Python, process Killed, kartor med bilder och marker

[guckrum]

Och så får du ta dig en funderare angående flexibiliteten i din kösning. Imagemagick och shellscript är snabbfixen, något man kan kan skriva direkt på prompten, medan Pythonlösningen enkelt kan bli mer flexibel (och läsbar). Om det är "one-shot" - skriv ett shellscript, annars fundera på högnivåspråk.

[xxargs]

xxargs: Mina kunskaper om swaping är väl gamla skolbokskunskaper som "är det problem med minnesresurser så swapar processorn ut en process på disken". Och därmed är allt löst. Som vanligt är verkligheten mer komplicerad. Hur stor skall swaparean på disken vara? Jag har någon minnesbild av primärminnens storlek tom dubbla minnets storlek. Rent spontant tycker jag att den inte borde vara större än en process maxstorlek. Och måste man swapa hela processen? Det borde räcka med delar av processen som har vart inaktiv längst.

I Linux så används swap-arean extremt lite och med dagens RAM-storlekar från 4GB och uppåt knappt används alls - men det finns en bokföringstekniskt koppling mellan hur mycket minne en process/shell får allokera gentemot tillgänglig minne - typiskt ( (0.5 * RAM-mängden i datorn) + SWAP) per process innan det blir den stora huggbilan och processen nackas, så man hamnar i läget att allokera en massa swap-filer som aldrig kommer att användas i praktiken av kärnan men skall finnas _om_ kärnan behöver kasta ut data för att tex. en massa andra processer parallellt också börja käka stora mängder minne och hanteras med högre prioritet (tänk VM etc).

Det beror på att i linux så använder man mmap-liknande processer med virtuellt minne som kopplas till 4k-sektorer på swap-filen där det kan swappa ut/in mellan RAM och disks beroende på allokering och användningsnivå och minnestryck på att läsa/skriva i RAM ofta - och där finns det massor av olika strategier i hur utbytet skall ske beroende på hur ofta det access, tid det ligger och andra prioriteringar.

Utbytet in/ut RAM <-> swap är på 4KB blocknivå (det finns anledning varför man vill gå över till 4K-sektorer på lagringsmedia - detta är den viktigaste) och det är sällan hela processer som åker in och ut utan när det är brist på RAM så hyvlas processerna till att det är bara 'working set' som är kvar och allt som inte access ofta eller är låsta, åker ut på swappen - men i linux sker bara när det är _väldigt_ dåligt med RAM pga. många processer som slåss om det som finns samtidigt.

linux är också smart nog (vilket de flesta OS är idag) att med mmap mot program så det är bara den delen av koden i ett program som faktiskt används som sugs in i RAM medans resten ligger kvar i filen tills det behövs om det inte prioriteras på annat sätt - på det sättet skiljer det inte så mycket mot en swapfil förutom att programfilen aldrig skrivs med ny data.

[Oltronix]

Och så får du ta dig en funderare angående flexibiliteten i din kösning. Imagemagick och shellscript är snabbfixen, något man kan kan skriva direkt på prompten, medan Pythonlösningen enkelt kan bli mer flexibel (och läsbar). Om det är "one-shot" - skriv ett shellscript, annars fundera på högnivåspråk.

Jag har ingen uppfattning om andra bibliotek som exif/Image (det verkar vara ont med dokumentation på exif) eller exif självt. Dock verkar mogrify ge liten annan output än exif. Jag fär kolla in detta. Hur bra exif resp mogrify är jag ingen uppfattnig om. Dock blev jag impad av mogrify vid en ytlig betrakelse.

När du skriver högnivåspråk tolkar jag det som du menar kompilerande språk och därmed snabbare kod.

Flexibiliteten är väl inte så stor. Jag använder 4 oiika program/steg för att få en karta genom att använda morgigy borde att steg försvinna. Genom att samla allt i ett script så blir det ett steg. Jag hanterar inte heller olika filstukturer var bilderna ligger eller är utspridda. Inte heller filterar jag hur många/vilka marker/bilder som skall läggas upp på kartan. Integration man andra kartor och dess markers tex någon form av Google Maps. Det finns säkert flera synpunkter.

Sedan får jag passa på tacka forument och dess deltagare igen. Jag hade ett annat problem. Jag fattade ingenting. Inget stämmde. Metaforiskt 1+1=3. Man förstår att det är fel men inte vaför. Jag skrev ett inlägg som jag tack och lov inte publicerade. Ty just innan jag tryckte på sändknappen började jag ana varför jag var ute och cycklade. Att verbalisera något högt för annan eller skriva för den delen gör saker tydligare och ger insikter som man inte får när man bara tänker tyst för sig själv. Tack!