Svenska ElektronikForumet

Något om EM34 vs sovjetiska 6E5S: https://www.radiomuseum.org/forum/repla ... _6e5c.html

Plasmadisplejer går heller inte av för hackor: http://m.bareille.free.fr/vu-in13/vumeter_in13.htm

Har nog kvar något IN 9 nu blev man ju sugen...

IN 13 är dock mycket enklare att bygga med.

Edit, IN 13 har en tredje tråd som IN 9 saknar.

Finns det inte nån tråd om nån som bygger med sådana ?

Jag finner den inte heller, men IN 13 var ju mycket populära en tid.
(Det är ett vanligt bargraf Neonrör)

Glenn skrev: ↑29 augusti 2025, 14:39:03 Finns det inte nån tråd om nån som bygger med sådana ?

Min länk! Och videon!

Fast jag tänkte på här på EF.

Jag har byggt den där VU-metern med IN-13 men ännu inte sjösatt den. Rören är nån dryg dm långa och man måste ju ha en låda som passar.

HUGGBÄVERN skrev: ↑29 augusti 2025, 14:15:57Plasmadisplejer går heller inte av för hackor

Slits sådana plasmagrejer?

Gasplasma som satt i släpbara datorer omkring 1990, typiskt Torhiba 3100/3200/5200 och vad de hette och alla snarlika nonameburkar, och även äldre såsom Ercisson-OEM:ade Panasonic-släpdatorn från tidigare 80-tal, lär väl lida av att displayen till slut blir dålig. Har inte fattat helt vad som händer, och undrar också om man kan öppna upp dem, vakuumsuga och fylla med rätt gas ifall fel innehåll har läckt in eller ut?

"Magiska ögon" slits olika beroende på hur de är uppbyggda. De riktigt gamla tappade ljuset snabbt. De som liknar ett vanligt rör med ett belagt fält på insidan av glaset håller längre. Det sägs bero på om beläggningen kan nås av metalljoner, eller elektronerna böjs så hårt att de mycket tyngre jonerna inte kan följa med.

Gamla svartvita bildrör hade elektronkanonen lite snedställd och en magnet kallad jonfälla som böjde elektronerna mot skärmen medan jonerna träffade glaset.

Sänk inte glödspänningen och tro röret håller längre då. Resultatet blir motsatt. Färre fria elektroner leder till att metalljoner rycks bort från katoden. Det både förgiftar fosforn och utarmar katodens emissionshöjande ytbehandling. Rör tar nästan aldrig slut av att glödtråden brister. Det är vanligtvis förlorad emission som får dem att krokna.


IN-9 har endast två anslutningar. De kunde komma i ett läge där ljuspelaren släppte och flöt fritt längs röret. De fanns med både neon och argon som gav en lila färg.

IN-13 har en tredje elektrod som skall anslutas till HV+ genom ett stort motstånd. Denna håller då kvar ljuspelaren där den skall vara.

De gasfyllda rören slits genom att gasjonerna slår loss metall från katoden, kallas "sputter". Det får katoden att bokstavligen nötas bort. Materialet fälls ut på annan plats så glaset mörknar. Kan även bli överledning.

Vissa neonrör innehåller Hg. Det får dem att hålla tiofalt längre då det gäller nixies. Hg som nöts bort kan fällas ut på katoden igen. Bl.a. IN1 och IN4 är utan Hg, sägs ha varit avsedda för slutna miljöer där luften måste skyddas.
Hur det förhåller sig med Hg i indikatorpelarna vet jag inte.