Svenska ElektronikForumet

lizerdboy skrev:den bilden som jag la till var bara ett exempel på hur flyback är konsruerat.

jag hade tänkt att ta en kärna från en annan dc/dc konverter, och linda själv,

Luftgap ?? vad är de för värde och som jag kan tänka mig så kan man bara få ut de om man köper en färdig med upmätta värde.
eller har jag fel ??

hur räknar man på ström mättnad i kärnan ?

jag har en krets som jag inte kommer i håg vad den heter, men den kör jag extern mosfet på, har flera att välja på, upp till 75Amp vilket inte ska behövas,

men de jag inte har någon större koll på är trafon/lindningen.

känns de som iaf =)

Luftgap är helt enkelt ett gap med luft, om du har en delbar kärna så kan du exprimentera med luftgapet genom att justera avståndet mellan dom två.. Eftersom flyback bygger på att man lagrar energi i luftgapet, så måste man ha det, försöker du utan luftgap kommer du att mätta kärnan,
luftgapet kommer att begränsa magnetiska flödestätteheten (B) i kärnan, då luft har avservärt högre reluktans ("magnetisk resistans") än kärnmatrialet.

Jag kan scanna in en räkneuppgift för Flyback-converters med lösning, så ser du hur man räknar på luftgap och lindingsvarv?
Sedan kan du exprimentera utifrån framräknade värden..

kanske bra att kompletera beräkningarna med en formelsamling för ellära - lite av detta hittar du faktiskt i Elfas faktasidor under 'Spolar och drossla/motstånd) och kan tankas hem som PDF från Elfas hemsida

Massa bra info =)

Johan.o de skulle vara perfekt med lite scannade räkneupgifter =).

har ganska mycket lackad koppartråd, vilket jag trodde skulle vara för tunna,
men om jag kör på litz-tråd varianten så skulle dom passa utmärkt =), tack för tipset,

ska se om jag kan få i hopp ett test kort nu i veckan vilket man kan testa olika
varianter,

ska lägga till en temp mätar del som ligger på kärnan, vilket jag förstått så övergår energin till värme så fort kärnan blir mättad,
eller har jag fel ?? =)

Jag la upp räkneuppgiften samt lösning + formelsammling Här.

Som du kan hämta hem..

När kärnan mättas så slutar transformatorn att fungera, alltså
kan inte mer energi lagras i transformatorn, eller B öka.. och själva transformatorns
linding är inte längre induktiv.. En induktans är ju strömtrög, men vid mättning ökar inte strömmen mer utan ligger kvar på samma nivå, gissningsvis
eldast inmatad effekt upp i resistansen hos lindingstråden.

Det fina med flyback-convertern är att man inte har några magnetiseringsförluster.. En väldigt komponentsnål variant.

Testa först utan reglerkrets, utan reglera pulsbredden för hand hos switchtransistorn, för att mäta och trimma in..

Själv är jag inte alls speciellt haj på flyback -principen, så återkom gärna med dina resultat i tråden

När induktansen mättas säg punkten över 10 ampere så tappar man induktansen i strömområdet där över i spolen och därmed så rusar strömmen kvickt på väldigt kort tid och helt plötsligt avsätts ansenlig energi i transformatorlindningen och trasistorn i form av värme - inte bra alltså.


titt i oscilloskop där man kör för hårt på induktansen så skulle strömmen se ut något liknande (fasen att det inte tillåts någon typ av SVG eller liknande vektorgrafik i dessa forum)
temperaturen på trafon kan man mäta i slutet av sin design för att verifiera att allt verkar OK (givetvis under full belastning) - men inget som kan visa på den enskilda strömrurningen per period - till sådant duger bara oscilloskop och strömmätningsmotstånd. (om du gör en sådan själv mha bit tunn koppartråd, se till och linda bifilärt på spolsommen så att 'motståndet' inte blir induktiv - ger så konstiga mätningar annars, detta av egen erfarenhet...)

Att tänka på är att B-mättnad (B-sat) är ofta definierad till samma punkt induktans som om spolen var luftlindad utan magnetisk kärna. I praktiken måste man ligga bra bit under B-sat - och som Elfas blad säger som tumregel för för ferriter så bör maximala flödestäthete ligga max 50 mT för frekvenser runt 100 KHz, men i detalj givetvis bestäms av den valda magnetmaterialet.

[/code]

En mycket bra intro till flyback här:

http://powerelectronics.com/mag/Keith%2 ... 202003.pdf

www.powerint.com har mycket bra application notes.

En ETD 49, 21 varv och en demagnetiseringslindning på lämpligt antal varv, litz-tråd behövs inte för 30 kHz iaf. Demagnetiseringslindningen kör du som vanligt, fast med lämpligt antal varv, där n1/n3 = Dmax (n1 är primärlindningsvarvtalet, n3 är demagnetiseringsvarvtalet och Dmax är maximala pulskvoten som kommer att förekomma normalt)

Har gjort en labb med mycket liknande förutsättningar som din. Samma effekt och inspänningsområde, tom samma utspänning (har jag för mig)

Millox: Man behöver ingen avmagnetiseringslinding på en flyback, själva principen är att avmagnetiserigen går direkt till lasten, det är så man flyttar energi från primär till sekundären, magnetisera luftgapet, avmagnitisera till lasten ...

Marta:
- Jo, jag tror det är en generell sanning att större kärna ger bättre verkningsgrad, förutsatt att man efteroptimerar lindning och frekvens. Gör man inte det kan det bli sämre, om än det i de flesta fall blir bättre även här. Gäller alla elmaskiner, stora som små.

lizerdboy:
Det brukar inte vara så meningsfullt att ge formler i ett diskussionsforum, men en måsta alla ha i ryggmärgen:

För flödestätheten i ett luftgap gäller

B = u0 * I * / L , [ Tesla, Ampere, meter]

om permeabiliteten i kärnan är oändligt stor. Om inte, så ger formeln i alla fall en övre gräns för B.

u0 = 4*pi*e-7 Vs/Am
I = antalet amperevarv.
L = Luftgapets längd.

ex: 1 mm luftgap ger 0.125 Tesla vid 100 amperevarv.

Johan.o: Sanning med modifikation. Du behöver inte demagnitiseringslindningen för en flybacks funktion, men under utvecklingsstadiet behöver du absolut och definitivt en demagnetiseringslindning så att du inte smäller sönder saker och ting. Tro mig, vi trodde också att vi kunde klara oss utan den men några småtabbar bara gjorde att vi fick byta mer än nödvändigt... Jag tänkte det alltså som en skyddsfunktion under utvecklingen och inget annat.

Ahaa.. ok.
Men påverkar man inte flybackens funktion då?
Istället för att avmagnetiseringen går ut till lasten så kommer den även gå ut via av.mag lindningen..

Den begränsar bara den maximala pulskvoten. Vilket är anledningen till att man har det antal var som jag beskrev ovan(och som jag tror jag räknade rätt på)

Avmagnetiseringsspolen kopplar du till spänningskällan antar jag, man får ju då se till att man ha ett spänningsaggregat som klarar av att mata tillbaka effekten till nätet då.. Eller hade ni en resistor eller annat som fick elda upp effekten?

edit: Sista

Att ha en avmagneticeringsspole på något färre varv än primären är ingen dum skyddsåtgärd - iallafall i utvecklingsfasen då icke fungerande feedback med rusning etc. ger väldigt höga spänningar annars och det blir ryk

kom ihåg att lindningsvarvet skall välas så att spänningen över magneticeringslindingen är något under matningsspänningen när utgångslindningen håller tänkt spänning ut. - det blir att räkna volt per varv sas.


är kondensatorn på matningssidan typ 10-100 ggr större än motsvarande energin som lagras i trafom per puls så behöver man inte bekymra sig om energin som matas bakåt via avmagnetiseringsspolen då det kanske bara handlar om delar till några volts rippel.