Re: Tester av en logperiodisk antenn
Postat: 23 mars 2020, 05:35:21
VSWR ser bra ut på logperiodiska antennen. Glöm inte att kolla ölburkarna på samma sätt. De är betydligt smalbandigare så variationer i alkolstyrkan kan spela in.
Det är rätt resonerat om mätningen för jämförelse av sträckförlust. 2dBi är gainet för ölburken och logperiodisk versionen sätter jag antagandet 7-8 dBi i gain då 433MHz är en bit in på antennens aktiva område, så skillnad per antenn, 5-6 dB och med bägge antennerna utbytta kan skillnaden bli den dubbla. Givetvis välriktat för logperiodiska antennen och lika polariserat i bägge ändar.
Det som kan luras lite är om man har större metallytor i närheten av antennerna som i värsta fall skapar utsläckande reflexer. Jag brukar flytta mätuppställning +/- 30 cm i sidled i bägge ändar för att kolla efter större dippar. Vid 2.4GHz inomhus har man alltid dippar, 433MHz inte så mycket. Har man väldigt mycket reflexer eller att antennerna är så placerade att de får absorberande hinder utmed den "optiska sikten" och tappar mer direktsignal än de tappar reflexer kan det vara till logperiodiska antennernas nackdel. Ölburkarna tar ju emot signal lika bra från alla håll medans logperiodiska antennerna har en mer koncentrerad riktlob.
Vad gäller räckviddsmätning så är det en fördel om man har en eller två 10-meters koaxkablar och mäter S12 med nätverkaren. Man kopplar då samman kabeländarna vid kalibreringen så att kabelförluster kan kalibreras bort.
Att mäta med nätverkaren i stället för spektrumanalysator har även den fördelen att störningar och lokala sändare undertrycks så att de inte påverkar resultatet.
Om kabelförlusterna är för stora för att kalibreras bort kan man dels höja uteffekten från nätverkaren (normalt från -15 dBm till 0 dBm) om den featuren finns, och sänka bandbredd och svephastighet på nätverkaren vilket gör att brusgolvet sjunker.
I värsta fall kan man lägga in en bredbandig förstärkare men för då se upp så inte för mycket signal kan skickas in på nätverkaren eller att förstärkaren bottnar. Max in på nätverkaren är +20 dBm och det borde bara vara problem vid kalibreringen när man kopplar samman kabel-ändar (Thru). Vid vissa problem med PLL i nätverkaren så ökar PLL-instabiliteten när man ökar uteffekten men nätverkaren säjer då själv tydligt ifrån att uteffekten är för hög.
Blir absolut intressant att se hur mycket fel jag gissar på skillnaden i antenn-prestanda mellan antenn-typerna.
Det är rätt resonerat om mätningen för jämförelse av sträckförlust. 2dBi är gainet för ölburken och logperiodisk versionen sätter jag antagandet 7-8 dBi i gain då 433MHz är en bit in på antennens aktiva område, så skillnad per antenn, 5-6 dB och med bägge antennerna utbytta kan skillnaden bli den dubbla. Givetvis välriktat för logperiodiska antennen och lika polariserat i bägge ändar.
Det som kan luras lite är om man har större metallytor i närheten av antennerna som i värsta fall skapar utsläckande reflexer. Jag brukar flytta mätuppställning +/- 30 cm i sidled i bägge ändar för att kolla efter större dippar. Vid 2.4GHz inomhus har man alltid dippar, 433MHz inte så mycket. Har man väldigt mycket reflexer eller att antennerna är så placerade att de får absorberande hinder utmed den "optiska sikten" och tappar mer direktsignal än de tappar reflexer kan det vara till logperiodiska antennernas nackdel. Ölburkarna tar ju emot signal lika bra från alla håll medans logperiodiska antennerna har en mer koncentrerad riktlob.
Vad gäller räckviddsmätning så är det en fördel om man har en eller två 10-meters koaxkablar och mäter S12 med nätverkaren. Man kopplar då samman kabeländarna vid kalibreringen så att kabelförluster kan kalibreras bort.
Att mäta med nätverkaren i stället för spektrumanalysator har även den fördelen att störningar och lokala sändare undertrycks så att de inte påverkar resultatet.
Om kabelförlusterna är för stora för att kalibreras bort kan man dels höja uteffekten från nätverkaren (normalt från -15 dBm till 0 dBm) om den featuren finns, och sänka bandbredd och svephastighet på nätverkaren vilket gör att brusgolvet sjunker.
I värsta fall kan man lägga in en bredbandig förstärkare men för då se upp så inte för mycket signal kan skickas in på nätverkaren eller att förstärkaren bottnar. Max in på nätverkaren är +20 dBm och det borde bara vara problem vid kalibreringen när man kopplar samman kabel-ändar (Thru). Vid vissa problem med PLL i nätverkaren så ökar PLL-instabiliteten när man ökar uteffekten men nätverkaren säjer då själv tydligt ifrån att uteffekten är för hög.
Blir absolut intressant att se hur mycket fel jag gissar på skillnaden i antenn-prestanda mellan antenn-typerna.