Svenska ElektronikForumet

Titta på EagleSpirit's inlägg längst ner på den sidan. Där finns schema och förklaring på hur det fungerar. Plattorna använder alltså induktion.

Tyvärr är det flera länkar och bilder i tråden som inte vill visas, men jag har det mesta sparat på dator. Ska se om jag hittar dem.

Farnell har ofta det man vill ha, bra pris oxå.
Dom säljer tyvärr bara till företag, jag har dock lyckats handla där ändå men det går i regel inte.
AEDR-8300-1K2 för 75LPI
AEDR-8300-1P2 för 150LPI

Elfa
Det är nog en äldre modell men funkar på samma sätt, onödigt dyr.

Principen är att signalerna ut (2 st) ändrar sig i takt med linjerna på linjärstippan (codestrip).
Databladet beskriver hur det funkar, annars kan du söka på quadrature.

Hur du sen använder denna quadrature-signal till något vettigt är upp till dig.
Om du inte ska använda en µkontroller blir det "bökigt" och framför allt oflexibelt.

Citera inte senaste inlägget, det är emot reglerna.

Kan någon motivera någorlunda väl varför min lösning inte kommer att fungera?

Tack på förhand

JimmyAndersson skrev:Titta på EagleSpirit's inlägg längst ner på den sidan. Där finns schema och förklaring på hur det fungerar. Plattorna använder alltså induktion.

Tyvärr är det flera länkar och bilder i tråden som inte vill visas, men jag har det mesta sparat på dator. Ska se om jag hittar dem.

Ok så om man kopplar som i bilden (del c) ) så kommer vridningen av kondensatorn (för det är väl en vridkondensator?) visas i utspänningen?

JimmyAndersson skrev:Titta på EagleSpirit's inlägg längst ner på den sidan. Där finns schema och förklaring på hur det fungerar. Plattorna använder alltså induktion.

Plattorna använder inte induktion! Utan det är kapacitansen som man mäter!!
Två parallellt liggande plattor funkar ju som en kondensator. Genom att dela upp plattorna i områden kan man skapa kondensatorer vars kapacitans är en funktion av vinkeln mellan den rörliga och fasta skivan.
Genom att mäta kapacitansen kan man sedan räkna fram vinkeln. Det är dock mycket små kapacitanser det rör sig om (pF) så det är inte helt enkelt, men ändå görbart.

ChaN's sida måste besökas... Han är grym!!
sida

nova skrev:Kan någon motivera någorlunda väl varför min lösning inte kommer att fungera?

Ingen vågar svara... Det kan bero på att din beskrivning inte är helt solklar.
Om du menar att du vill använda en roterande generator (min tolkning av din konstruktion) som ger olika spänning beroende på hur snabbt den snurrar och ska använda den signalen för att integrera fram positionen så har du flera problem:

1. Signalen kommer med stor sannolikhet inte vara exakt linjär med farten även om det är väldigt nära linjärt.

2. Vid acceleration gissar jag att man kan få en viss tröghet som gör att signalen "släpar efter lite".

3. Om den roterar väldigt långsamt är det risk att signalen den ger är för svag för att ge utslag i integrerings-kretsen.

Det ger upphov till att den väldigt snabbt kommer "glida" lite, alltså positionen blir fel.

Om det går att använda en roterande sensor så har jag precis testat AS5040 som mäter absolutorienteringen av en liten magnet med 1024 steg.

Se tråd

Chribbe76 skrev:

nova skrev:Kan någon motivera någorlunda väl varför min lösning inte kommer att fungera?

Ingen vågar svara... Det kan bero på att din beskrivning inte är helt solklar.
Om du menar att du vill använda en roterande generator (min tolkning av din konstruktion) som ger olika spänning beroende på hur snabbt den snurrar och ska använda den signalen för att integrera fram positionen så har du flera problem:

1. Signalen kommer med stor sannolikhet inte vara exakt linjär med farten även om det är väldigt nära linjärt.

2. Vid acceleration gissar jag att man kan få en viss tröghet som gör att signalen "släpar efter lite".

3. Om den roterar väldigt långsamt är det risk att signalen den ger är för svag för att ge utslag i integrerings-kretsen.

Det ger upphov till att den väldigt snabbt kommer "glida" lite, alltså positionen blir fel.

Tack så mycket för svaret!

Ok, men låt oss för enkelhetens skull betrakta en linjärt rörlig givare.
Dvs, en spole kring en järnkärna, där spolen förs längs denna.
Vid "minsta rörelse" så kommer en spänning induceras, som sedan integreras med op. förstärkaren.
Förflyttningen kommer om jag minns rätt (räknade på detta i våras) att vara proportionell mot denna integral. Den modell som användes innebar inte grova approximationer som i sin tur resulterade i linearitet utan situationen är linjär.(annars vet jag inte vad du menar skulle bli icke-linjärt, iof gällde det en roterande sensor)

Förstår inte riktigt vad du menar med acceleration, förmodligen något i kretsarna som inte hänger med? För någon mekanisk effekt i uppställningen eller någon sorts fördröjning i spolen vore väl osannolikt?

Så om proportionalitet gäller så kommer väldigt små rörelser motsvara för små spänningar (koppling till brus?) som inte registreras, vilket leder till fel i instrumentet. Men frågan är vad "minsta rörelse" betyder ovan. Man kanske kan konstruera en tillräckligt noggrann uppställning ändå. Som jag nämnde krävs upplösning på 0,1mm (helst 0,01 som skjutmått)

Personligen tror jag på en felkälla i stil med punkt 3 som du nämnde, dvs mindre brus (vad det nu skulle vara) eller små rörelser, men kan kanske lösas genom regelbunden kalibrering, som nollningsknappen på skjutmått.

Nova, de flesta skjutmått verkar bygga på att mäta kapacitansskillnader och inte inducerad spänning. Det finns visst induktiva skjutmått, men det är enklare med kapacitiva.

Titta lite på länkarna ovan så förstår du säkert principen bakom de kapacitiva givarna...

Andax:
"Plattorna använder inte induktion! Utan det är kapacitansen som man mäter!!"

Hoppsan. Du har förstås helt rätt. Jag var nog inte allt för pigg den natten.

Jimmy, jag vet hur det är när man sitter uppe och labbar hela nätterna... ...man domnar bort bitvis!

Får man verkligen induktion när en spole förflyttas längs med en järnkärna?
Jag trodde att man måste ha att magnetfält för det.