Att avverka material snabbt

[ghost_rider]

Jag satt och funderade lite på en sak, om man vill plana en yta ner till 5mm av 10 så fort som möjligt

Vad är bäst

1. Att köra djupa pass på lägre matning
2. Köra mindre pass, men fortare matning
3. kommer det gå lika fort?

[säter]

Vid en given spindeleffekt, går det snabbast att hålla matningen så hög som möjligt.
Dubblerad matning höjer inte effekten lika mycket som dubblerat skärdjup.

Sedan kan vara det andra saker som styr, stabillitet t.ex.

[ghost_rider]

Ok så vid 'optimala' förhållande är det snabbare att köra mer på djupet än mindre djup och snabbare matning?

[säter]

Tvärtom.

[labmaster]

Säter har redan svarat att det är bättre med mindre skärdjup och snabbare matning. Är det aluminium måste du dessutom se till att ha tillfredställande kylning. Speciellt om du kör med HSS. Detta gäller naturligtvis också med HSS vid fräsning i stål.

Dessutom skall man tänka på följande:

"In milling, you want to avoid thick chips on exit, which leads to edge failure and poor tool life. What you want is a thick chip on entrance, and a thin chip on exit. The process should ensure the smallest chip thickness possible when exiting the cut".

Så här ungefär:

goldenrule_thick_to_thin.jpg

[dar303]

Intressant! (och egentligen ganska självklart) Hur säger man till sin CAM-mjukvara att göra det, heter tekniken något specifikt på engelska som man kan kolla upp?

[ylle]

Optimalt för vertygslivslängd och avverkning är enligt sandvikens film på utube är att gå med 2/3dels ingrepp för att få dom spåner som labmaster skriver om. För enbart livslängd 2/3 eller 1/4dels ingrepp, att ligga på 1/2 är absolut sämst då skäret går in "planast" mot ytan och med högsta hastighet. Helt ingrepp är inte heller bra då det blir motskär i början, man ska alltid köra medskär.
Ibland kan motskär gå bättre, om det är en maskin som är glapp eller att det vill hugga men det tar på verktyget.


Sen får man köra lite efter hur stadig maskin man har, är det en lillasyster eller liknande tror jag på litet skärdjup. Håll ett finger på motor/huvudet så känner du hur det går.

[Shargo]

Medfräsning heter på engelska "climb milling" och motfräsning "conventional milling"

(I vissa CAM-program får du styra detta själv genom kombinationer av verktygsrotation, startposition, vilken sida som ska bearbetas och rörelseriktning.)

Sandviks instruktionsvideor på Youtube rekomenderas varmt.

[ghost_rider]

Brukar man inte alltid rekomendera motfräsning?

[thewho]

Bara med (slitna) maskiner som har (relativt) stora vändglapp.

[Walle]

Det axiella ingreppet står inte i direkt relation till matningshastigheten, utan det är snarare maskinens stabilitet, spindeleffekten och hur mycket verktyget klarar som bestämmer hur mycket man måste gå ned i matningshastighet när man ökar det axiella ingreppet. Med en tillräckligt stark spindel och maskin samt i övrigt goda omständigheter (som en stabil uppspänning och ett material med bra skäregenskaper) bör du hålla samma matningshatsighet när du ökar det axiella ingreppet upp til runt 2/3 av fräsens diameter eller mer om det är en riktigt kraftig fräs med kort utstick. Gäller vid radiellt ingrepp mindre än 50%, vid större radiellt ingrepp kan det bli nödvändig att sänka matningshatigheten redan efter halva diametern i skärdjup.

Vid mindre radiellt ingrepp än 30-40% bör man även ta "chip thinning" med in beräkningen. Man strävar ju efter att hålla ett visst "chip load" (spåntjocklek, typ), och vid litet radiellt ingrepp så blir spånorna tunnare, och man bör därför mata snabbare.

Fräser man med fullradiefräsar och kör med litet axiellt ingrepp (ingrepp mindre än fräsens radie) måste man också ta hänsyn till att verktygets effektiva diameter är mindre än den verkliga diametern. Alltså behövs högre spindelvarv för att behålla korrekt ythastighet på den yttre periferin av skäret. Resten av skäret kommer naturligtvis hålla "för låg" ythastighet (jämfört med den optimala uthastigheten), det ligger ju liksom i radiefräsens natur.

Jag kör mycket 3D-fräsningar, och kör där idag helt olika strategier för roughing och finishing. För roughing kör jag normalt med den största möjliga pinnfräsen som kommer ner acceptabelt mycket i "dalarna", och jag brukar köra med MasterCAMs "optirough" vilket innebär att den börjar fräsa på största möjliga djup, för att utnyttja så mycket av skären som möjligt. Sedan kör den pass med mindre och mindre skärdjup för att rensa ur profilen så gott som möjligt. Här brukar matningshastigheterna vara förhållandevis låga, ofta mellan 500-800 mm/m om jag kör med en 16-20 mm pinnfräs. Det är ett effektivt sätt att göra av med mycket material snabbt.

Sedan kör jag ett "rest roughing"-pass med en medelstor radiefräs (ofta 16 mm), och eftersom det blir förhållandevis små ingrepp så är matningshastigheten betydligt högre, ofta runt 1200-1500 mm/m. Och sist kommer finpasset, även där kör jag med största möjliga radiefräs, men ofta blir den rätt liten, som 8 mm. Med ett radiellt ingrepp på ca 1mm så räcker dock inte högsta spindelhastigheten på den maskinen jag kör med nu, så det får bli mellan 5000 och 6000 rpm. Då ligger matningshastigheten på omkring 3000-4000 mm/m beroende på radiellt ingrepp.

Har man en maskin med klenare spindel men högre varvtal så är det absolut bättre att köra mindre axiellt ingrepp och mata snabbare. Kolla på HSM på tuben.

Vad det gäller att plana ner ytor så är det naturligtvis bäst med så stort verktyg som möjligt. Allra bäst är att kunna plana hela materialets bredd i ett pass. Kör jag i lättskuren aluminium brukar jag köra med en 80mm planfräs med verktygsinserts, ofta på runt 3000 varv och runt 800 mm/minut med ca 4 mm axiellt ingrepp. Men jag funderar på att bygga en flycutter, planverktyg med bara ett skär.

Ursäkta att det blev en novell på en enkel fråga, jag råkade snöa in lite

Edit: ursäkta också eventuella stavfel, skriver på min telefon, och den har en tendens att "korrigera" korrekta ord så de blir fel. T.ex "matnigshastighet" vill den gärna att set ska stå.

Edit igen: det jag skriver om hur man bör justera matningshastigheter baserat på radiellt ingrepp bygger på sådant jag har läst på internet och testat i en stabil VMC. Med mindre stabila maskiner får man ofta ta det lugnare. Dock är det bra att hålla allt måttligt belastat om man har en maskin med markant glapp.

[Krille Krokodil]

Tillverkarna har verktygsserier som är optimerade för olika strategier. Eftersom att vi har direktdrivna höghastighetsspindlar med väldigt lågt vridmoment kör jag ofta planing med en liten D32 högmatningskrabba, skärdjupet är under 1 mm men matningen ligger på 3500 mm/min. Har man däremot gott om vrid kan man gå åt andra hållet, Seco/Sandvik har ju goa krabbor med 80 skär etc. som man tar allt i både bredd och djup på en passering.

Du kan ju ladda ner tillverkarnas beräkningsprogram och leka lite med, tex:

http://www.secotools.com/en/Global/Serv ... ter-Guide/

[Micke_71]

Det är svårt att säga att det ena alltid är bättre men inte sällan är högmatningsfräsning bättre. Men det kräver då en sådan fräskropp, det funkar inge bra med en traditionell fräs med 90graders plattlägen.

Jag har länkat till en filmsnutt jag spelade in för några år sedan flera gånger förut. Här kör vi i uddeholm impax supreme med 4500 i bordmatning och 1.5mm i skärdjup med en 100mm highfeedare/dykfräs. Verktygslängden är väl någonstans runt 400-500mm. Att matningen låg på 4500 är bara för att vi ville ha ordentlig livslängd på skären. Det hade säkerligen gått o köra 6000-8000 också.



Att köra 4,5mm i skärdjup med 1500 i matning hade inte varit o tänka på, inte ens med 500 i matning. Så där är högmatningsfräsningen oslagbart.