Oj, här händer det saker när man är på jobbet... ikväll har jag varit i "snickerboa" och
limmat på lillasyster
Nu ska jag försöka hänga med... det är jag som super, vill man ha absolut
galvaniskt avskilt lär allt vara separerat, precis som tagits upp här.
Min tanke var att bara skydda parallellporten från dom +35VDC som
styrkortet matas med. Om styrkretsen skulle brinna ihop helt och hållet kan
det teoretiskt hamna +35VDC på +5V-matningen, men jag tänkte såhär;
Brinner kretsen och det blir kortis mot jord så går säkringen på +35VDC
matningen. Om istället kretsen kortsluts och börjar leda, kan +35VDC
spänningen som värst ta sig till optokopplarens "heta" sida (den med
trissorna). Spänningen till dioderna och därmed också parallellporten skulle
däremot fortfarande få +5VDC via sin egen stabb
Tänker jag helt fel här? För att också +5VDC stabben på "diodsidan" ska
rasa behöver stabbens maxpänning överskridas, och dom överspänningarna
tar väl "dumpkretsen" hand om?!
Anyway, vi kör på det säkra före det osäkra... vi matar varje diod direkt
från parallellporten och kör med parallellportens egen jord.
(
Fråga: är PC-jorden sammankopplad med parallellportens jord,
och PC jorden med lillasysters jord i sin tur? vad betyder det i så fall?
då blir det inte galvaniskt åtskilt i vilket fall!)
Om vi väljer en optokopplare med logikutgång slipper vi använda extra
drivkretsar, men dom kostar lite mer... Jag har hittat en "optokopplare"
(eller isolator) för höga hastigheter från Texas (
ISO7220A) som kostar 0.95USD,
ca 7:- alltså. Denna isolerarare har både in- och utgångar som är
logikkompatibla! (om jag inte läser databladet helt fel) enkel inkoppling alltså.
Eftersom den är så billig kan man använda den på alla in- och
utgångar. Det finns två isolatorer i varje kapsel så det går åt 10st. Jag har
skickat efter några samples för att se hur dom beter sig.
Vad tror ni?
/PeterH