Svenska ElektronikForumet

Vet inte om det var softube eller något annat företag, men det kan ha varit dom. Har för mig att jag läste om några som helt enkelt gjorde spice-simuleringar av kretscheman av gamla kända/upphausade rörförstärkare. Utifrån det gjorde de en DSP-modell. Grejen var väl att de hade automatiserat processen på något sätt så att det skulle gå snabbt och effektivt att karakterisera och samla resultat från spice-simulering till DSP-modellen.

tecno: Förlåt att jag döpte om honom (Matti Ottala). Vad syftar du på när du säger "Religon"?

babbage: Jag vet vad du menar. Känner inte igen namnet Softube, men deras logga ser bekant ut, så de kan ha varit de som gjorde detta. (Det lär ju inte finnas så många svenska företag som pysslar med detta på den här nivån..)


Det här med att härma t.ex rör med dsp har funnits i några år nu.
Jag har både datorplugins och rena dsp-burkar med rör-emulering. På enstaka instrument i en mix kan man knappt höra skillnaden på den mest välgjorda och orginalen. Visst, en kopia är alltid sämre än sitt orginal, men dessa prylar används faktiskt flitigt i studios världen över.

Det finns förresten ett ganska nytt polskt företag som är ruggigt bra på att ta fram mjukvara som låter som klassiska kompressorer och preamps. Allt eftersom datorerna blir snabbare och ljudkorten blir bättre så kommer säkert dps-varianterna och datoreffekterna att bli allt bättre. Samtidigt kommer man titta i backspegeln och konstatera att det man tidigare tyckte lät som "äkta rör" mer lät som en blek kopia. Så har det alltid varit. Det klassiska Rhodes-pianot uppfattades till en början som en exakt kopia av en flygel. Nu för tiden tycker de flesta att det låter som en blandning mellan elpiano och gitarr. Ett helt eget ljud med andra ord.

Sedan finns det förstås rena digitalt skapade ljud som låter nästan identiskt med analoga/akustiska instrument. Ta bara flöjterna, basarna och pukorna i FM-synthar som Yamaha DX7 till exempel. De har funnits i 20 år och fortfarande är det svårt att höra skillnad på dessa och de "riktiga" varianterna.

Jjag har lite svårt att se finessen med att emulera dist, det är ju perfektion som är målet och alla ofullkomligheter är av ondo och skall elimineras så långt det är rimligt.

Syntar kan aldrig låta som riktiga instrument, det är helt enkelt omöjligt. Nu talar jag om klassisk musik, det är kanske annrolunda när det gäller moderna oljud. De är redan så mekaniserade att det inte hörs skillnad.

Angående ljud och religion så finns det ju s.k. guldöron som köper de mest otroliga produker till priser som kräver 10-exponent för att få plats på kvittot. Just Matti Ottala tycker jag har en hel del vettigt att säga, men det finns ju sådant som är ren vidskeplighet och närmast kan beskrivas som religiös tro. Efter att CD kom och markjnaden för alla påhäng till vinylsvarvar kollapsade så har det dykt upp de mest otroliga saker. Alla dessa magiska kablar o.dyl, det är riktigt komiskt att läsa en kabeltest... .

Det är sant att synthar aldrig kan låta som riktiga instrument, men jag har många gånger "lurat" yrkes-musiker och ljudtekniker som trott att jag använt riktiga trummor och stråkar. Om några år kommer man höra att ljuden inte lät så äkta, men allt hänger ju på vilka referenser som finns nu. Därför skulle jag lugnt kunna utmana vem som helst på ett lyssningstest mellan en riktig tvärflöjt och en FM-synthskapad tvärflöjt.

Exempel 1: Visste ni att över 70% av stråkarna i film-musik är samplade stråkar? Många av ljuden (fotsteg mm) är digitalt inspelade efteråt.

Exempel 2: Lyssna på bandet Kent's skivor. Visst låter det som de har bra trumljud? Trummisen låter ju riktigt säker. Det roliga är att de senare skivornas trummor är fusk. Trumljuden är digitalt inspelade, isärklippta och ihopsatta för att låta bättre. Än så länge har jag inte hört något negativt om deras trummor. Tvärt om; det är många som berömmer deras trummis...


Men det gäller ju att ta simuleringar för vad det är: Det är inte orginal, det är ett alternativ till orginalet. Det som gör det mer eller mindre likt orginalet beror mycket på vad man jämför med. För att citera min "läromästare" Michael B Tretow: "Det finns stunder då min trogna gamla Dolby låter lort, men det finns stunder då den låter brilljant".

Det finns ju så mycket stolliga apparater och kablar som ska göra ljudet bättre. Tretow använder helt vanliga startkablar (för bilar) som högtalarkablar. Köpta på en helt vanlig bensinmack! De ger en fantastisk ljudåtergivning, trots att kablarna inte är neonblå eller heter "Monstercable".....

Hifi är ett område med mycket kostigheter...sant. Ett område fullt av subjektivt tyckande. Men frågan är hur objektiv man verkligen kan vara.

Låt såga att man mäter upp frekvenssvep med två olika högtalare å kollar resultatet. Jag är inte HELT säker på att den högtalare som hade den rakaste frekvenskurvan självklart är "den bästa"..eller i alla fall kommer bli mitt val. Det kan ju visa sig att det är helt andra parametrar som är avgörande. T ex transientförmåga mm.

Dessutom är nog olika egenskaper olika viktigt från individ till individ. Jag lyssnade på en högtalare som blev "testvinnare" i hifi & Musik, särskilt imponerad av dom blev jag inte. Säkerligen så lyssnade jag på dessa högtalare under helt andra betingelser än "Hifi & Musik" hade vid sitt lyssningstest. Testvinnare KAN vara ett bra val - men inte alltid

Jag anser också att man inte skalll stirra sig blind på parametersiffror i datablad för hifiprodukter. Jag kommer fortfarande ihåg denna "sifferjakt" som rådde under 70- och 80-talet, där många tillverkare skördade oförtjänt stor framgång på marknaden.

OJ nu blev det mycket OT...igen. Till ämnet.

Jag tror att den enkla uppbyggnaden som många rörförstärkare har - är en delförklaring till att de låter bra. Utan en massa korrigeringar å annat som skalll "rätta till" fel. Sen finns det ju å andra sidan transistorförstärkare av ypperlig kvalité - och dåliga rörförstärkar med för den delen. Enkla sanningar är nog tyvärr sällsynta.

JimmyAndersson skrev:Fritzell:
En rörmikrofon fungerar på ungefär samma sätt som...

Jaha där ser man, så det sitter alltså en massa elektronik i finare studiomikrofoner? Antar att dessa rörmicar också behöver en separat, ganska hög spänning ansluten för att fungera med

+48v är vad jag brukar köra i fantommatningen till mickar som behöver det iaf...

Ofta har rörmickar en egen burk vid sidan om med transformator. Ibland sitter det även en mikrofonförstärkare i dessa burkar. Vet däremot inte hur mycket spänning som skickas till rörmickar.

Fortsätter på temat fantommatning:
Det finns två olika varianter på kopplingar i XLR-kontakter. Minns inte om den "konstiga" är brittisk eller hur det nu var. Har man t.ex mickar och kablar av båda sorterna (eller stöter på en mick eller kabel man inte använt tidigare) så kan det vara en god idé att kolla vad det är för sort. Fel kabel till fel mick ger oftast bara fasfel-liknande ljud, eller så är det helt tyst, förutsatt att man inte använder fantommatning. Använder man +48V med en kabel av "den andra standarden" som dessutom är obalanserad till en mick med den "vanliga standarden" så steker man i bästa fall bara en säkring. Finns det ingen säkring så steker man något annat.

För att avrunda fantommatning-skolan:
Koppla in/ur micken när fatommatningen är avstängd.


Off-topic..

Hhehe japp 48V har jag också hört talas om och det är väl standardvärde (?).
Det är intressant med mikrofoner och inspelning och sånt. Hittade för ett tag sen en gammal dynamisk mic av okänt fabrikat (Står Hi-Mike UD103 på den). Iallafall så byggde jag ihop en liten mikpreamp av en opförstärkare och kör det på line-in i datorn, blir faktiskt ganska hyffsad kvalitet

Nåiallafall tillbaka till Offtopicämnet Fantomkopplingen används väl bara för att man ska kunna skicka ut spänning på en enkel 3-ledare? Det vill säga att man lägger lika mycket spänning på bägge anslutningarna till micen så ligger audiosignalen överlagrad. Sedan används denna spänning till lokala förstärkare och sånt då alltså ? Okej, för det är väl ofta bättre att ha micförstärkare så tidigt som möjligt så tar det upp mindre brus antar jag...

evert2 skrev:Hifi är ett område med mycket kostigheter...sant. Ett område fullt av subjektivt tyckande. Men frågan är hur objektiv man verkligen kan vara.

Objektiv kan man väl vara såtillvida att man mäter och testar förstärkare och högtalare och får någon form av testresultat och jämföra dessa.

Om man går över till lyssningsupplevelsen så är den synnerligen individuell. Så som jag uppfattar ljud gör troligen ingen av er som läser detta. Då det enligt mig beror på rummet där man lyssnar, hur man mår och eventuella hörselskador eller hörselnedsättningar.

Jag skulle nog vilja påstå att när det gäller ljud är det helt individuellt vad som är bra ljud och inte. Sedan finns det ju sådant som låter illa i vad det än spelas på, men det är en annan sak men lika individuellt.


Har följt den här tråden med intresse. Skulle gärna vilja bygga mig en rörförstärkare men förkunskaper saknas helt på området ljud. Jag lyssnar på det som är bra och min 15+ år stereo fungerar finfint för mina behov.

Det blev visst mycket OffTopic, men men.

MicaelKarlsson:
Det är sant. Mätresultaten är helt objektiva. Men vilka mätdata som är relevanta att jämföra kan vara helt individuellt.

Fritzell: Jo 48V är standardvärdet, men det brukar fungera en bra bit under den spänningen också. Jag har kört mickar på 36V. Fungerar fint, men de flesta mickar börjar tappa kraft om spänningen hamnar under 30V. Har sett någonstans att specifikationen för fantommatning är mellan 12V och 48V, så det finns säkert mickar som klarar sig med lite spänning.


Mikrofonförstärkarna är bra att ha så "nära" micken som möjligt. Visserligen ger de flesta mickar en balanserad signal så mycket av störningarna försvinner, men det är ju alltid bra att vara på den säkra sidan.

En kondensatormikrofon är ju en sorts kondensator. För att förstärka den signalen ger man micken en spänning. Det är den kortaste förklaring jag kan komma på.


Kul att det är så många ljud-intresserade på forumet!


En parantes:
Såg att jag var lite otydlig när jag förklarade hur bandmickar är gjorda: De fungerar ungefär som kondensatormickar, men där rör sig "bandet" i ett magnetfält.

Kan någon säga om detta är a. en klass-A förstärkare b. om det är vettig?

http://www.vellemanusa.com/us/enu/produ ... ?id=350535

Min uppfattning av rör vs transistorer är att transistorförstärkare är överlägsna på att exakt återge den signal de får in. Rörförstärkare däremot färgar ljudet (hög distortion = färgning) på ett sätt som många uppskattar. Så lite orättvist mot transistorförstärkarna så låter de "sämre" i mångas öron, trots (eller eg. pga.) att de är bättre på att göra det det ska dvs. exakt (ofärgat) återge insignalen.

Rör ger säkert också många en "retro"-känsla som också gör att de uppskattas mer. Man har lärt sig hur låtarna låter med "rör färg" och tycker att det låter konstigt med det ofärgade ljudet från välbyggda transistorsteg.

Sen har vi de frikyrkligt religösa, de inbillningssjuka och de direkt bindgalna lämmlarna som slaviskt följer sina regilösa ledare t.ex. svalanderkulten (http://www.svalander.se/). De inbillar sig brahet om det som har fet prislapp, ser gediget ut och godkäns av deras sekt. De tror slaviskt på sin inbillning och blir för all del lyckliga på det. Om de köper en signalkabel för 10'000 så inbillar de sig att det låter bättre och eftersom det i deras huvud verkligen låter bättre så får dom ju på sätt och vis valuta för pengarna.

Mycket beror helt säkert på hur man är van vid att det skall låta. Jag tycker att mina Bostan Acoustics T1030 låter alldeles fantastiskt, medan andra tycker att Dali är bättre. Generellt så har jag en aversion till basreflexlådor och speciellt sådana som har bakåtriktade hål. Det blir alldeles för känsligt för placering.

Min förstärkare som jag har just nu är det nog många som tvekar att kalla HiFi. Det är Philps TDA1514 integrerade effektsteg och före dessa bara en omkopplarlåda och volympot. De kretsarna klarar en hel del om man inte vräker på massor av spänning för att få mesta möjliga toppeffekt.

D/A är BurrBrown PCM63 och även deras interpolationsfilter. Även ström/spänning omvandlarna och analogt filter är BurrBrown, deras OPA42. Det låter enormt mycket bättre än alla moderna 1-bit hackelsemaskiner.