Svenska ElektronikForumet

Någon som har en aning om var man får tag på hexadecimala/Alfadecimala Nixie-rör, eller motsvarande, har kikat lite på numitroner, men de är inte lika roliga.

Du kan nog kolla runt härhttp://www.die-wuestens.de/eindex.htm, han har det mesta som finns att få tag på. ZM1350 är ju alfanumerisk så borde funka. Annars är väl rektangulära oscilloskopsrör med alfanumeriska tecken den ultimata lösningen.

Jo, de var snygga, väldigt stora, tyvärr. (45x50mm/siffra ungefär)

Hexadecimal visning är ett modernt påfund. Du skall så klart ha octal visning, 3 siffror per byte 000-377.

Så kan man också se det.

Har uppdaterat hemsidan med de senaste schemorna I pdf-format

Samt även kortet och ny CAD-rendering

TomasL skrev:

anders_bzn skrev:Ja även de verkar ha fyra trådar igenom kärnorna, det var väl så man gjorde.

Fyra trådar har man väl om man vill ha bit-access till matrisen, dock kan jag inte riktigt förstå varför man vill det, det tar ju 8 gånger längre tid att läsa en byte då.

Nä, så är det inte.

Man har normalt en matris till varje bit. Man adresserar en kärna i varje matris genom att välja den med en X och en Y tråd. Men en X tråd går genom alla matriserna och alla Y trådarna går genom alla matriserna. Så man väljer åtta kärnor totalt, en i varje matris.

För att läsa en bit så låter man strömmen gå på ena håller och magnetiserar då kärnan, är kärnan magnetiserad med motsatt polaritet får man en svag spänning i sense ledningen.

Men nu har man ju magnetiserat alla de valda kärnorna åt samma håll, så nu har minnet tappat minnet. Därför vänder man nu på riktningen av strömmen för att skriva tillbaks värdet som minnet hade innan. Men då magnetiserar man alla kärnorna åt andra hållet.

Då behöver man den fjärde tråden, för i den driver man en ström lika stor som den i X (eller Y) fast med motsatt tecken, då kommer man inte ändra magnetiseringen på den valda kärnan om den valda kärnan tidigare innehöll en "nolla" Den fjärde tråden kallas INHIBIT på DEC språk och denna styr man per matris.

Man kör alltså en ström igenom för att behålla magnetiseringen som man gjorde i läs cykeln.

Man kan ju välja att styra strömmen antingen i X eller i Y tråden per bit (eller matris) istället, då behöver man bara tre trådar. Det känns som om man behöver mycket fler komponenter om man väljer denna lösningen.

Hoppas det blev tydligt, för jag förstår precis det jag skrev...

Nu har jag fått tummarna ur, och beställt en bunt trissor (av Sodjan), skall labba och mäta lite på grindarna tänkte jag, bl.a. för att se hur långt upp i frekvens man kan gå.
Gränsen för experimenten blir 20MHz, då det är max vad min funktionsgenerator klarar (om ens det ur praktisk synvinkel).

anders_bzn skrev:

TomasL skrev:

anders_bzn skrev:Ja även de verkar ha fyra trådar igenom kärnorna, det var väl så man gjorde.

Fyra trådar har man väl om man vill ha bit-access till matrisen, dock kan jag inte riktigt förstå varför man vill det, det tar ju 8 gånger längre tid att läsa en byte då.

Nä, så är det inte.

Man har normalt en matris till varje bit. Man adresserar en kärna i varje matris genom att välja den med en X och en Y tråd. Men en X tråd går genom alla matriserna och alla Y trådarna går genom alla matriserna. Så man väljer åtta kärnor totalt, en i varje matris.

För att läsa en bit så låter man strömmen gå på ena håller och magnetiserar då kärnan, är kärnan magnetiserad med motsatt polaritet får man en svag spänning i sense ledningen.

Men nu har man ju magnetiserat alla de valda kärnorna åt samma håll, så nu har minnet tappat minnet. Därför vänder man nu på riktningen av strömmen för att skriva tillbaks värdet som minnet hade innan. Men då magnetiserar man alla kärnorna åt andra hållet.

Då behöver man den fjärde tråden, för i den driver man en ström lika stor som den i X (eller Y) fast med motsatt tecken, då kommer man inte ändra magnetiseringen på den valda kärnan om den valda kärnan tidigare innehöll en "nolla" Den fjärde tråden kallas INHIBIT på DEC språk och denna styr man per matris.

Man kör alltså en ström igenom för att behålla magnetiseringen som man gjorde i läs cykeln.

Man kan ju välja att styra strömmen antingen i X eller i Y tråden per bit (eller matris) istället, då behöver man bara tre trådar. Det känns som om man behöver mycket fler komponenter om man väljer denna lösningen.

Hoppas det blev tydligt, för jag förstår precis det jag skrev...

Det finns en väldigt fin beskrivning av hur kärnminnen fungerar här.

Går och funderar på det här med minne.
Antingen skall jag:
Ett statiskt ram minne uppbyggt av ECL-grindar, går åt en härrans massa trissor, typ 4/bit eller så.
Sy ihop ett par KB kärnminne, dock är de ju väldigt långsamma (och ett jäkla jobb).
Använda mig av bubbelminne, troligen rätt långsamt också, dock inte riktigt så mycket jobb som kärnminnet.
Använda mig av IBM SLT/MST minnesmoduler, fördelen är att de är förhållandevis snabba, 342 ns, nackdelen är ju att de är en IC, typ, ungefär.

Så vad tycker ni, vad skall man välja

Om du inte behöver ha RAM, vilket väl inte bubbelminne är, så får du väl fundera på lagring i ståltråd/koax/tv-delayline eller något sånt också.

Diskreta transistorer är naturligtvis mest kompatibelt med övrigt.

Transistorer och kärnminne är ju en korrekt kombination, så är det ju till exempel i min PDP-9.

Vad är de där IBM minnena ifrån, maskin och teknik. Har du en länk till mer info?

Letar som bare denn efter mer info om dem.
De kallas för SLT/MST
Solid Logic Technology och Monolithic System Technology

Det är om jag förstått saken rätt 2 st Substrat i varje kapsel.
Substraten innehåller 2 stycken 2kBit minnen i NMOS
Varje kapsel blir då 8 kBit minne.
De tillverkades tydligen för System 370 158 och 168 1972

Och jo, kärnminne vore förstås det bästa, men om jag skall bygga en maskin som förhoppningsvis skall snurra med en 20-50MHz klocka, så blir inte 100kHz kärminnen så bra.

Blir det för historiskt inkorrekt eller är det rent av tekniskt för krångligt att bygga dynamiska ram med diskreta transistorer?