Vattenmantlad kökspanna med ackumulatortank och styrning

[Mindmapper]

Möjligen är jag gammalmodig, men jag gillar fortfarande lödkoppligar bäst där man kan använda dem.
Skärringskopplingar är svårare att få täta tycker jag men de funkar annars helt ok.
Jag brukar köra lindrev och linolja.
Finns väl en uppsjö pastor, fett och annat nuförtiden men jag vet inte hur bra de är när det gått ett par årtionden (teflontejp är väl sådär inget jag litar helt på för vatten, men funkar väl för saker där det spelar mindre roll, som fix av friliggande dushkranar och liknande), det jag bygger vill jag skall hålla i åtminstone 50 år så att ingen behöver fundera mer på det sedan annat än om man behöver bygga om av andra orsaker, det är extremt trist när gamla rör börjar gå sönder och spruta vatten, det är därför jag inte gillar stålrör något vidare.
.
.
.

Det absolut bästa att skarva med är presskopplingar. Inte så lätt att få tag på för lekmän. Har tur och får låna en tång från en kompis när jag har behövt.
Lin är definitivt en höjdare. Fast allt sånt är ju också beroende på att man kan använda det man håller på med. För en som inte hållit på med lindrev kanske något annat är bättre.

[danei]

Lin är inte svårt, men tar lite tid.

[TomasL]

En annan mycket viktig sak, när man har fastbränsleeldning som det handlar om här man MÅSTE ha ett öppet expansionskärl.
Man får inte använda ett slutet kärl.
Dock, om man monterar en sk överströmningsventil så an det vara tillåtet med slutet kärl. Dock är jag osäker på om det i detta fallet går att använda en överströmningsventil.
Orsaken är att, om pannan går i kok, vilket är lätt hänt vid vedeldning, så skall det inte kunna bli något övertryck i systemet.
Har man ett slutet kärl, så klarar inte säkerhetsventilerna av den trycksänkning som är nödvändig, och det som händer är att panna, radiatorer spricker, eller exploderar.
Det öppna expansionskärlet kan problemfritt hantera detta.
Överströmningsventilens funktion är att spola kallvatten genom pannan när temperaturen blir för hög, men detta förutsätter då att det finns inbyggda slingor eller inbyggd beredare för tappvarmvatten.

Dock, Slutet kärl och överströmningsventil är en rätt dålig och dyr nödlösning, då det kan bli rätt mycket vatten som spolas ut i avloppet, och ventilen är inte helt billig.

Så, sätt ett öppet expansionskärl på vinden, dra ut krycka genom taket, och ett skvallerrör till lämpligt ställe där du har golvbrunn.
Se till att kärlet är väl isolerat så det inte fryser sönder, alternativt kan man ha cirkulation genom kärlet.

Lin kräver en viss teknik för att det skall bli tätt.

[grym]

syrventi finns för vedeldning, man kan ha den i pannan med, som nödkylning

[TomasL]

Ja, exakt, det jag skrev https://www.eldkraft.se/kategori/Vrmere ... -Syrventil

[danei]

Nu har du fel Thomas.
Slutna expantionskärl är det som normalt sett används sluta kärl oavsett typ av panna i dag. Man måste bara se till att övertrycksventilen klarar den effekt pannan kan ge.

Kravet på nödkylning, det du kallar genomströmningsventil har ingen koppling till typ av expansionskärl. De kan kyla antingen genom slinga eller genom att helt enkelt byta ut hett radiator vatten mot kallt tappvatten. Det senare används främst om vattentillgången har en begränsning.

[säter]

Det absolut bästa att skarva med är presskopplingar

Nja, det är inte långtidstestat än.

[Teknikern]

Där håller jag med dig Säter, en o-ring som utsätts för kyla-värme-kyla-värme i många år tenderar att bli hård och förr eller senare börja läcka så man skjuter kommande problem på framtiden bara och hoppas och tror men pressa rör går snabbt och det gäller att få in så mycket kulor det bara går på kortast möjliga tid för att sen dra vidare till nästa ställe.

Jag kör enbart lin om det gäller gängade kopplingar, gängtejp använder jag aldrig annat än på högtrycksgassystem men då är det inte heller gängtejp köpt på Rusta utan av en helt annan kvalitet som är avsedd för aktuellt media och kostar därefter.

[grym]

kläm spar tid och behöver inte bekymra sig om heta arbeten, har sett en del som inte funkat där, och några dom glömt att klämma

men dom börjar bli ålders provade nuförtiden, dom har funnits i många år, jag är inte helt glad i dom

[rikkitikkitavi]

Eldade pannor har en effektbegränsare idag som stryper lufttillförseln eller bränsletillförseln vid överhettning men är det ved finns det mycket restvärme som är svårt att bli av med.

Pannor skall förses med en godkänd säkerhetsventil med en kapacitet som överstiger pannans dimensionerande effekt. Även små ventiler brukar klara 30-50kW.

Det går alldeles utmärkt med slutna system. Det är det vanligaste. Att ha ett öppet system leder bara till omfattande vattenskador vid överhettad panna pga stötkokning ur expansionskärl på vinden. Det är en av anledningarna till att man går ifrån dessa system, en annan är att vattnet alltid är syremättat vilket hela tiden ger mer och mer magnetit i pannvattnet och på sikt orsakar korrosion.

Fördelen med klämrings är att det ger hög produktionstakt. Det är också säkra kopplingar. Förutom att då alltid någon stressad montör glömmer klämma en koppling någonstans, jag har aldrig varit med om att det inte hänt när antalet klämkopplingar börjar närma sig flera hundra. Men antingen läcker det inte alls, eller så läcker det som fan. Man brukar prova med luft först
Jag tror att för kallvatten och tappvarmvatten, ev värmebärare i lägre temperaturer kommer livslängden vara helt ok, men för värmesystem så kan nog tempsvängningar osv slita mer så de får begränsad livslängd. Vi får se om något årtionde.

[pi314]

Eftersom det framförs lite olika infallsvinklar här så kastar jag in mina 2¢ också...

Skilj mellan klämring och presskoppling
Klämring och presskoppling är två helt olika metoder. Jag har inte utrustning för presskoppling och använder inte det. Inom "branschen", bland rörmokare, har presskoppling blivit mycket vanlig. Den kräver lite speciella verktyg som "hemfixaren" oftast inte har eller har tillgång till. Hur det är med långtidshållbarheten på presskopplingar är väl som säter påpekade, lite osäkert. Klämringskoppling har jag använt en hel del. Där finns inga problem med långtidshållbarhet och inga krav på specialverktyg.

Expansionskärl
Idag är det nästan alltid slutna expansionskärl som installeras. Om man följer tillverkarnas anvisningar så går det bra med slutet kärl i elementkretsen. Oberoende av vilken uppvärmningslösning det är som värmer vattnet.
Min observation är att slutna kärl ganska ofta underdimensioneras. Jag tror att det har flera orsaker. En del tänker som dom är vana från öppna kärl. Det kan man inte göra eftersom kapaciteten i ett slutet kärl begränsas även av tryckintervallet och inte bara av volymen. En annan orsak är att dimensioneringen ofta sker baserat på vad som krävs med värmepump. Då är stigartemperaturen sällan över 45°C och nästan aldrig över 55°C. Om man inte behöver rejält med tillskott till VP på vintern. Då kan även temperaturen med VP vara betydligt högre. Ett sådant system är IMO feldimensionerat. Med ved kan man ha betydligt högre temperatur än 55°C och då behövs större expansionskärl. Dessutom beror tryckvariationen, skillnaden mellan tryck i kallt och i varmt system, på storleken på expansionskärlet. Med ett större expansionskärl blir tryckvariationen mindre.
Jag har haft diskussioner med "proffs" som hävdat att det är onödigt med så stort expansionskärl som jag vill ha. Jag betalar gärna, bara jag får ett större expansionskärl, har jag sagt. Nej, det behövs inte, har svaret blivit. Med resultatet att jag senare blivit tvungen att öka expansionskärlet för att inte komma över 1,5 bar, med säkehetsventiler som öppnat, när jag eldat med ved. Följden blir sedan att man måste fylla på och lufta. Vilket inte är lämpligt att göra regelbundet. Det ska inte heller behövas om man har ett tätt system med ett tillräckligt stort expansionskärl. Hellre för stort än för litet expansionskärl. Utrymmesprobplem brukar gå att lösa med alternativ placering av expansionskärlet/kärlen. Det är inget problem att ha flera expansionskärl. Om man har ett som är för litet kan man sätta in ett till.

Så gör jag
Det här baseras på mina förutsättningar. Vad jag kan och vad jag har. Andra har andra förutsättningar. När det gäller koppar så kombinerar jag lödning och klämring. Lödning i huvudsak och klämring på vissa platser. T.ex. därför att man inte kommer åt att löda. Eller för att man vet att man måste lossa kopplingen för senare omdragning eller tillägg i rördragningen.
När det gäller mässing och järn så är det oftast lin. Det har hänt att jag använt plastband, men dom irriterar mig en hel del. Det blir ofta för lite och man kan inte backa är ett par av nackdelarna som jag upplevt med plastband.
Jag har inte gängprylar för järn. Däremot lärde en EF-medlem mig att använda stålrörskoppling förra året. Det är som klämring, men för stålrör. Jag har inte långtidstestat ännu, men det har fungerat utmärkt hittills.
Oberoende av vilken metod man använder är det viktigt att vara noggrann och göra rätt. Noggrann rengöring före lödning och smörjning av gäng och klämringar är exempel på sådant som ökar chansen till att det blir bra.

/Pi

[Mizzarrogh]

Möjligen är jag gammalmodig, men jag gillar fortfarande lödkoppligar bäst där man kan använda dem.
Skärringskopplingar är svårare att få täta tycker jag men de funkar annars helt ok.
Jag brukar köra lindrev och linolja.
Finns väl en uppsjö pastor, fett och annat nuförtiden men jag vet inte hur bra de är när det gått ett par årtionden (teflontejp är väl sådär inget jag litar helt på för vatten, men funkar väl för saker där det spelar mindre roll, som fix av friliggande dushkranar och liknande), det jag bygger vill jag skall hålla i åtminstone 50 år så att ingen behöver fundera mer på det sedan annat än om man behöver bygga om av andra orsaker, det är extremt trist när gamla rör börjar gå sönder och spruta vatten, det är därför jag inte gillar stålrör något vidare.
.
.
.

Det absolut bästa att skarva med är presskopplingar. Inte så lätt att få tag på för lekmän. Har tur och får låna en tång från en kompis när jag har behövt.
Lin är definitivt en höjdare. Fast allt sånt är ju också beroende på att man kan använda det man håller på med. För en som inte hållit på med lindrev kanske något annat är bättre.

Jo, men Vad som får mig att tveka är att iaf de gamla innehöll en gummipackning som man inte vet hur den kommer att åldras, men en del nya system verkar smälta ihop plasten i stället om man kör metallmantlad plastledning.
Jag har dock inte haft möjlighet att prova dem själv ännu, men för större system verkar ju detta helt ersatt äldre metoder idag.

Man kan säkert hyra riktiga verktyg för mindre arbeten, fördrar man och sådant så att allt är klart behöver man nog inte använda dem så länge till detta, krympning går ju riktigt fort jämfört med äldre metoder.

Plast bör man dock inte använda närmast denna typ av spispanna tror jag, men bör nog ha metall närmast, om det inte kommit nya material idag som klarar högre temperaturer. (?)

[Mizzarrogh]

Lin är inte svårt, men tar lite tid.

Man kan dra lätta repor på ny metall så fastnar det lättare.
(som vanligt bör man förvara använda trasor och annat med linolja på brandsäker plats och hänga dem fritt och luftigt)

Teflontejp tycker jag ofta skärs sönder i gängan och hamnar i en klump i botten, vilket inte ger lika bra tätning.
Skall finnas självexpanderande gängpasta idag, men jag har som sagt inte så mycket långtidserfarenhet av denna så jag kan inte uttala mig om den.

Till ledningar som ligger öppet och synligt eller på sådant sätt att läckage inte orsakar skador kan man nog vara mindre konservativ om man vill prova nya saker dock, allt behöver ju inte ha varit bättre förr, mest att man vet och har kvitto på att det är utprovat under lång tid.

järnrör kan hålla i över 50 år om man gör rätt, mest jag är less på att skära sönder fingrarna på gamla rostiga rör när man skall ha loss någonting på dessa system när de börjar bli 30+
Det är bra om man monterar dem så att det går enkelt att montera gummiklammor om någonting händer med röret i framtiden, tex att det hänger någon bit ned från tak/vägg och liknande så att man kan trä in qickfix klammor och liknande i framtiden, jag brukade alltid spara gamla quickfix klämmor i en kista med en u-ring nyckel på gamla jobbet fall någon stackare var ensam i garaget på natten när det började spruta från taket...

[Teknikern]

Jag har inte gängprylar för järn. Däremot lärde en EF-medlem mig att använda stålrörskoppling förra året. Det är som klämring, men för stålrör. Jag har inte långtidstestat ännu, men det har fungerat utmärkt hittills.
Oberoende av vilken metod man använder är det viktigt att vara noggrann och göra rätt. Noggrann rengöring före lödning och smörjning av gäng och klämringar är exempel på sådant som ökar chansen till att det blir bra.

/Pi

Vanliga klämringskopplingar för hydraulik fungerar, jag har på ett par ställen använt sådana när järnrören, obs, vi snackar gamla grejer innan stålrören kom, använt hydraulkopplingar som övergång till modernt pannsystem där gamla gjutna rören skulle vara kvar (K-märkt slott) och värmesystemet varit ånga och vedpanna men pannan från samma år ungefär som Sundsvall brann byttes till olja. Skärring i rätt dimension fanns naturligtvis inte men svarv har jag ju,,,,problemet löst liksom och tätt är det fortfarande.

[Mizzarrogh]

Skärrings kopplingar håller minst lika bra som presskopplingar men de är mycket dyrare att göra, det är främst därför de inte är så vanliga i större system, men vanliga i enskilda hushåll eftersom de är lätta att installera, huvudsaken man är noga när man installerar den och ser till att alla ytor är raka och plana innan man drar åt den permanent.

Nackdelen med lödning är att man behöver använda gasolbrännare med öppen låga och ganska ordentligt med kräm (jag har en ordentlig Sieveretbrännare med spetslåga till det, inte dedär små fåniga flamberingsbärnnarna man ser på TV...) för att det skall bli bra och det är noga med att man gör ett bra förarbete med avputsning av oxid (jag kör röd mirka duk till det, huvudsaken det inte slipar för mycket så att rörets form förändras, om röret förändrar form eller dimension kan det bli problem sedan, man får skära bort en liten bit om det inträffar eller blir fel annars blir kopplingen inte bra inuti om man tex får in luftfickor så kan detta orsaka korrosion över tid), inte fingra på anliggningsytorna, flussmedel är egentligen inte lika kritiskt som med elektroniklod, harts eller (tillblandat) pulverfluss fungerar bra här (ett informellt tips är att röra ut pulverfluss med en spottloska... äckligt, ja, men det brinner upp sedan ändå. Det skall vara en ganska fast pasta), lod och andra kemikalier är godkända för VVS arbeten så att man inte får in blyoxid och skit i dricks eller badvatten tex Det finns särskilt silverlod för VVS arbeten och man bör använda det även om de tär dyrare, men 60/40 funkar till saker som inte kommer i kontakt med dricksvatten/bad eller disk vatten, etc. Man behöver så klart också en godkänd brandsäker matta att lägga mellan lågan och väggen, eventuellt behöver man komplettera den med våta tygtrasor. Våtrumstapeter behöver man ofta skydda mer mot spillvärme på sidorna utanför duken då man annars lätt får brännmärken på dem.