Vad är skillnaden på kondensator på 10 volt med tex 50 volt.

[orvar-e]

Vad hur skiljer sig en elektrolyt kondensator med märkspänning tex 10 volt med en som har 50 volt som märkspänning. Ju högre spänning dessto större kondensator om vi utgår från samma kapacitansvärde det går ju att se med blotta ögat. Är det tjockare membran i mellan folien/plattorna eller?
Om man har fin likspänning, och kopplar polerna rätt så lär väl en konding märkt 10 volt klara bra mycket högre spänning än så?

[TomasL]

Det kan skilja rätt mycket i uppbyggnaden, och nej en 10V konding klarar max 10V + några enstaka %, står i databladet

[orvar-e]

okej ..... lärde mig under några lärorika år i skolan att elektrolytare inte gillar att bli polvända. Dom smäller och stinker apa.

Men jag trodde att dom fixad högre spänning om den var fin, men bara märkspänningen om det finns störning i den, tex max nån viss frekvens ......?

[psynoise]

Nu har du nog vänt på det, det är spänningsfallet över kondensatorn som gäller, ju högre frekvens ju lägre spänningsfall.

[janaf]

Kondingar klarar (DC) märkspänningen, men om det finns rippel så är ju toppvärdet högre och det kan man inte räkna med att dom klarar. Det varierar väldigt mycket mellan olika typer av kondingar hur dom är specade och vilka marginaler man behöver. En del elektrolyter är specificerade för drift spänning med en viss specificerad maximal rippel ovanpå.

Det har inte med kvalité att göra hur mycket dom tål, men med storleken. En konding som klarar 50V är betydligt större än en som klarar 10V med samma kapacitans. Det sker fortfarande utveckling där, dom blir mindre och mindre med samma värden för övrigt. Inre motsåndet / impedansen minskar också och därmed ökar den maximalt användbara rippelströmmen (som värmer upp kondingarna).

[HUGGBÄVERN]

I elektrolytkondingen består ena polen av ett aluminiumfolie och det andra av en saltlösning. Dessa båda "folier" isoleras från varandra av aluminiumoxiden på aluminiumfoliets yta. Denna yta är dessutom etsad så den är ojämn vilket ökar kondensatorplattornas yta = högre kapacitans.

Lägger du spänning, på rätt håll, på kondensatorn ökar oxidskiktets tjocklek till en bekvämlighetsnivå, och vänder du spänningen fel minskar skiktets tjocklek, du får strömrusning, elektrolyten kokar och POFF, kondingen exploderar. Elektrolytsoppan är dessutom otrevlig - något man hantar med stor respekt.

Det fanns en tid när t ex RIFA hade lite dålig koll på processerna och tillverkade kondingar som alla klarade specarna, vilket innebar att man gladeligt kunde köra med högre spänningar än vad som var stämplat på bägaren. Idag gäller något helt annat. Den erfarne komponentingenjören (min kompis, som dessutom har elektrolyterfarenhet) säger att man rekommendar att man ligger på max 85-90% av märkspänningen på kondensatorn, dvs en 100V elektrolyt är lagom att spänningsätta upp till 85-90V. Max! Sedan blir den varm och då minskar livslängden avsevärt.

[orvar-e]

Mycket intressant ..... visste inte hur en elektrolytare var uppbyggd.
Förlorar man nått på att använda en spänningsmässigt överdimensionerad kondensator, förutom att den tar mer plats och kostar mer?

[HUGGBÄVERN]

Det finns idéer om att du måste dimensionera så lyten stämmer med spänningen, men sådana FYSIKALISKA begränsningar har inte noterats.

[xxargs]

I allafall förr så gick det att formera om kondingarna för högre spänning genom att höja spänningen en bit utöver märkspänningen och ström börja rusa - såg man till att strömmen var begränsad till väldigt lågt värde så att kondingen inte blev varm så kunde man trissa upp spänningen sakta men säkert - men då på bekostnaden att kapacitansen sjunker i motsvarande grad som spänningståligheten ökar.

kondingar som har stått väldigt länge med bleeder-resistor (i tex gamla nätaggregat) och även utan dito, kan dra ganska mycket läckström (tom. så att de blir varma) dom första timmarna även vid spänningar bit under dess märkspänning och om de tänker haverera alls så är det just under dom första timmarna /dygnet efter påslag, om grejorna har stått oanvända väldigt länge (typ åratal)

[HUGGBÄVERN]

Det har säkert gått att trissa ellyter så de klarar högre värden, men idag är processtoleranserna så små att det är en balansgång på slak och såpad lina att försöka. Småvärden (spänning, kapacitans) är inte dyra och stora värden sitter ofta kritiska kretsar där ett haveri gör ont.