Handskavning

[grym]

man gör två och planar dom mot varandra

[ds77]

jag har bestämt för mig att man skulle använda tre, men det är bara teoretiska kunskaper...

[GiK]

Hur får man planskivan plan?

Om Du menar, att man inte har en plan skiva att utgå från.
Jo den övningen slapp vi på verkstads skolan, men man använder sig av tre
olika planskivor som inte är skavda fån början.
Sen jobbar man sig igenom, A mot B, B mot C, C mot A.
När man jobbat en god stund har man tre stycken "plana" gjutjärns-skivor.

Men det fans alltid en "plan planskiva" som vi använde på skolan till våra egna
skivor.

Som 17-åring var man ganska stolt när man gick hem med "sin egen" planskiva.
Planheten på den skivan hade man 100 koll på!

[PeterH]

Ni som hållit på, hur länge får man skava egentligen? Beror naturligtvis på hur noggrannt man vill ha det, men för att få ett acceptabelt resultat? 1 timme eller 1 vecka?

[grym]

beror ju på hur bra de är från början och hur stort, och om man kan jobba på ett bra sätt eller inte

tänk på att du måste jobba med rätt tryck vinkel och snitts i metallen, och märka mot planskiva ganska ofta

så en större bit är riktigt jobbigt att hantera

säg att det tar en 8 timmar att finskava in en kvadratmeter som hadde slipad yta, för den som kan och det är bra förhållande

[choppertony]

Nu när man vet hur man gör en planskiva plan. Så undrar jag hur man gör en fräs.... Jo man använder en svarv och en fräs... Men för att göra dom? Jo då får man använda en svarv och en fräs....
Men innan den första svarven och fräsen fanns. Hur gjorde man då? Jo,,,,, Man formade handen som en liten pil.
Den tekniken kan Job Anderson berätta om

[GiK]

@choppertony


Jag förstår inte riktigt Ditt resonemang.

Skavning används för att få "stor kontaktyta".
Slitaget blir mindre, hållfastheten bättre.

Det är lätt att tänka såhär:

Det kan vara ett mycket litet spel mellan två nya
detaljer. Men efter en viss tids användning ökar
spelet på grund av "slitage".

Gör i stället delarna lite för stora och skav in dom.
Då får man ett mycket litet spel och ett litet "slitage"
som förändrar spelet på sikt.

Kugghjul "maskin skavs" ofta om kraven är stora t.ex.


Men det är bra om man skiljer "hand skavt" från "maskin skavt".
Skavning är en spånskärande bearbetning precis som svarning,
slipning och fräsning. Och varje metod har sin "nisch".

[Ronny]

OT(?): Kom att tänka på C.E. Johanssons passbitar (kombinationsmåttsats). Hur tillverkas/tillverkades dessa?
Jag kan nog googla fram svaret själv men här finns säkert folk med specialistkunskaper i ämnet.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Passbit

[Cano]

De slipas och poleras.
Enligt en fysiklärare som jag har haft så ska man inte ha dom ihopsatta länge, då ytan är så fin att atomer vandrar mellan bitarna vilket får dom att tappa mått och fastna ihop.

[lgrfbs]

Vad jag har fått lära mig är att Carl Edvard Johansson slipade fram sina passbitar på en ombyggd symaskin och att man alltid ska torka bort skräp & olja innan man använder passbitarna samt de ska vridas in på plats.

"C.E. Johansson efter många diskussioner med det Svenska patentverket, som först vägrat godkänna det som en uppfinning med hänvisning till att måttsatser redan var kända..."
http://sv.wikipedia.org/wiki/Carl_Edvard_Johansson
Varför känns detta igen... verkar som patentverket måste kärva, så fort det inte förstår en ny uppfinning.

[GiK]

Vad jag har fått lära mig är att Carl Edvard Johansson slipade fram sina passbitar på en ombyggd symaskin och att man alltid ska torka bort skräp & olja innan man använder passbitarna samt de ska vridas in på plats.

Exakt så har jag också fått lära mig ang. passbitar.

Dessa passbita förenklade livet för verkstads industrin radikalt. Carl Edvard Johanssons
uppfinning är genialisk, "passbitar" som går att sätta ihop till vilket mått som helst.

Att han sedan använt en "symaskin" visar bara att killen "tänkt till" lite extra.

[jesper]

Visst var det smart. Har själv lekt med en sån sats en gång.
Men - hur kunde han slipa till den noggranhet? Micrometermått? Eller hur gjorde han? Och hur kalibrerade han sin mätutrustning?
Det är hela tiden något hönan och ägget dilemma.

[Ronny]

(Saxat från http://www.tekniskamuseet.se/1/1926.html)
För att tillverka stålbitarna hade C.E. Johansson byggt om sin frus symaskin och satte dit en roterande slipskiva. Metallbitarna fick ett varmt kemikaliebad för att göra stål stabilt. Det fanns också en speciell mätapparat som han inte visade för någon. Vi vet fortfarande inte hur han lyckades ge sina stålbitar så pass exakta mått.


Jag förstår att det handlar om slipning och polering för att få hög ytjämnhet men det jag skulle vilja veta är hur
C.E. uppnådde absolutnoggrannheten i passbitarnas längd. Vilken referens kan karln ha använt?
Optiska metoder? Elektrotekniska metoder?

Bilden nedan visar 36 st. passbitar som hålls samman "via adhesion".


http://en.wikipedia.org/wiki/File:Gauge ... hesion.jpg

[Ronny]

cypher: Ursäkta att jag snodde tråden och avvek från trådämnet "Handskavning"...

Mitt första inlägg OT(?) och resten av inläggen fram till detta borde kanske flyttas in i kategorin "Material / Bearbetning" eller
"Mätinstrument / Verktyg" och en ny tråd med namnet "C.E. Johanssons kombinationsmåttsats".

[GiK]

Låt mig bar ta detta också cypher.

Men - hur kunde han slipa till den noggranhet? Micrometermått? Eller hur gjorde han? Och hur kalibrerade han sin mätutrustning?

Nää, man hade "tolkar" för olika mått, som var av mycket hög precision.
Det var inte precision Carl Edvard Johansson uppfann.
Men med Carl Edvard Johanssons uppfinning behövde varje verkstad
bara "en låda" med passbitar. Och så kunde man kalibrera vilket mått
helst. Även om det gick åt, som ovan 36 st passbitar.
Innan hade man en kalibrerad tolk för i stort sett varje mått. Eller
åtminstone en för varje mikrometer. Och det blir både dyrt och knöligt
att hantera.

Det kanske låter konstigt. Men i serieproduktion användes inte högprecisions
instrument så ofta som man tror. Man jobbar med "gå och stopp tolkar".
Då förstår man att Carl Edvard Johanssons uppfinning var epokgörande.


EDIT
Justera en liten miss bara.