Alltså, jag har en fundering angående reläer som jag tycker borde vara enkel, men jag lyckas inte riktigt komma fram till hur man ska göra.
Jag har en autopilot till min båt, en Raymarin EV-100, med linjärenhet till rorkulten. Den fungerar perfekt, förutom att i vissa fall så är linjärenheten för svag för det roderutslag som jag skulle behöva.
Så min tanke är att bygga en egen linjärenhet som är starkare, men då får man så klart problem med att huvudenheten inte klarar att leverera mer ström.
Styrningen till linjären är enkel, den har bara inkommande plus och minus, 12v, som polvänds beroende på vilket håll den ska styra åt.
Antar att huvudenheten mäter strömmen för när den kommer till ett ändläge så står den och tuggar en stund innan man får felmeddelande om att den inte klarar av uppgiften, och slutar då styra.
(Minns inte det exakta meddelandet, men innebörden är att den inte orkar.)
Det finns ingen återkoppling på var linjären befinner sig, den går bara fram och tillbaka beroende på hur autopiloten tycker att den borde styra.
Så då tänker jag att man borde kunna driva en starkare enhet med hjälp av att koppla reläer emellan, men hur ser den kopplingen ut så att man får polvändningen att fungera?
Jag vill ju inte riskera att bränna huvudenheten på något sätt, jag skissade på en koppling men blev osäker på om man kunde hamna i ett läge där man via reläer matar spänning in i enheten så att den tar skada.
Reläfundering
Re: Reläfundering
Om du inte vet vad som är sista steget i modulen så sätt iaf frihjulsdioder på dom externa reläna så du inte skickar in en dödskyss i styrmodulen när du testar.
Frihjuldioder sätts över relästyrning , notera polaritet på dioden när dom monteras
Frihjuldioder sätts över relästyrning , notera polaritet på dioden när dom monteras
Re: Reläfundering
Jo, frihjulsdioder är ju självklara, jag är mer förvirrad över hur man får till kopplingen i sig, logiken som måste byggas så att den befintliga drivningen av linjären blir styrsignaler till den nya.
Re: Reläfundering
Om man antar att styrningen är en On/Off styrning som reglerar vid att köra linjär-enheten endera vägen en kortare eller längre tid skulle JAG montera ett par optokopplare på utgången av originalenheten, såklart med ett motstånd i serie och sedan vända polariteten motsatt på dom.
Då ville jag få en optokopplareutgång som slår på vid ena polariteten medan den andra optokopplare ville slå på vid motsatt polaritet.
Hur man sedan drar den kraftigare linjärenhet får man avgöra själv, JAG hade tagit några MOSFET-transistorer i herrstorlek och byggt en H-brygga med tillhörande skyddslogik som hade klarat detta.
Fördelen är att ingen transidient kan gå baklänges in i styrenheten och att det inte finns mekaniska kontakter som kan nötas ut.
Då ville jag få en optokopplareutgång som slår på vid ena polariteten medan den andra optokopplare ville slå på vid motsatt polaritet.
Hur man sedan drar den kraftigare linjärenhet får man avgöra själv, JAG hade tagit några MOSFET-transistorer i herrstorlek och byggt en H-brygga med tillhörande skyddslogik som hade klarat detta.
Fördelen är att ingen transidient kan gå baklänges in i styrenheten och att det inte finns mekaniska kontakter som kan nötas ut.
Re: Reläfundering
Din pilot är adaptiv, den lär sig hur båten ska styras. Det är kursförändringen över tid som är återkopplingen. Och styrenheten pulsas beroende på hur snabbt och hur stort roderutslag som skall göras. Ett relä som som klapprar är nog inte den rätta vägen. Egentligen är ju "autopilot" fel beskrivning., kurshållare vore ett bättre namn, även om den kan både slå och gippa. Pilotens huvudsakliga uppgift är att styra rakt fram, och till det skall inte överdrivna roderutslag behövas, utan endast småjusteringar. Om båten är så pass illa trimmad att den är svårstyrd manuellt, så lär piloten inte göra ett bättre jobb än rorsman. ( sedan kan ju säljsnubbarna påstå vad de vill )
Re: Reläfundering
En riktig finurlig lösning från Icecap, den ska jag pyssla lite med tror jag.
Angående trimmet så är det inte riktigt så enkelt. Den delen har jag koll på, det är när jag kryssar själv i lite hårdare väder som den inte räcker till. Båten behöver rätt stora roderutslag för att komma runt fort nog då. Sätter jag drivenheten tillräckligt långt in på rorkulten för att få utslaget jag vill ha så orkar den inte riktigt. I alla andra vindar, i stort sett oavsett styrka, så är hon lätt på rodret och då styr piloten minst lika bra som jag själv.
Angående trimmet så är det inte riktigt så enkelt. Den delen har jag koll på, det är när jag kryssar själv i lite hårdare väder som den inte räcker till. Båten behöver rätt stora roderutslag för att komma runt fort nog då. Sätter jag drivenheten tillräckligt långt in på rorkulten för att få utslaget jag vill ha så orkar den inte riktigt. I alla andra vindar, i stort sett oavsett styrka, så är hon lätt på rodret och då styr piloten minst lika bra som jag själv.
Re: Reläfundering
Tydligen!
I alla fall i vissa lägen.
Det är ju inte det enligt spec, men leverantören håller med om att den är för klen för att göra det jag vill. De har en större, men jag är inte så intresserad av att byta upp mig, det är för dyrt.
I alla fall i vissa lägen.
Det är ju inte det enligt spec, men leverantören håller med om att den är för klen för att göra det jag vill. De har en större, men jag är inte så intresserad av att byta upp mig, det är för dyrt.
Re: Reläfundering
Som med allt annat med utväxling ( det sitter en planetväxel i din drivenhet), är det en fråga om balans mellan "styrka" och hastighet.
