Någon som känner igen den vita komponenten?
Sitter i min 33 ASR, men jag hittar ingentin gom detta kort, det finns inte med på några schemor jag hittat
Någon som känner igen detta (Teletype 33ASR)
Någon som känner igen detta (Teletype 33ASR)
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
Re: Någon som känner igen detta (Teletype 33ASR)
Teleprint, kan det vara något som den tyska agenturen har kompletterat med?
Re: Någon som känner igen detta (Teletype 33ASR)
Du ska kunna lyfta på kåpan så ser du ett reed-relä.
Foot-printet jämte stödjer att det är just ett reed-relä.
Foot-printet jämte stödjer att det är just ett reed-relä.
Re: Någon som känner igen detta (Teletype 33ASR)
All elektronik är från Teleprint, de stoppade i sina egna kort i dem, tydligen.säter skrev:Teleprint, kan det vara något som den tyska agenturen har kompletterat med?
Har hittat ett schema från Teleprint, men detta kort finns inte med, samt ett annat kort har en annan benämning, jämfört med schemat, samt att det är en del annat som inte stämmer med det schema jag fick tag på.
Så jag håller på att rita ett nytt.
Re: Någon som känner igen detta (Teletype 33ASR)
Skulle kunna vara ett relä, frågan är ju då, vad gör det?
Re: Någon som känner igen detta (Teletype 33ASR)
Inte bara skulle kunna vara ett relä, det är ett relä.
Peta upp locket med en mejsel så ser du att det är ett relä. Ser ut att skifta plusspänningen till något
Peta upp locket med en mejsel så ser du att det är ett relä. Ser ut att skifta plusspänningen till något
Re: Någon som känner igen detta (Teletype 33ASR)
Då är frågan, vad som är vad, eftersom grejjorna är i garaget, och jag sitter hemma och ritar elschema på TTYn, så kan jag inte kontrollmäta.
Dessutom, hittar ingen footprint som loknar den jag har.
Så, hugade forumister, var kan man gissa att spolen är ansluten och vilka anslutningar är relä-kontakten
Dessutom, hittar ingen footprint som loknar den jag har.
Så, hugade forumister, var kan man gissa att spolen är ansluten och vilka anslutningar är relä-kontakten
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
Re: Någon som känner igen detta (Teletype 33ASR)
Ser ju ut att sitta en diod över de två benen upptill i bild. Borde inte det (kunna) vara en indikation på att det är spolen?
Senast redigerad av jihe 23 mars 2020, 21:35:53, redigerad totalt 1 gång.
Re: Någon som känner igen detta (Teletype 33ASR)
Dioden kanske sitter parallellt med spolen som back-emk-skydd. Edit: tvåa på det.
Re: Någon som känner igen detta (Teletype 33ASR)
Ja, det är ju rätt logiskt egentligen 
Spolen ligger i så fall mellan 2 och 3 samt tungelementet mellan 1 och 4, får utgå i från det och se vad det blir.
Spolen ligger i så fall mellan 2 och 3 samt tungelementet mellan 1 och 4, får utgå i från det och se vad det blir.
Re: Någon som känner igen detta (Teletype 33ASR)
Som sagt, det ser ut som ett reed-relä, det har ett footprint som ett reed-relä, det har storlek som ett typiskt reed-relä och antagligen smakar och luktar det som ett reed-relä. Så varför vacklande osäkerhet?
Har ni aldrig någonsin stött på denna komponent?
Det är ju som att glo på en tändsticka och fundera på om det verkligen är en tändsticka, tycker jag som sett sådan förut.
Kan någon komma på en annan elektronik-produkt med det foot-printet? Det är tämligen välkänt speciellt footprint.
Visst förekommer många varianter men t.ex pinnar i mitten på kortsidorna av kroppen i kombination med ytterligare två pinnar, ja då finns det bara reed-relä att välja på.
Dess unika egenskaper som gör att den inte är en utgången produkt så det är en komponent som man bör känna till.
Det är av reläts märkning på bilden att döma tämligen säkert en 12 Volts spole. 6,12,24 Volt är något av standard-värden.
Ja det är är en diod som ligger över spolen och med all sannolikhet i serie med resistorn på 220 Ohm, precis enligt skolboken, med strömriktning mot plusspänningen, så dess funktion är inte svårgissad även om PCB-layout är lite otydlig.
Denna typ av reläs egenskaper är unika på flera sätt, egenskaper som gör att den bl.a. får dess lite speciella footprint.
Kontaktelementet i relät utgörs av två metalltungor varav det ena påverkas av spolens magnetiska fält. Ena kontakten är normalt tungmetalls-fuktad (kvicksilver/kadmium) och den andra kontaktytan är kromad.
Det är fullt synligt för blotta ögat att den ena kontaktytan är betydligt blankare än den andra, ifall man har ett sådant gammalt glasrör att studera..
Denna konstruktion med två olika kontaktytor ger reläts dess elektriskt unika egenskap att sakna kontakt-studsar som de flesta andra reläer oftast lider av aoch dessutom med lång livslängd.
För att inte yttre störningar ska påverka kontakterna gjuts dessa in i ett litet utrymme i ett avlångt glasrör.
Kontakt-tungorna speciella utplattade utformning och påverkan av magnetfält kallas för reed-blade vilket är anledningen till att hela relät namnges som reed-relä.
Genomföringen genom glasröret görs med härdade järn-trådar. När glas-ingjutningen vid tillverkningen svalnat böjer man denna tråden i en jämn 90-graders böj men kan inte böja för nära glaskroppen för risk att röret spricker.
Dessa anslutning sätter reläts minsta längd. Att pinnarna hamnar i mitten av kortsidan beror på att spolen måste lindas runt glasröret och apinnarna i röret är härdade och svårkrökta och därför hamnar som de gör.
Eftersom det är lindat som spole gör man inga konstigheter för dess trådändars anslutning utåt utan dessa pinnar hamnade oftast ensamma på var sin långsida.
Det finns inga DIL-kretsar med detta foot-print, med en enda pinne på mitten av kortsidan och två oftast osymmetriskt placerad pinnar utmed långsidorna, så identifieringen är som att skilja spåren efter en skottkärra från en varuvagn på nymålat golv.
Ovanligare men förekommande var snarlika konstruktioner med tvåpoligt eller växlande utförande och när man ville öka packningstätheten förekom en variant där man ställde hela relät på högkant och packade sådan relän sida vid sida så tätt det gick som snabb-sockerbitar i en sockerkartong.
Sådana kluster av switchar användes som alternativ till annan digitalteknik. Dessa högpackade switchar var utformade på ett ytterligare speciellt sätt med magnetisk avskärmning så att magnetfält från kringliggande relän inte skulle påverka.
Kortside-pinnaran är pga kort och något oflexibel infästning i glasröret lätta att fördärva röret vid inlödning eller avlödning då det kan bli för mycket stress i glasröret så att det spricker. Viss försiktghet i hanteringen, annars spricker glasröret. Glasrörets oflexibla form begränsar böjmöjligheten för anslutningspinnen samt behovet av att lägga lindning runt röret medförde den unika footprinten med kontakterna i mitten på resp kortände, till skillnad från vanliga relän/telefon-relän.
Den ovan knyckta bilden ser jag nu att reed-blade är lite missvisande pekande. Det är längre in, där tråden plattas ut som är reed-blade.
Däremot pekar pilarna på det ställe där de något härdade stålpinnarna ska böjas 90 grader för att peka ned mot kretskortet, vilket är tvunget att ske med viss böjradie för att inte stressa gals-infästningen.
Har ni aldrig någonsin stött på denna komponent?
Det är ju som att glo på en tändsticka och fundera på om det verkligen är en tändsticka, tycker jag som sett sådan förut.
Kan någon komma på en annan elektronik-produkt med det foot-printet? Det är tämligen välkänt speciellt footprint.
Visst förekommer många varianter men t.ex pinnar i mitten på kortsidorna av kroppen i kombination med ytterligare två pinnar, ja då finns det bara reed-relä att välja på.
Dess unika egenskaper som gör att den inte är en utgången produkt så det är en komponent som man bör känna till.
Det är av reläts märkning på bilden att döma tämligen säkert en 12 Volts spole. 6,12,24 Volt är något av standard-värden.
Ja det är är en diod som ligger över spolen och med all sannolikhet i serie med resistorn på 220 Ohm, precis enligt skolboken, med strömriktning mot plusspänningen, så dess funktion är inte svårgissad även om PCB-layout är lite otydlig.
Denna typ av reläs egenskaper är unika på flera sätt, egenskaper som gör att den bl.a. får dess lite speciella footprint.
Kontaktelementet i relät utgörs av två metalltungor varav det ena påverkas av spolens magnetiska fält. Ena kontakten är normalt tungmetalls-fuktad (kvicksilver/kadmium) och den andra kontaktytan är kromad.
Det är fullt synligt för blotta ögat att den ena kontaktytan är betydligt blankare än den andra, ifall man har ett sådant gammalt glasrör att studera..
Denna konstruktion med två olika kontaktytor ger reläts dess elektriskt unika egenskap att sakna kontakt-studsar som de flesta andra reläer oftast lider av aoch dessutom med lång livslängd.
För att inte yttre störningar ska påverka kontakterna gjuts dessa in i ett litet utrymme i ett avlångt glasrör.
Kontakt-tungorna speciella utplattade utformning och påverkan av magnetfält kallas för reed-blade vilket är anledningen till att hela relät namnges som reed-relä.
Genomföringen genom glasröret görs med härdade järn-trådar. När glas-ingjutningen vid tillverkningen svalnat böjer man denna tråden i en jämn 90-graders böj men kan inte böja för nära glaskroppen för risk att röret spricker.
Dessa anslutning sätter reläts minsta längd. Att pinnarna hamnar i mitten av kortsidan beror på att spolen måste lindas runt glasröret och apinnarna i röret är härdade och svårkrökta och därför hamnar som de gör.
Eftersom det är lindat som spole gör man inga konstigheter för dess trådändars anslutning utåt utan dessa pinnar hamnade oftast ensamma på var sin långsida.
Det finns inga DIL-kretsar med detta foot-print, med en enda pinne på mitten av kortsidan och två oftast osymmetriskt placerad pinnar utmed långsidorna, så identifieringen är som att skilja spåren efter en skottkärra från en varuvagn på nymålat golv.
Ovanligare men förekommande var snarlika konstruktioner med tvåpoligt eller växlande utförande och när man ville öka packningstätheten förekom en variant där man ställde hela relät på högkant och packade sådan relän sida vid sida så tätt det gick som snabb-sockerbitar i en sockerkartong.
Sådana kluster av switchar användes som alternativ till annan digitalteknik. Dessa högpackade switchar var utformade på ett ytterligare speciellt sätt med magnetisk avskärmning så att magnetfält från kringliggande relän inte skulle påverka.
Kortside-pinnaran är pga kort och något oflexibel infästning i glasröret lätta att fördärva röret vid inlödning eller avlödning då det kan bli för mycket stress i glasröret så att det spricker. Viss försiktghet i hanteringen, annars spricker glasröret. Glasrörets oflexibla form begränsar böjmöjligheten för anslutningspinnen samt behovet av att lägga lindning runt röret medförde den unika footprinten med kontakterna i mitten på resp kortände, till skillnad från vanliga relän/telefon-relän.
Den ovan knyckta bilden ser jag nu att reed-blade är lite missvisande pekande. Det är längre in, där tråden plattas ut som är reed-blade.
Däremot pekar pilarna på det ställe där de något härdade stålpinnarna ska böjas 90 grader för att peka ned mot kretskortet, vilket är tvunget att ske med viss böjradie för att inte stressa gals-infästningen.
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
Re: Någon som känner igen detta (Teletype 33ASR)
Nej, jag har aldrig sett den varianten tidigare, bara de i metallkanna.
Resistorn sitter i serie med spolen, dioden direkt över spolen, dvs innanför resistorn, har lagt upp schema i min TTY-tråd.
Resistorn sitter i serie med spolen, dioden direkt över spolen, dvs innanför resistorn, har lagt upp schema i min TTY-tråd.
Re: Någon som känner igen detta (Teletype 33ASR)
Jag måste fråga, hur sjutton ser ni footprinten på bilden överst?
Re: Någon som känner igen detta (Teletype 33ASR)
säter: kolla på den markerade platsen bredvid (till höger om reläet). Det ena hål är under klisterlappen men man ser banan på baksidan gå dit.
