Har för mig att det fanns två typer av interface till 5 1/4" floppydiskar.
En äldre med två kablar förutom spänningsmatning samt en nyare, samma som 3,5" floppys.
Vad hette den äldre typen.
Olika typer av Floppy interface
-
Mickecarlsson
- EF Sponsor
- Inlägg: 3834
- Blev medlem: 15 april 2017, 18:06:15
- Ort: Malmö
- Kontakt:
Re: Olika typer av Floppy interface
Vad jag kommer ihåg så har floppyinterfacen bara haft en kabel, däremot gamla MFM-hårddiskar hade två kablar.
Re: Olika typer av Floppy interface
Min minnesbild också, men inte haft mycket att göra med annat än PC från 80-tal och framåt.
5 1/4" floppyna hade väl kortkant medan 3,5 hade IDC-don. Sen fick man ha adapter för nåndera, om inte kabeln hade dubbla don.
5 1/4" floppyna hade väl kortkant medan 3,5 hade IDC-don. Sen fick man ha adapter för nåndera, om inte kabeln hade dubbla don.
Re: Olika typer av Floppy interface
Ja, MFM, RLL och tror även ESDI har två kablar, floppy har en.
MFM/RLL och floppy använder båda 34-poliga kablar med vissa ledare växlade för en av diskarna i PC-kompatibla maskiner, men dumt nog så är det olika stift som växlas så den växlade kontakten funkar inte om man tagit fel kabel.
De första PC-maskinerna hade kantkontakt på floppykontrollern, senare har de cirka alltid haft stiftlist.
8"-drivear har däremot 50-polig kontakt.
Det finns/fanns drivear med andra kontaktdon. Har haft en Philips 5.25"-drive med 50-polig kontakt, på 80-talet på den tiden det var cirka omöjligt att få tag på information om man inte var såpass enveten att man ringde runt till olika företag och inte gav sig förrän man fick svar. Det finns/fanns även 3.5"-drivear med 26-polig kontakt, där man bara skalat bort ett antal onödiga stift. Bärbara burkar brukade också ha specialkabel/kontakt för floppyn, för att spara plats.
MFM/RLL och floppy använder båda 34-poliga kablar med vissa ledare växlade för en av diskarna i PC-kompatibla maskiner, men dumt nog så är det olika stift som växlas så den växlade kontakten funkar inte om man tagit fel kabel.
De första PC-maskinerna hade kantkontakt på floppykontrollern, senare har de cirka alltid haft stiftlist.
8"-drivear har däremot 50-polig kontakt.
Det finns/fanns drivear med andra kontaktdon. Har haft en Philips 5.25"-drive med 50-polig kontakt, på 80-talet på den tiden det var cirka omöjligt att få tag på information om man inte var såpass enveten att man ringde runt till olika företag och inte gav sig förrän man fick svar. Det finns/fanns även 3.5"-drivear med 26-polig kontakt, där man bara skalat bort ett antal onödiga stift. Bärbara burkar brukade också ha specialkabel/kontakt för floppyn, för att spara plats.
-
Quetzalcoatl
- Inlägg: 26
- Blev medlem: 19 maj 2023, 15:34:47
Re: Olika typer av Floppy interface
Minns att jag en gång i tiden hade en 3,5" floppydrive med 50-polig SCSI kontakt.
Jag testade den på SCSI-bussen och fastställde att allt funkade som det skulle, sen sålde jag den. Tyckte det var en märkligt menlös och dyr lösning på något problem jag inte kunde föreställa mig vad det var.
Jag testade den på SCSI-bussen och fastställde att allt funkade som det skulle, sen sålde jag den. Tyckte det var en märkligt menlös och dyr lösning på något problem jag inte kunde föreställa mig vad det var.
Re: Olika typer av Floppy interface
Många minidatorer förr i tiden hade bara SCSI, och då behövde man en SCSI-Floppy, tror att det även var så på vissa Amigor, men kan ha fel, Amigafolket här får bekräfta.
SCSI var den tidens USB, och faktum är att FireWire, USB och SATA är baserat på SCSI protokollet och till viss del kompatibelt, du kan till exempelvis plugga in en SATA disk till en SAS-kontroller ihop med nativa SCSI-diskar, dock går det inte göra tvärtom.
SCSI var den tidens USB, och faktum är att FireWire, USB och SATA är baserat på SCSI protokollet och till viss del kompatibelt, du kan till exempelvis plugga in en SATA disk till en SAS-kontroller ihop med nativa SCSI-diskar, dock går det inte göra tvärtom.
Re: Olika typer av Floppy interface
Amiga hade visserligen SCSI antingen inbyggt (Amiga 3000 och några towervarianter) eller som tillbehör (i princip alla andra modeller), men floppy anslöts med ungefär vanligt shugart/PC 34-pinnars interface. Enda skillnaden var att Amiga har pinnar både för ready som på en DD-drive och disk change som på en HD-drive. Dessa signaler sitter fritt ur minnet på pin 2 och 34, minns inte vilken som är vilken. På PC-diskdrives med bygel för att välja ready eller disk change så kan man ibland bara ansluta respektive ände av byglingsfältet till 2 och 34.
En tråkig grej var att Commodores usla ledning från mitten av 80-talet och framåt snålade så när de tog fram uppdaterat chipset för Amiga (AGA) så gjorde de ingen ny version av kretsen (Paula) som hanterar ljud, serieport, floppy och kanske nåt mer, så det kom aldrig nån kontroller som klarar datahastigheten från vanliga HD-diskdrives. Commodores lösning var att köpa in specialgjorda diskdrives som snurrar med halva hastigheten för HD-disketter. Dessa satt enbart i vissa av toppmodellerna (A3000, A4000 och säkert en del towermodeller). "Man kan göra så, men det är inte rätt". Det hade varit riktigt nice med uppdatering för alla tre av floppy (HD med vanliga PC-mässiga diskdrives), serieport (fifo eller kanske än bättre DMA-kanal för serieporten vore nice, hårdvaran klarar i sig ca 900kbps (med extremt kort kabel, 230kbps med vanlig flera meter lång nollmodemkabel) men för att köra höga hastigheter så måste man polla porten konstant), och uppdaterat ljud (med de chipset som klarar 31kHz h-synk så kan man visserligen köra uppåt ca 60kHz samplingsfrekvens, men i 15kHz-TV-kompatibelt bildläge så är max samplingsfrekvens ca 30-31kHz (dubbla h-synk för bilden)), d.v.s. så att man alltid kan köra högre samplingsfrekves och åtminstone ett hårdvaruläge som kombinerar de fyra kanalerna till två 16-bit-kanaler (man kan nästan spela upp 16-bit-ljud genom att sätta ena 8-bit-kanalen på max volym och den andra på min volym, och göra detta för två par för stereo, det ger motsvarande cirka 14 bitars upplösning och låter visserligen bättre än de flesta brusiga PC-ljudkort från den tiden, men ändå).
Floppy med SCSI användes t.ex. i VAX-maskiner. Har en sån liggandes i bra-att-ha-samlingarna. Ett kort med dels SCSI-kontakt och dels vanlig 34-polig kontakt, och dels en vanlig floppy med 34-polig kontakt. Minns att jag provkörde nog det på en Amiga, men hittade inget enkelt sätt för datorn att slå av drivemotorn och dessutom så var SCSI-interfacekortet från anno dazumal så den både väsnades och värmde i onödan. Annars lite kul grel.
Har haft vad jag tror är en liknande SCSI-adapter i en extern 5.25"-floppylåda som jag tror var märkt Wang. Vad jag minns fick jag aldrig den att prata SCSI, men den kan ju ha varit trasig innan de hamnade på loppis. Färgmässigt så var den lådan en perfekt match till Amiga CD32 btw
Ett "problem" med floppy var väl att de flesta floppykontrollerkretsar togs fram i en tidsålder då ingen tänkt att mikrodatorer skulle ha multitasking och liknande, och i bästa fall kunde de använda nån extern DMA-grej men ingen sån krets hade inbyggt minne för att läsa/skriva ens en hel sektor utan extern hårdvara/mjukvara var alltid tvungen att läsa ur data i den takt den kom in (och vice versa vid skrivning). Detta var säkert ett gott skäl till att t.ex. DEC/VAX körde en såndär SCSI-grej. Mer universal än att ta fram ett kort med ungefär lika mycket hårdvara fast som enbart passar en viss av alla deras olika bussarkitekturer. Ur detta perspektiv hade ju Amiga en stor fördel eftersom den var byggt med en för ändamålet designad DMA-kontroller så det var bara att lägga på en till adressräknare och tillhörande arbitreringslogik för en till DMA-kanal när de redan hade kaneler för sex bitplan, åtta sprites, fyra ljudkanaler, en kanal för co-processorn som ungefär exekverar en slags avancerade displaylistor och fyra kanaler till blitterfunktionen i DMA-kontrollerkretsen. (Reservation för att jag kanske glömt nån). Jag skulle ärligt talat tro att detta inte kostade mer kretsyta än att bygga en konventionell dator. Som jämförelse så har Amigahårdvaran inget sätt att komma ihåg var bilden startar i minnet, den bara fortsätter hämta DMA-data där adressärknarna råkade stå på föregående bildruta om inget nollställer dem. Däremot startas coprocessorn om varje bildruta/fält och normalt så skriver den värden i adressregistren för bilden. Eftersom DMA-kontrollern måste kunna göra en överföring i en cykel så är det en separat adressbuss till customkretsarna och eftersom coprocessorn är inbyggd i DMA-kontrollern så sker läsning av parameter till instruktion från minnet och skrivning av denna parameter till customkrets i samma cykel. Minns inte exakt hur instruktionerna ser ut men eftersom man som mest kan ha 2M minne som customkretsarna kan adressera men databussen är 16-bitas så lär det väl vara två busscykler för att göra en sån operation, där början på första läsningen är instruktion och slutet är första delen av datan, och nästa cykel är resten av datan. Jag kan minnas fel. Jämför en konventioellt byggd mikrodator som ändå måste ha DMA för att visa bild och för att spara på hårdvara så har den ofta de övre adressbitarna fasta eller ställbara av användaren för vad bilden ligger, medan de undre är en räknare som alltid nollställds för varje bildruta/fält. Ta t.ex. C64 som exempel, en textlägesbild tar 1000 bytes och en bitmappad bild tar 8000 bytes, och därför går det bara att ha startadress för textläge på jämna 1024-steg och bitmappar på jämna 8192-steg, medan på Amiga kan bild starta på exakt valfri adress i minnet. Speciellt när samma minne kan användas för vanliga applikationer och OS:et är multitaskanade och allokerar minne dynamiskt så är det väldigt smidigt att slippa padding. Tänk själv vilken paddig eller vilka fragmenterade luckor som skulle uppstå om man var tvungen att ha jämna startadresser, speciellt för PAL-lägena med 256 rader snarare än 200 raders vertikal upplösning varpå t.ex. 640*256 tar en bit mer än en jämn tvåpotens, så stegen hade varit 128k per styck för 640*256 i 16 färger (max datamängd för en bild).
En tråkig grej var att Commodores usla ledning från mitten av 80-talet och framåt snålade så när de tog fram uppdaterat chipset för Amiga (AGA) så gjorde de ingen ny version av kretsen (Paula) som hanterar ljud, serieport, floppy och kanske nåt mer, så det kom aldrig nån kontroller som klarar datahastigheten från vanliga HD-diskdrives. Commodores lösning var att köpa in specialgjorda diskdrives som snurrar med halva hastigheten för HD-disketter. Dessa satt enbart i vissa av toppmodellerna (A3000, A4000 och säkert en del towermodeller). "Man kan göra så, men det är inte rätt". Det hade varit riktigt nice med uppdatering för alla tre av floppy (HD med vanliga PC-mässiga diskdrives), serieport (fifo eller kanske än bättre DMA-kanal för serieporten vore nice, hårdvaran klarar i sig ca 900kbps (med extremt kort kabel, 230kbps med vanlig flera meter lång nollmodemkabel) men för att köra höga hastigheter så måste man polla porten konstant), och uppdaterat ljud (med de chipset som klarar 31kHz h-synk så kan man visserligen köra uppåt ca 60kHz samplingsfrekvens, men i 15kHz-TV-kompatibelt bildläge så är max samplingsfrekvens ca 30-31kHz (dubbla h-synk för bilden)), d.v.s. så att man alltid kan köra högre samplingsfrekves och åtminstone ett hårdvaruläge som kombinerar de fyra kanalerna till två 16-bit-kanaler (man kan nästan spela upp 16-bit-ljud genom att sätta ena 8-bit-kanalen på max volym och den andra på min volym, och göra detta för två par för stereo, det ger motsvarande cirka 14 bitars upplösning och låter visserligen bättre än de flesta brusiga PC-ljudkort från den tiden, men ändå).
Floppy med SCSI användes t.ex. i VAX-maskiner. Har en sån liggandes i bra-att-ha-samlingarna. Ett kort med dels SCSI-kontakt och dels vanlig 34-polig kontakt, och dels en vanlig floppy med 34-polig kontakt. Minns att jag provkörde nog det på en Amiga, men hittade inget enkelt sätt för datorn att slå av drivemotorn och dessutom så var SCSI-interfacekortet från anno dazumal så den både väsnades och värmde i onödan. Annars lite kul grel.
Har haft vad jag tror är en liknande SCSI-adapter i en extern 5.25"-floppylåda som jag tror var märkt Wang. Vad jag minns fick jag aldrig den att prata SCSI, men den kan ju ha varit trasig innan de hamnade på loppis. Färgmässigt så var den lådan en perfekt match till Amiga CD32 btw
Ett "problem" med floppy var väl att de flesta floppykontrollerkretsar togs fram i en tidsålder då ingen tänkt att mikrodatorer skulle ha multitasking och liknande, och i bästa fall kunde de använda nån extern DMA-grej men ingen sån krets hade inbyggt minne för att läsa/skriva ens en hel sektor utan extern hårdvara/mjukvara var alltid tvungen att läsa ur data i den takt den kom in (och vice versa vid skrivning). Detta var säkert ett gott skäl till att t.ex. DEC/VAX körde en såndär SCSI-grej. Mer universal än att ta fram ett kort med ungefär lika mycket hårdvara fast som enbart passar en viss av alla deras olika bussarkitekturer. Ur detta perspektiv hade ju Amiga en stor fördel eftersom den var byggt med en för ändamålet designad DMA-kontroller så det var bara att lägga på en till adressräknare och tillhörande arbitreringslogik för en till DMA-kanal när de redan hade kaneler för sex bitplan, åtta sprites, fyra ljudkanaler, en kanal för co-processorn som ungefär exekverar en slags avancerade displaylistor och fyra kanaler till blitterfunktionen i DMA-kontrollerkretsen. (Reservation för att jag kanske glömt nån). Jag skulle ärligt talat tro att detta inte kostade mer kretsyta än att bygga en konventionell dator. Som jämförelse så har Amigahårdvaran inget sätt att komma ihåg var bilden startar i minnet, den bara fortsätter hämta DMA-data där adressärknarna råkade stå på föregående bildruta om inget nollställer dem. Däremot startas coprocessorn om varje bildruta/fält och normalt så skriver den värden i adressregistren för bilden. Eftersom DMA-kontrollern måste kunna göra en överföring i en cykel så är det en separat adressbuss till customkretsarna och eftersom coprocessorn är inbyggd i DMA-kontrollern så sker läsning av parameter till instruktion från minnet och skrivning av denna parameter till customkrets i samma cykel. Minns inte exakt hur instruktionerna ser ut men eftersom man som mest kan ha 2M minne som customkretsarna kan adressera men databussen är 16-bitas så lär det väl vara två busscykler för att göra en sån operation, där början på första läsningen är instruktion och slutet är första delen av datan, och nästa cykel är resten av datan. Jag kan minnas fel. Jämför en konventioellt byggd mikrodator som ändå måste ha DMA för att visa bild och för att spara på hårdvara så har den ofta de övre adressbitarna fasta eller ställbara av användaren för vad bilden ligger, medan de undre är en räknare som alltid nollställds för varje bildruta/fält. Ta t.ex. C64 som exempel, en textlägesbild tar 1000 bytes och en bitmappad bild tar 8000 bytes, och därför går det bara att ha startadress för textläge på jämna 1024-steg och bitmappar på jämna 8192-steg, medan på Amiga kan bild starta på exakt valfri adress i minnet. Speciellt när samma minne kan användas för vanliga applikationer och OS:et är multitaskanade och allokerar minne dynamiskt så är det väldigt smidigt att slippa padding. Tänk själv vilken paddig eller vilka fragmenterade luckor som skulle uppstå om man var tvungen att ha jämna startadresser, speciellt för PAL-lägena med 256 rader snarare än 200 raders vertikal upplösning varpå t.ex. 640*256 tar en bit mer än en jämn tvåpotens, så stegen hade varit 128k per styck för 640*256 i 16 färger (max datamängd för en bild).
