Svenska ElektronikForumet

Har lite funderingar på att bygga ett 2-3 kanaligt linjärreglerat labbaggregat .
Skulle man kunna bygga någon enkel förreglering antingen på primären eller sekundären och på så sätt få ner värmeutvecklingen lite?
Vad har ni för tankar runt det?

tja, finns gott om modeller som annvänder triac för att koppla på högre spänning om det kommer över en nivå

allternativ som är bra är om man ex har 2x 15 på trafon så kör man med dubbla likriktare och kondingar

sedan ha en omkopplare så man kan välja att ha dom i serie eller parallell, då kan man får ut mera ström på lågspänningsläget

fulvariant, ha en vridtrafo som förväljare, koppla den till temperaturen i kylflänsen och vrid ner spänningen om det blir för varmt

Här är en finurlig koppling med switchen vid likritaren.

Ja det var det verkligen, inte alls dumt!

Finns ett par varianter

-triac/tyristorstyrd fasvinkel styrning- trafon kan tycka illa om den icke sinusformade strömmen
reglering på primären - kräver isolering
reglering på sekundären- kräver biffigare halvledare, fördelen är att det går att använda tyristorer som är lite snällare att switcha
Exempel finns i Linear Appnötter AN32, AN2
allt om elektroniks 400W nätagg från 1990 typ hade detta som princip men en kille som jag känner byggde det sa att ringkärnan brummade som f-n...
Gemensamt med dessa är att de styr medelspänningen över glättningskondingen

-omkopplare mellan sekundärer
enkel, ger inte samma reglerbarhet dock , kange konstiga svängningar i utspänningen om nätaggregatet går i strömbegränsningsläge
Exempel finns i : enkla analoga Velleman aggregat använder denna princip
Lyxvarianten är variac förregulatorn med en stegmotor

- switchade förregulatorer - DC/DC som trackar utgångsspänningen
svårare designa men går att göra mycket flexibla, nackdelen är att de kan vara brusiga
Exmpel finns i : Elektor Unilab
https://www.eevblog.com/forum/projects/ ... er-supply/

-glömde den sista, ett variabelt switchad reglerbart nätaggregat
det enklaste är en buck omvandlare med reglerbar ström och spänning
fördelen är att den är extremt effektiv, nackdelen är komplexiteten (men inte så svår om man har switchregulator IC)

Gemensamt för de flesta är att om du skall bygga ett nätagg som går att styra utgångsspänningen snabbt , behöver du en snabb förregulator

Har för mig att Oltronix redan för 40 år sedan använde fasvinkelstyrning, med tyristor på transformatorns sekundärsida.
Övertonsbildningen på grund av tyristorn är inget problem för trafon.

Om du vill ha extremt lågt brus/RFI på ditt laboratorium/verkstad, använd då transduktorreglering.

En transductor reglering är i princip en magnetisk switch, där man ersatt switchtrissan med en mättningsbar kärna.

De har ofta lågt reglerområde, och duger bäst till att reglera ner ex 5V till 3,3 V i ett gammalt ATX nätaggregat.

alexanderson skrev:Har för mig att Oltronix redan för 40 år sedan använde fasvinkelstyrning, med tyristor på transformatorns sekundärsida.
Övertonsbildningen på grund av tyristorn är inget problem för trafon.

Det stämmer bra.det har postats en del scheman här på forumet.

Det innebär dock ganska stora strömmar. Räkna med att en 500VA trafo krävs för ett 200-250W nätaggregat. Många av de äldre nätaggregaten med denna princip har stora drosslar för att dämpa strömpulserna.

Om man kör en vanlig buckconverter som förreglering och trackar den efter utspänningen ett par volt över? Nån som provat nåt sånt innan?

Filtrering?

Ska också kolla på AoE nätagget från 1990 med triac, letade efter detta för ett tag sen men i fel halva av 90-talet Tiden går fort!

Klart det går. Exempel - Elektor Unilab. Jag har byggt en prototyp av denna och det fungerade bra.

filtrering görs med ett litet LC filter typ 10uH och något 100uF (low ESR) som tar bort rippelspänningen som finns vid switchfrekvensen.

Dålig layout kan generera riktigt högfrekvent rippel dock som är svårare att filtrera bort om man vill ha riktigt fin utspänning.

inget av detta tar dock den linjära regulatorn bort.

En variant med förreglering och liten värmeförlust:

Den har jag tittat på

Den fungerar så att laddningen av glättningskondensatorn avbryts genom att transistorn (BJT) stängs när spänningskillnaden mellan glättningskondensatorn och utgångsspänningen är över ett visst värde.

Nackdelar :
1) energin skall överföras på en kortare tid => större strömpulser (men inte större än de faskontrolsstyrda med SCR)
2) induktanser => spänningsspikar

Framför allt transformatorns läckinduktans kan ge spänningsspikar på flera tusen volt.
Man bör begränsas switchhastigheten vilket ger mer värmeförluster och sedan såklart sätta in flybackdioder.

Jag hade också byggt switchen med en N-fet som styrs med optokopplare och med en RC länk på gate. Ofta har man en mindre matning på ca 12-15V som går till regler IC (OP) som flyter på utgångsspänningen. I detta bygget fungerar det inte då hela kretsen är utgångsjordrefererad.

Byggde en gång i forntiden just denna varianten i en byggsats från Elektor 1991 , "dissipation limiter" och den fungerade ialla fall ett tag, sedan ärdet enda gången jag lyckats vaporisera både halvledare och kopparbana med så låg spänning som 45V...
det går att hitta på google...