Svenska ElektronikForumet

Aha, DEN kondingen. Men sådan har jag använt mig av någpon gång. Jag tänkte mig en liten skiten konding över LEDen för att den inte skulle flimra med 50 (eller 1000) Hz.

Värdet på kondingen är lätt att räkna ut. Man vet hur mycket ström man vill ha igenom och hur stor spänning som ska landa över kondingen. Man vet ju kondingens impedans - Zc - och räknar lätt som en pannkaka ut lämpligt värde på C. Elementärt skulle jag nog säga. Och man slipper som MadModder-mannen skriver, massa värmeförluster.

MadModder skrev:Ang. kondensatorn. Den tar inte bort flimmer...
Om du driver direkt på 230V, då behöver du en konding om du inte ska elda upp en jäkla massa onödig effekt i motståndet.
Kapacitiv spänningsdelning kan du läsa på lite om. Man utnyttjar den 90-gradiga förskjutningen mellan ström och spännning som blir, och det blir knappt någon värmeutveckling alls i slutänden. Det mesta av spänningen ligger över kondensatorn, och det går max 20mA genom lysdioden trots 1kΩ.
Runt 20V drivs lysdioden med där kan jag tänka mig. Har inte räknat på det. Det är nog mindre ändå. Motståndet används mest för att det inte ska bli en strömrusning vid tillslag,, och då döda både konding och lysdiod.
Detta används i varenda billig LED-lampa, digitala uttagstimers, fjärrstyrda eluttag mm. Det sitter inga transformatorer i dessa...

Om du sätter 47k i serie med en lysdiod och driver med 230V, så utvecklas lite drygt 1W i motståndet. Varmt...

Här kan du räkna lite. Lite väl komplicerat för en lysdiod dock.
Det är kondensatorn som bestämmer strömmen.

Den där kretsen är bara intressant om man ska driva nåt svagströmt som inte är petbar typ nåt digitalt, en LED behöver inte drivas så komplicerat.

Lite väl komplicerat för en lysdiod dock.

Amen!

Jag vill alltså ha 5mA RMS nånstans genom lysdioden och jag har själv tagit upp exemplet med att jag nyttjar en enda LED med ett litet förkopplingsmotstånd rätt över 230VAC.

Det är denna koppling som är referensen för vad vi diskuterar, dvs att LED inte tål mer än, vad sa du 5V?, i backriktningen.

Jag kan köpa två lösningar jag fått av Er dvs att man antingen nyttjar två LED antiparallellt eller att man nyttjar en diod också, jag tvivlar dock av erfarenhet på att detta är nödvändigt men jag kan ändå köpa den lösningen.

Jag är väl medveten om kapacitiv spänningsdelning för jag har t.ex byggt oscilloskop med dito prober...

Vad är då egentligen problemet?

Det eldas upp för mycket effekt i förkopplingsmotståndet, säger Ni.

Vi räknar lite på det.

Först antar vi LED + diod dvs helvågslikriktning:

230V/5mA=47k och 230V^2/47k=1,1W dvs två vanliga hederliga 100k/0,6W i parallell räcker.

Sen antar vi min lösning som uppenbarligen fungerar trots vad databladen tycks säga dvs en ensam LED och därmed halvvågslikriktning (där Urms=A/2):

230V/sqrt(2)/5mA=33k och effektutvecklingen blir 230^2/(2*33k)=0,8W (2st på 68k/0,6W blir således perfekt).

Ser förresten att 47k/0,6W klarar sig, ska komma ihåg det till nästa gång

Så vad är problemet?

Jag tycker i alla fall att varma motstånd inte är nåt problem.

MEN det är intressant med kapacitiv spänningsdelning, har aldrig tänkt på det i dessa sammanhang.

Fast kapacitiv spänningsdelning var det knappast tal om i den kretsen jag skrattade åt (fanns ju liksom bara en konding ).

Och nån flimmer-cancellering handlade det ju inte heller om.

Men jag måste erkänna att jag missade betydelsen av kondingens relativt höga reaktans (som därmed får ner motståndsvärdet och dess värmeutveckling), jag tyckte mest att vi har ju redan AC in så varför blockera för DC?

Det finns inget jag riktigt kan och då uppenbarligen inte ens basal elektronik som jag faktiskt är utbildad inom

Samtidigt har jag nog gjort klart att varken kondingen eller den antiparallella dioden egentligen behövs.

MVH/Roger
PS
Jag fattar inte vart dom får villkoret wRC>2 ifrån.

En konding, ett motstånd, en förbrukare. I den första bilden jag la upp. Drygt 210V ligger över kondingen, resten över motståndet ( och lite över lysdioden). Det är en kapacitiv spänningsdelning.
Komponenterna tar varsin del av spänningen.
Du kan sätta 100k parallellt med lysdioderna så ser det också ut som en spänningsdelare från skolboken.

Mycket snack och lite verkstad ....

Du hade ju tänkt att dra ner spänningen till någon sorts SMPS med kondingar enligt massa uträkningar, så jag förstår inte vari problemen består idag.
Å andra sidan är det kanske inte helt genomtänkt att dra 230VAC ner till en krets där du ändå kanske måste ha lågspänning till mottagarsidan.

Om du nu har massa 9VAC väggvårtor, släng in en 2-kronors likriktarbrygga och ett lagom motstånd så har du ju löst problemet.

MadModder skrev:En konding, ett motstånd, en förbrukare. I den första bilden jag la upp. Drygt 210V ligger över kondingen, resten över motståndet ( och lite över lysdioden). Det är en kapacitiv spänningsdelning.
Komponenterna tar varsin del av spänningen.
Du kan sätta 100k parallellt med lysdioderna så ser det också ut som en spänningsdelare från skolboken.

Det är pinsamt alltihop egentligen det här

Med kapacitiv spänningsdelning trodde jag du menade spänningsfördelningen över två kondingar i serie.

En RC-länk har jag dock aldrig betraktat med benämningen kapacitiv spänningsdelare, för mig är det en RC-länk (Hög-pass eller Låg-pass).

Fast man kan kalla det för kapacitiv spänningsdelning om man vill, för kondensatorn har reaktans och motståndet resistans som tillsammans vektoriellt (pga 90 graders fasskillnad) adderas till en impedans och flyter det då en ström genom båda dessa komponenter så motsvaras kateterna's spänningar kondensatorns respektive motståndets spänning varvid man får en spännings(för)delning.

Istället för att skratta åt kondensatorn borde jag nu skratta åt motståndet, för varför ska det vara där?

Hela strömmen kan ju styras av kondensatorns reaktans, har Ni ju nu lärt mig så varför ynka 1k i serie?

Den andra kretsen har jag däremot börjat gilla

Rl fattar jag dock inte vad den är bra för, formeln med w/wo=2 är också skum men det faktum att OM man kan köra petsäkert så kan man få ut ganska mycket ström ur det där arrangemanget, ty kondingen bestämmer ju det (även om lasten nog behöver vara rätt konstant) detta samtidigt som man slipper min favoritkomponent, trafo.

MVH/Roger
PS
Jag är nog mer av en teoretiker än en praktiker, fast det gagnar min experimentlusta

Jag tänker inte alltid igenom det jag säger

Min ursprungliga tanke med ovan var att jag skulle ta en av mina dussintal 12VAC väggvårtor och driva lysdioden MEN plötsligt slog det mig att på mottagarsidan måste jag ha DC ändå.

Så jag har nu konstruerat en liten krets som nyttjar en av mina 12VAC väggvårtor men likriktar den via en 1N4002-brygga (som jag också har alldeles för många av) för utspänningen ska ju vara en pendlande DC från LDR.

Jag har byggt in en känslighetstrimmer för LDR vars exakta benämning och därmed data än så länge är okänd samtidigt som jag maximerat strömmen till teoretiska 50mA genom LDR.

Jag är lite orolig för att bakgrundsbelysning kan påverka för mycket så jag har implementerat en krympslangsinkapsling där jag tänker mig att den V-formade plåten går ner i krympslangen och styr däri ljusintensiteten hos LDR, tror det kan funka rätt bra faktiskt för det räcker med ett litet hål för plåten att sticka ner i och däri kan man ju sedan ha LED/LDR-arrangemanget, eller vad tror Ni?

MVH/Roger
PS
En sak som inte oroar mig men är nåt att kanske tänka på är att LDR_OUT ej kommer vara linjär.

Du har helt rätt i att motståndet kanske inte behövs för lysdiodens eget bästa om man avpassar med rätt kondensator. Nu har ju iofs en lysdiod teoretiskt sett inget motstånd så lite vill man nog ha.
Men när man slår till spänningen till det hela har ju inget stabiliserat sig då det är noll överallt, och slår man då till på en vågtopp kan du tänka dig vilken strömspik det blir. Därav seriemotstånd.

En tanke som slog mig var att använda en LM317 och låta LDR styra
utspänningen direkt från den variabla regulatorn, fast det förutsätter en DC-motor
förstås

MadModder skrev:Du har helt rätt i att motståndet kanske inte behövs för lysdiodens eget bästa om man avpassar med rätt kondensator. Nu har ju iofs en lysdiod teoretiskt sett inget motstånd så lite vill man nog ha.
Men när man slår till spänningen till det hela har ju inget stabiliserat sig då det är noll överallt, och slår man då till på en vågtopp kan du tänka dig vilken strömspik det blir. Därav seriemotstånd.

Det där glömmer man lätt, kondensatorers transienta egenskaper dcvs om man som du säger slår på spänningen vid en vågtopp så mår nog in LED så bra av det men samtidigt tycker jag inte 230V/1k skyddar speciellt mycket heller i så fall.

Och eftersom din krets funkar så kanske det är nåt vi missar?

Eller tål en LED 230mA peak en kort stund?

Vad är annars den dynamiska resistansen hos en LED?

10 Ohm, nåt väl?

Utan det "ynkliga" motståndet skulle således transienten bli 23A

MVH/Roger

YD1150 skrev:En tanke som slog mig var att använda en LM317 och låta LDR styra
utspänningen direkt från den variabla regulatorn, fast det förutsätter en DC-motor
förstås

Okej, LDR måste då sitta mellan GND och ADJ,

När det sitter där kommer mörker innebära högre utspänning dvs jag måste göra ett inverterat V och det vill jag inte.

Men på nåt sätt vill jag som sagt även styra en triac.

Har funderat lite kring optokopplare för visst kan dom vara hyfsat linjära?

Då skulle man kunna sätta en optokopplare med dess optotrissa överst, om man säger, med ett motstånd från gate till "backe", men vänta nu då blir den ju enkelsidig dvs mer likt en tyristor.

Annars är tanken att optotrissan blir definitionen av en transistor dvs transfer resistor.

Men jag vet inte, jag vet bara att jag vill kunna styra min borrmaskin med pedalen också.

MVH/Roger
PS
Slår mig nu att den faktiskt kan sitta mellan VCC och ADJ också.

Vänta lite, den här ide'n du har YD1150 är ju genial för jag kan ju driva DC-motorn direkt, frågan är som sagt bara vad vi gör med borrmaskinen.

Men sätt LDR mellan Vout och ADJ istället då och ha ett fast motstånd mellan ADJ och GND.

Det här ska jag bygga

Måste bara klura lite på borrmaskinsstyrningen också, finns det möjligtvis (linjära) optokopplare med två optotrissor antiparallellt?

Tack YD1150 och tack MadModder för era tips och vägledningar!

MVH/Roger
PS
Eller kanske man kan nyttja två optokoppare där ena har emittern uppåt och andra emittern neråt? Fast vad tål optotrissor i backriktningen? Jag kan ju liksom inte sätta en skyddsdiod i det fallet för då tänds triac tidigt åt ena hållet men kontrollerat åt andra hållet. En diod i serie, då? Fast hur fördelar sig spänningen då i backriktningen? En diod i serie plus ett relativt högohmigt motstånd över optotrissan, då? Då blir ju dioden att ta "smällen" i backriktningen och man kan nyttja två optokopplare på det sättet jag nämner. Problem solved

Du kan alltid använda en "optokopplare" med LDR i din triacregulator . (Kör hårt med LDR!)
Finns analog överföring av signaler med optokopplare med en LED och två fotodioder/transistorer
en ger ut signalen och den andra går tillbaka till en op-koppling som återkoppling för att
linjarisera det hela.

Har sett lösningar med glödlampa/glimlampa och LDR i ljusorgel från 70-talet.
Blir väl inte så snabb konstruktion men för motorkontroll så räcker det säkert.

Du är mycket intressant YD1150 med dina lösningsförslag!

För visst tusan kan jag nyttja en LDR för triacstyrning

Du ligger alltid steget före mig och jag gillar det, en sann inspirationskälla är du!

MVH/Roger
PS
Jag ska mycket snart plocka upp mitt tafatta rör-radio projekt som du så tacksamt hjälpt mig med, fastnat för mycket med Eagle i typ ett år. Är så trött på Eagle att jag kan spy

Jag undrar lite vad zenerdioden gör där parallellt med trimpoten?