Re: 1000 W högspänning
Postat: 6 juni 2019, 09:18:19
Kan du inte gå på samma ide som gäller för vilka gasurladdningslampor som helst - att tända med hög spänning och driva med låg? Jag tror i viss mån detta är problemet när spetsarna är sammankopplade. När en av spetsarna "tänder" så sjunker resistansen lavinartat, aggregatet orkar inte längre hålla så hög spänning, men den är tillräcklig för att hålla bågen igång eftersom det nu krävs betydligt lägre spänning än för tändningen. När spänningen har sjunkit så kan ingen mer spets tändas.
En gasurladdningslampa har ett drivdon som dels kan ge hög tändspänning (storleksordningen kV) under kort tid och låg ström och därefter driva bågen med relativt låg spänning (typiskt 100V).
Om varje spets har en individuell "tändare" så kanske det skulle gå att tända flera spetsar. Hur detta ska gå till kan man fundera vidare över. Kanske individuella spänningskällor som du själv varit inne på. Eller något listigare - spontant kommer jag att tänka på principen för tändfördelaren i en bil.
Beträffande argon så tillsätts en viss andel av detta i gasurladdningslampor just för att kunna tända vid lägre spänning. Så fort argonet har tänt så joniseras även de gaser som ska ge rätt färg till lampan.
Vaccum och elektroner ger ingen ljusbåge i dess rätta bemärkelse. Det finns inga atomer i vaccum där elektronerna kan falla ner till en lägre energinivå och ge upphov till fotoner. Däremot uppstår motsvarande fenomen i anoden när elektronerna bromsas in - bromsstrålning och vad jag förstår kan det även ske sådana fenomen i katoden när den blir varm. Bromsstrålning (främst röntgen tror jag) i linjeslutstegets radiorör i tjockteven gav i dess barndom upphov till en debatt om farligt strålning från TV apparater.
Edit: Ett problem är förstås att grannspetsen (till den som ska tändas och redan har en båge) sannolikt har relativt låg potential och att den "nya" spetsen skapar en båge till denna i stället för till jord om avståndet är kortare till grannen än jord.
En gasurladdningslampa har ett drivdon som dels kan ge hög tändspänning (storleksordningen kV) under kort tid och låg ström och därefter driva bågen med relativt låg spänning (typiskt 100V).
Om varje spets har en individuell "tändare" så kanske det skulle gå att tända flera spetsar. Hur detta ska gå till kan man fundera vidare över. Kanske individuella spänningskällor som du själv varit inne på. Eller något listigare - spontant kommer jag att tänka på principen för tändfördelaren i en bil.
Beträffande argon så tillsätts en viss andel av detta i gasurladdningslampor just för att kunna tända vid lägre spänning. Så fort argonet har tänt så joniseras även de gaser som ska ge rätt färg till lampan.
Vaccum och elektroner ger ingen ljusbåge i dess rätta bemärkelse. Det finns inga atomer i vaccum där elektronerna kan falla ner till en lägre energinivå och ge upphov till fotoner. Däremot uppstår motsvarande fenomen i anoden när elektronerna bromsas in - bromsstrålning och vad jag förstår kan det även ske sådana fenomen i katoden när den blir varm. Bromsstrålning (främst röntgen tror jag) i linjeslutstegets radiorör i tjockteven gav i dess barndom upphov till en debatt om farligt strålning från TV apparater.
Edit: Ett problem är förstås att grannspetsen (till den som ska tändas och redan har en båge) sannolikt har relativt låg potential och att den "nya" spetsen skapar en båge till denna i stället för till jord om avståndet är kortare till grannen än jord.