syra kvar i hålrummen.

Hmm... verkar som om det nästan skulle vara lönt att investera i en ultraljudstvätt. Har ni några rekomendationer?